”Man kan inte effektivt följa någon i döden.” Så börjar den text som näst efter Åsne Seierstads bok ”En av oss” om Anders Behring Breivik och hans offer har gett mig en lite sorgsen start på 2014.
Sjuksköterskan från palliativavdelning skriver i sin krönika om rätten att ha sällskap i livets slutskede, om hur vårdens effektivitetskrav gör att fler och fler möter döden utan en hand att hålla i och om sköterskornas dåliga samvete när de så ofta de bara kan ger en döende sällskap. Utanför i korridoren hör de kollegorna springa. Det blir mer att göra på de andra när en håller i hand.
Det är absurt och omänskligt. Rent ut sagt sinnessjukt. Hur tänker de, chefskollegorna som bestämmer hur vardagen ska se ut inom vården?! Krönikan gör mig inte främst fundersam kring det ologiska i att politiker och byråkrater fattar beslut om saker de kan väldigt lite om. Inte heller tankar om vad det gör med en människa som på jobbet hela tiden ska behöva kompromissa med sin egen uppfattning om rätt och fel, fångar min fulla uppmärksamhet. Jag grubblar däremot just nu på om även chefer som du och jag - medvetet eller omedvetet - har tagit effektivitetsbeslut som inte är riktigt friska?
Jag är en fullblods effektivitets”junkie” långt över genomsnittet förtjust i sparade minuter och jag är öppen för att jag kan ha gått för långt i min strävan efter att få mycket gjort. Säkerligen är jag inte ensam för omkring mig ser jag småsjuka saker som:
Mina exempel är långt ifrån lysande. Men kanske ger de en bild av det sjukliga i att vi femtio år efter industrisamhällets död och tjänste- och kunskapssamhällets ankomst söker att minimera umgänget med andra människor. Även vi som inte är chefer inom vården. Vår strävan är att maximera medarbetarnas och den egna ostörda tiden bakom nutidens löpande band; nämligen datorn/smarttelefonen/ipad’en.
Som chefer tar många av oss effektivitetsbeslut som gör oss och våra medarbetare till lite mindre människa. Helt utan jämförelse med den palliativa sköterskans vardag, så skickade jag i december för första gången affärsbekanta julkort med standardfrasen ”God jul & Gott Nytt År” och inget mer. Jag effektiviserade bort de personliga orden. Jag inser nu att det vore bättre om jag hade tagit mig tiden att vara människa.
Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag. 
15 02
– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->
25 01
Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->
Läs alla blogginlägg i arkivet
Några år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till att bli strategikonsult och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.