• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 03/05 2019 kl 12:06 -

De två chefernas brutala och urspårade personkonflikt

Inget illa om Göteborg, men det finns ingen anledning till att bytet av Socialdemokraternas gruppledare i kommunstyrelsen erfordrar nationell mediatäckning. När det ändå händer är förklaringen en sällsynt brutal chefskamp inför öppen ridå. Chefernas – gruppledare Ann-Sofie Hermansson vs ordförande Anna Johanssons – bittra maktstrid kulminerade i söndags med att Hermansson röstades bort från chefsjobbet med stor majoritet.

Utanför den inre kretsen är det ingen som med säkerhet vet vad som ligger bakom den djupa konflikten bland Socialdemokraterna i Göteborg. Men Johanssons linje är att Hermanssons – enligt henne hårda ledarstil och oförmåga att ta kritik – skapar en dålig arbetsmiljö. Andra hävdar att missnöjet med Hermansson beror på Socialdemokraternas usla valresultat i Göteborg. Hermansson själv har antytt att partiet vill tysta hennes allt starkare engagemang mot hedersvåld och extremism. Båda sidorna har under senaste veckorna spridit sina egna sanningar med god hjälp av sociala medier och nättroll, och det enda man med säkerhet vet är att någon ljuger. 

Som normalbegåvad chef har du sannolikt efter dessa mina textrader redan tappat intresset kring varför de två cheferna träter, och kommit till insikten att det faktiskt inte spelar någon roll. Skickliga chefer låter inte konflikter spåra ur på det här sättet, och det av den enkla anledningen att det skadar förtroendet för verksamheten. Synnerligen förödande blir förtroendeskadan om verksamheten befinner sig i röstningsbranschen så som Socialdemokraterna gör. 

Nu saknar inte Johansson kunskap om det basala sammanhanget mellan chefsbeteende och förtroende för verksamhet, och hon medger att konflikten hade kunnat hanteras annorlunda.

Vi är ett parti som just nu inte mår jättebra. Det har varit en jobbig process för alla inblandade. Vi har ett stort jobb framför oss. Vi måste återvinna göteborgarnas förtroende. Anna Johansson kommenterade utgången av söndagens omröstning.

Hermansson erkänner också att de hade kunnat hantera situationen bättre mellan kollegorna, och att det ibland har varit en hård ton. Med betoning på de(andra), för hon har – lite häpnadsväckande – inte själv tagit några som helst felsteg under de veckor som striden pågått. 

Det finns mycket i de senaste veckorna som jag är missnöjd med, processen har varit bedrövlig, bitvis har jag varit mörkrädd faktiskt.

Det finns alltid saker man kan göra bättre men för egen del ser jag inte att jag gjort några misstag.” Ann-Sofie Hermanssons kommentarer efter att hon i söndags förlorade den brutala maktstriden inom Socialdemokraterna i Göteborg.

Trots vetskapen om hur förödande deras brutala och publika maktkamp skulle bli för verksamheten – som redan hade mer än tillräckligt med problem efter valet – klarade de alltså inte av att hejda sig själva. Både Hermansson och Johansson tycker att konflikten är sorglig, men den är nog än mer sorglig för oss på åskådarplats. Och synnerligen så om du är chef och/eller socialdemokrat. ”Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra” sa Madeleine Albright, USA:s första kvinnliga utrikesminister. Jag tänker att det i helvetet också finns reserverat utrymme för chefer som låter sina personkonflikter spåra ur, som skadar förtroende för sin verksamhet och som eldar på det allmänna föraktet mot chefer som maktgalna stollar.

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela