Chefsårets två lyckligaste veckor

Det finns två veckor i juni/juli som är chefsårets lyckligaste. Bruset i det öppna kontorslandskapet har tystnad, medarbetarna är på semester, dagarna är nästintill mötesfria, mejlflödet har sinat och vi ödslar minimalt med tid på väluppfostrade, men föga intressanta frågor till medarbetare och kollegor om deras mående och privata förehavande.

Vi njuter av ostörd arbetstid och högproduktiva arbetsdagar. Piggare och gladare får vi inte bara mer gjort, vi orkar också tänka framåt och kreativiteten börjar bubbla. Att miraklet sker på kontoret och under normal arbetstid är knappt till att tro. Likaså att det efter en reguljär arbetsdag finns energi över till att umgås människor utanför jobbet helt utan sociala medier som hjälpmedel. Annat än kanske för att dokumentera den sällsynta händelsen.

Bara så synd det är så få dagar som dessa. Men är det inte nu som vi känner oss som starkast att vi ska leka med tanken att det är möjligt att få till ljuva-juli-semestertidskänsla under hela chefsåret? Det som främst krävs är att vi gör något med:

  • Mejlen
  • Mötena
  • Medarbetare som inte är tillräckligt ansvarsfulla och självgående. Vilket i sin tur kräver att vi är mycket tydliga och coachande chefer.
  • Det överdrivet sociala umgänget på jobbet. Främsta syftet är inte att få mer gjort på jobbet, men att orka mer socialt umgänge privat.
  • Kontorsmiljön – För tjugo år sen hade vi 30-40 kvadratmeter kontorsyta per person till förfogande. I dag har vi 10-15 kvadratmeter. Det öppna kontorslandskapet – såld in som vägen mot att riva hierarkierna och uppmuntra interaktion och innovation – har i praktiken med all forskningsmässig säkerhet gjort oss mer stressade och sjukskrivna, mindre nöjda och produktiva samt mindre kollegiala än någonsin tidigare. Det öppna kontorets oväsen och brist på en privat sfär uppskattas av 1 av 10 personer. Uppsidan? Jo, mycket lägre lokalkostnader. Nästa väg efter kontorslandskap är det så kallade aktivitetsbaserade kontoret där kvadratmeter per person pressas ned ytterligare.


Känns kraven oöverstigliga? Då kan kanske norsk problemlösning vara god hjälp på traven. Förhoppningsvis blir slutvisan ”Stackars dig”... . 

 
(Lite hjälp med norskan: Har du tukla med det = Har du varit involverad/lagt fingrarna i/har du fipplat med det. Söppla = soporna)


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

15 02

Upprepade dåliga beslut är otillåtet för alla undantaget chefen själv

Av Vibeke Pålhaugen

– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->

25 01

Chefstillvaron baserad på ”sanning, lögn och dåligt minne”

Av Vibeke Pålhaugen

Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen