Chefsuppgiften som blev en ”resa till helvetet”

En uttråkad 44-årig fransk chef stämmer arbetsgivaren på 3,3 msek stod det att läsa i tidningarna förra veckan. Fransmannen hävdar att arbetsuppgifterna han tilldelades var så tråkiga att de tog honom på ”en resa till helvetet”. Chefens chefer försvarar sig med att chefen aldrig påtalade för sina överordnade att han var sysslolös eller att han vantrivdes med sin arbetssituation.

Lite lustigt tycker vi det är annars hade nog inte fransmannen blivit en så stor världsnyhet. Men 44-åringen leder mig in i grubblerier. Inte för att jag tror att värst många av oss chefer har sysslolöshet – vår egen eller medarbetarnas – som bekymmer. Men för att det går finemang att ha tråkigt även när man har fullt upp och det händer hur mycket som helst.

Och att ha tråkigt, det är farligt det. Forskningen har påvisat att kronisk uttråkning kan leda till ett antal negativa saker så som depression, osocialt beteende, alkoholmissbruk, matmissbruk, gambling, skolkning, drogmissbruk, stort risktagande med mera. Men innan vi tar ett piller på Ibiza blir vi (och våra medarbetare) oengagerade och slöa. Och enligt Gallups globala engagemangsmätning är 85% av våra medarbetare i Sverige oengagerade på jobbet. Siffran är ännu mera häpnadsväckande lika hög för oss chefer!

Men att ha tråkigt är inte bara av ondo. Tvärt emot. Förmågan att ha tråkigt är kreativitetens och innovationens moder. Att inte omedelbart få ställt sin nyfikenhet och att oavbrutet över längre tid orka vara ensam med sina egna tankar är förutsättningar för svår problemlösning. Och välmående. Men hur kan det ha sig att det ens är möjligt i dagens underhållnings- och kompetenssamhälle att ha det så synnerligen deppigt och tråkigt på jobbet? Enligt forskning finns det två förklaringar:

ÖVERSTIMULERADE
57 channels and nothing on sjöng Bruce Springsteen i 1992. Vi fattade nog inte riktigt vad han menade vi som då hade fyra kanaler och som utan problem väntade en lång vecka på nästa episod av Rederiet. Idag inte bara 53 kanaler, men också ett SVT play, Netflix, HBO, Youtube och framförallt en smarttelefon senare förstår vi bättre varför Bruce tog fram sin .44 magnum. Vi har aldrig varit så underhållna som vi är idag, men vi har heller aldrig haft det så tråkigt. Vi är helt enkelt så överstimulerade att vi håller på dö av uttråkning. Privat, men också på jobbet. Att gå på möten är tråkigt, att svara på mejl är tråkigt, administrativa sysslor är en nära döden upplevelse och konferenser slösurfar vi oss genom för att överhuvudtaget stå ut.

Hela tiden förväntar vi oss ännu snabbare och enklare sätt att tillfredsställa vår nyfikenhet och vårt behov av att det ska hända något nytt. Som galna jagar vi nya tjack av feel-good dopamin till hjärnan och mycket vill ha mer. Vi har försatt oss i ett läge där vi aldrig får nog av det snabba, intensiva och nya. Att då i lugnt tempo, under längre tid och helt utan överraskningar behöva läsa en rapport, sitta i möten, lyssna på en föreläsning eller attestera fakturor är mer än smått tråkigt. Jobbet blir ”en resa till helvetet”. Lösning? Vi behöver helt enkelt mindre stimulus och nya kickar på kort sikt för att vi ska känna oss mindre uttråkade på lång sikt.

EN KÄNSLA AV MENINGSLÖSHET
Den känsla av uttråkning som många känner på jobbet kan enligt forskningen även ha förklaringen att vi upplever en meningslöshet i tillvaron. Lösning? Om arbetsuppgifterna känns meningsfulla, vi förstår hur de hänger ihop med helheten, vi kan se resultatet av vårt eget arbete, vi har frihet att göra den på vårt eget sätt och det finns en viss variation så kan såväl meningslöshets- som tråkighetskänslan (på jobbet) brottas ned.

Tillbaka till den fransmannen. Hans chefer kunde säkerligen ha gjort mer och visat på det meningsfulla med arbetsuppgifterna han fick. Men jag är helt övertygat om att 44-åringen också kunde ha ansträngt sig hårdare. Vi har alla ett eget ansvar att axla när det kommer till vår egen leda och uttråkning.

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

15 02

Upprepade dåliga beslut är otillåtet för alla undantaget chefen själv

Av Vibeke Pålhaugen

– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->

25 01

Chefstillvaron baserad på ”sanning, lögn och dåligt minne”

Av Vibeke Pålhaugen

Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

  • Vi skickar dig gärna Vibekes blogg varje vecka. I vårt nyhetsbrev med chef- och ledarskap som tema får du förutom Vibekes blogg också en kort sammanfattning av veckans ledarskapsnyhet, ledarcitat, aktuella erbjudanden, inbjudningar, utlottningar med mera. Skriv din mejladress och bli prenumerant.
    Anmäl dig här

Vibeke Pålhaugen

  • Några år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till att bli strategikonsult och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

    Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. 2011 öppnade jag Chefshuset med övertygelsen om att GODA LEDARE ÄR LÖSNINGEN PÅ ALLT!

    Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är mina arbetsdagar och jag har den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar idéer till mina veckovisa krönikor.