• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 05/06 2015 kl 08:36 -

Chefers maktmissbruk är ett mindre problem

"Det är fruktansvärt fult gjort mot Anders!" rasade avskedade Sverker Martin-Löf förra veckan då direktörskompisen Anders Nyrén till slut också fick gå efter SCAs jakt- och flygturer. Av det prepubertala uttalandet anar vi att vi har att göra med en chef som under hela sin karriär har kommit undan. Att agera moget är kanske inte enkelt om man konfronteras med sitt maktmissbruk första gången i en ålder av 70+ år. Vi förstår också att de entledigade SCA topparna har verkat i en skyddad verkstad. Hopplöst otidsenliga. De har inte som oss fått lära sig att chefers makt inte längre är vad den brukade vara!

Senaste decennierna har chefers makt djupdykt. Ser vi till det absolut högsta chefsskiktet är orsakerna till att de har tappat makt följande:

• Större konkurrens om makten – fler produkter, företag och verksamheter.
• Den globala medelklassen har ökat och befolkningen har blivit mer medvetna och krävande.
• De sociala medierna.
• Mediernas 24/7 granskning.
• Efter finanskrisen i 2007 har förtroende för chefer i allmänhet kraftigt försvagats.

Summa summarum: Det har blivit lättare att få makt, men svårare än någonsin att behålla och använda den. Idag är inte bara de högsta chefernas utmaningar fler och mer komplexa, det finns också mycket större begränsningar i hur de kan använda sin makt. Med all säkerhet hade Wallenberg’arna betydligt enklare dagar på jobbet för trettio år sen än de har idag och livet som SCA-direktör var bevisligen avsevärt mer bekvämt bara för sex månader sen.

Det är bra att chefer som har haft extremt mycket har fått mindre makt, men det som är ett verkligt problem är att helt vanliga chefer som du och jag har blivit allt mer maktlösa.

Många chefer känner sig återhållsamma inför maktbegreppet. Den blygsamheten är inte bra för någon. Makt är möjligheten och förmågan att mobilisera resurser – människor, information och materiell – så att ting händer. Chefer vars makt inte matchar ansvaret blir frustrerade och utan resurser är det svårt skapa mycket till resultat. Maktlösa chefer skapar också förvirring, oro och en känsla av hjälplöshet bland medarbetarna. Medarbetarna vill att chefen ska ha makt (som förvaltas väl) – då trivs och levererar de som bäst. Låt mig ge några exempel på tecken på produktiv chefsmakt:

• Ha resurser att motivera och belöna medarbetarna
• Skapar karriärmöjligheter för duktiga förmågor
• Snabb och regelbunden tillgång till högre beslutsfattare
• Får tidig information om viktiga händelser och beslut
• Får avvika från budget vid behov
• Får in enhetens frågeställningar på högre chefers agenda
• Har förtroende att lösa ovanliga situationer efter egen bedömning

Att den genomsnittliga chefen har blivit mer maktlös har sin förklaring i återhållsamheten inför maktbegreppet och de samma faktorerna har gjort att de höga cheferna har förlorat makt, men det finns också två ytterligare orsaker.

 Maktlöshet göder maktlöshet
Hur reagera toppcheferna när de förlorar makt? De blir mindre ledare och mer ”peka med hela handen”-chefer visar forskningen. Med känslan av minder kontroll växer kontrollbehovet och ner genom organisationen regnar det floder av riktlinjer, policies, regelverk, uppföljningskrav, kontrollpunkter och centralisering av beslut. Och cheferna låter det långsiktiga arbetet vika till fördel för kortsiktiga mål och dag-till-dag frågor. Genom att peta i och lösa underställdas uppgifter får högsta cheferna glänsa och omedelbar tillfredställelse samt de får känna lite mer kontroll. Maktlösheten på toppen göder som ni förstår maktlöshet nedöver i chefsleden. Och lägre som högre chefer reagerar likt på känslan av maktlöshet; mindre ledarskap och mer ”peka med hela handen”.

 Förnekelse, lydighet och miss på målet
Det är också helt vanligt att chefer faktisk har makt eller möjlighet att erövra den utan att ta tillfället i akt. Det händer genom att vi:

• Förnekar att vi har makt att fatta beslut och göra saker/inte göra saker. Vi vill inte ”vara för mer” och riskera bli illa omtyckt av medarbetarna.
• Lydigt och utan kamp accepterar vi att högre chefer eroderar vår makt. Inte engång när våra befogenheter inte längre står i paritet med ansvaret och det har blivit omöjligt att leverera på chefsuppdraget höjer vi rösten.
• Fullt upptagna med medarbetarna missar vi den mest potenta källan till makt: Att vårda och utveckla relationerna till chefskollegorna – under, bredvid och över. Tänk vad ett sammansvetsat chefskollektiv kan uträtta!

Jag har strävat efter makt hela min yrkeskarriär. Jag har inget behov av att få bestämma över andra. Min drivkraft till att tillförskaffa mig makt är att jag inte vill att andra ska få bestämma över mig, mina medarbetare och det sättet vi gör vårt jobb på. Och att vi ska få resurserna att göra det. Jag tror helt enkelt det blir bäst så. För makt gör chefsjobbet avsevärt mycket roligare!

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela