Chefsåret 2017 – man kanske bara ska skratta åt galenskapen

Det är tidigt än för årskrönikor, men jag kan redan nu avslöja att för en som har som jobb att sälja in idén om att dåligt ledarskap inte lönar sig har det varit ett milt sagt tufft år.

Under President Trumps första år på jobbet blossade nästintill dagligen en ny skandal upp, för att sen dö ut. Hans pärlband av lögner, sexuella trakasserier, infantila och aggressiva personangrepp samt grava jävsproblematik borde rendera allvarligare konsekvenser för en chef, än snaskiga tidningsrubriker. Men oberörd och självbelåten tilläts han vanka från den ena skandalen till den andra.

En smula resignerat lämnades jag och många med mig med (SNL-)känslan av att ”Nothing matters, absolutely nothing matters anymore.”.


Men tv-journalisten Andersson Coopers tårskrattande ”It's really so stupid – this is torture”-reaktion på Kellyanne Conways lansering av begreppet ”alternative facts” har också präglat chefsåret 2017.

 

Mot slutet av 2017 har #metoo överskuggat Trump, och chefsdimensionen har även här varit dyster – med chefer som missbrukat sin makt och odlat en tystnadskultur som gjort det möjligt för sexuella trakasserier och övergrepp att fortgå i åratal. Blickar vi framåt känns det dock lite ljusare. För i motsättning till årets första Trump-månader, så fick vi under avslutningen av året (sent omsider) uppleva att det blev konsekvenser av det dåliga ledarskapet. En viss (ledarskaps)logik är alltså återställd innan vi kliver in i 2018.

Det bästa sättet att avsluta chefsåret 2017 är kanske att som den numera ”kända” (påhittade) tjänstemannen på Karolinska Universitetssjukhuset som skulle flytta till nytt kontor; att skratta innerligt och inta inställningen att ”nu får vi göra det bästa ur galenskapen” och ”jag ser nog fram emot 2018 ändå…”! 


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

17 04

Engdahls oanständighet leder chefer till frestelse

Av Vibeke Pålhaugen

Hela den där #knytblusförsara-grejen gör mig oerhört konfunderad. Det är både rörigt och olustigt när sakfråga blir personfråga och dessutom personlig.… Fortsätt att läsa->

10 04

Det är chefsidioti att Sara Danius tänker springa tills hon blir utbytt

Av Vibeke Pålhaugen

”I’m leaving the table. I’m out of the game”. Klas Östergren citerade en låt av Leonard Cohen då han förra veckan klev av arbetet som ledamot i Svenska… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen