Chefernas relation gör det bortom allt tvivel kladdigt

”Jag tycker inte att det är kladdigt” och ”Jag ser det inte som det” svarade Swedbanks nya vd Jens Henriksson när han fick frågan om det ligger vänskapskorruption bakom att han fick jobbet. Man undrar ju om Henriksson faktiskt menar det han säger, eller om han bara inte kan säga sanningen.

Henriksson blev ifrågasatt när han förra veckan fick jobbet som ny vd för krisutsatta Swedbank. Han kommer senast från vd-posten på Folksam, som är storägare i Swedbank, och är därför medansvarig till den högst bristfälliga hanteringen av penningtvättskandalen som orsakade bankens djupa förtroendekris, och att förra vd:n sparkades. Henrikssons svaga bankkompetens lyftes fram av vissa, men framförallt var det hans relation till styrelseordföranden Göran Persson som ifrågasattes. 

Deras vänskap gör rekryteringen bortom allt tvivel kladdig 

Perssons och Henrikssons vänskap inleddes på 90-talet då Henriksson var statssekreterare vid finansdepartementet under Göran Perssons regeringstid. Som Folksams representant i Swedbanks valberedning var Henriksson en av pådrivarna när Persson i juni i år blev ordförande i Swedbanks styrelse. Ett par månader senare har nu alltså Swedbanks styrelse med Göran Persson vid rodret valt Henriksson som ny vd. Som sagt, bortom allt tvivel kladdigt – här bjuds det på både jäv och vänskapskorruption i ordens rätta bemärkelse.

Min beskärda del av jäv och vänskapskorruption 

Henriksson och Persson är långt ifrån ensamma chefer om att uppföra sig kladdigt. Jag har – som så många (privatanställda) chefer – min beskärda del av jäviga beslut och vänskapskorruption på samvetet. Rekrytering är en svår och tidkrävande syssla och framförallt är utfallet ett möjligt minfält. Det har därför hänt att jag har anställt personer jag känner och gillar sen tidigare eller gett extrajobb till kompisars barn. 

Det har i vissa fall varit snällt, jag har alltid sparat in dyrbar rekryteringstid och det har viktigast av allt känts tryggt och mindre riskfyllt att rekrytera någon redan bekant. Jag har varit övertygad om att jag har hittat den absolut bästa personen för jobbet, men jag har aldrig förhärligat mig själv och naivt tänkt att jag har varit opartisk i mina beslut. Jag är skyldig till jäviga rekryteringar helt enkelt för att jag fattade eller deltog i beslut som kan uppfattas som att de gynnade en bekant eller vän. Det fanns en risk för opartiska beslut. Och eftersom jag har använt min chefsställning till att gynna en bekant har det funnits vänskapskorruption.

Pling i den etiska chefskompassen

I de delar av det privata näringslivet där jag har verkat är detta sätt att rekrytera inte ett lagbrott eller regelstridigt – snarare både efterfrågat och uppmuntrat. Men det är lika viktigt för oss privatanställda chefer som för offentliganställda (där jäv och vänskapskorruption är lagbrott) att den etiska kompassen plingar till i en rekryteringssituation med en bekant eller vän. Och att fundera över att det skulle nog av någon kunna uppfattas som att jag inte är opartisk i det här ärendet, därför borde jag kanske jäva ut mig?”. Eller inte. För jag kan (som privatanställd) göra ett medvetet beslut om att inte jäva ut mig om snabbheten, enkelheten och tryggheten i det bekanta väger upp för kostnaderna för att bryta med jävs- och opartiskhetsprincipen.

Det finns en kostnad, det gör det alltid.

Jäv och vänskapskorruption – i synnerhet om den upprepas – försvagar förtroende för både chefen och verksamheten, vilket i sin tur sänker medarbetarnas produktivitet och varumärket. Men chefen kan ändå välja att inte gå by-the-book om hen bedömer att förtroendeskadan är obetydlig i förhållande till vinsten; snabbheten, enkelheten och tryggheten i det bekanta. Men för att det räknestycket ska gå på plus behöver rekryteringen inte gälla en av de tyngsta posterna och förtroende sen innan vara dugligt.

En obegriplig VD-rekrytering

Det är detta som gör Swedbanks rekrytering obegriplig; vd-posten är tung och bankens allvarligaste utmaning just nu är den djupa förtroendekrisen. Det är svårt att förstå att Persson och hans styrelse i det läget väljer att fatta ett beslut som med säkerhet kommer uppfattas som opartisk och vänskapskorrupt, och därmed ytterligare försvaga förtroende för banken. 

Jag kommer att prioritera tre bitar som vd på Swedbank, ett är att återvinna förtroendet. Jens Henriksson, presskonferens 190829.

En ek växer inte i förgiftad jord. Vi måste ur den förgiftade jorden. Den nya vd:n har den uppgiften. presskonferensen den 190829 konstaterar styrelseordförande Göran Persson att Swedbank är en bank med ”djupa rötter” efter 200 års verksamhet.

Hyvens grabbar höjda över vanligt folks jävsbekymmer

Det obegripliga beslutet kan bero på att Persson och Henriksson anser sig vara så hyvens och rekorderliga att de självklart aldrig skulle tillåta sig det ”ologiska” att påverkas av personliga känsloband och att agera partiskt. (Se Perssons citat nedan). Det är inte alls ovanligt att höga chefer anser att jävs- och opartiskhetsprincipenenbart gäller de som inte besitter samma goda omdöme (och makt) som de själva. De ser helt enkelt inte sin egen kladdighet och därför inte heller förtroendeskadan de åsamkar Swedbank. 

Svaret är nej. I det ögonblicket ett sådant beteende skulle breda ut sig är det slut. Det där fattar omgivningen, det där ser ni och det där förstår vi själva. Göran Persson om risken för att deras långa vänskap ska skapa problem framöver, som att de skulle börja skydda varandra i krislägen

Sanningen är för svår att dela

Men det obegripliga valet kan också bero på att Persson – enligt SvD – först frågade tre kandidater och fick nej. Med jävets och vänskapskorruptionens lockande snabbhet, enkelhet och trygghet blev Jens Henriksson Perssons resignerade fjärdeval; det fick kosta i förtroende bara han fick en vd på plats. Att varken Henriksson eller Persson vill skylta med den sanningen mot allmänheten kan man ju förstå.

 


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

17 09

Direktören som mitt i värsta krisen ”inte är ett dugg orolig”

Av Vibeke Pålhaugen

”Vi ska tillsätta en extern utredning av ledarskapet” gick Riksgäldens styrelse ut med i helgen. Beslutet fattades efter rubriker i Di och SvD om bland annat ”chefer som… Fortsätt att läsa->

10 09

Kända chefen som vill ha medarbetare som ”inte krånglar eller som är as och håller på”

Av Vibeke Pålhaugen

Skådepelaren, författaren, regissören och chefen Josephine Bornebusch får av Expressen frågan hur hon tänkte när hon rekryterade medarbetare till sin kommande tv-serie… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen