December är sämsta månaden att vara chef

Jag har haft medarbetare som har gnällt över den exklusiva morgonrocken (”jag står inte ut med marinblått”), jämrat sig över dunvästen av det fina märket (”jag använder inte jacka utan armar”) och frågat om det är öppet köp på gåvan. Och det här är lindriga historier jämfört med vad jag under åren har fått höra av er mina chefskollegor! När jag hör gnället kan jag inte låta bli att fundera på orsaken. Handlar det enbart om dålig uppfostran, eller kan det vara jag som chef (eller mina företrädare och chefskollegor) som har skämd bort medarbetarna?

Det är dock en grupp personer som aldrig gnäller och som förväntar sig ingenting alls. Det är chefer! I varje fall enligt min erfarenhet. Presenter är lite av en OS-gren för mig och jag sprider mer externt än jag gör internt. Under alla mina år har jag dock inte mött en enda chefskollega som inte varit mycket tacksam för sin present. Gåvan kan vara hur liten som helst, det räcker med att den är fint inslaget och visar lite omtanke så tackar och bockar chefer så innerligt. Ja, antingen är vi chefer genuint mer tacksamma eller så är vi bara mer väluppfostrade.

När jag tänker efter har det faktisk hänt mig en gång att en chef har tackat lite avmätt. Det var den stora julpresent-utskicks-dagen och jag hade bland annat skickat iväg mycket fina vinflaskor till några chefer - däribland Mats vd’en – på en av av Stockholms tunga undersökningsföretag. Samma eftermiddag fick jag följande mejl från Mats:

”Tusen tack för julpresenten! Kollegorna blev så glada för sina fina flaskor, men vi undrar om det någon speciell tanke med att just jag fick en uppkorkad och halvtom flaska? Bästa julhälsningar från Mats”

Först blev jag rosenrasande över att budet hade nallat av flaskan, men insåg snabbt att så inte kunde vara fallet. Jag slog Mats en signal för att be så hemsk mycket om ursäkt. Det hela visade sig vara värre än först förmedlat. Mats hade inte fått en halvtom vinflaska. Jag hade skickat honom en fint inslagen och halvnallat flaska sherry med skruvkork?!? Det är den dag i dag en gåta för mig hur sherry överhuvudtaget hade kommit in i spritförrådet och än mindre vem som kan ha druckit av den. Men jag ska inte skylla ifrån mig. Det var jag som hade tagit, slagit in och skickat iväg flaskan utan att märka något som helst. Mina medarbetare förklarade skrattande min inkompetens med min nykterism. Jag kan le av det idag, men känner fortfarande en smula skam.

När någon gnäller över julpresenterna så kan det ju också vara så att de tycker vi chefer köper så usla presenter. Det räcker inte som ursäkt, det är tanken som räknas och det där. Det är en gåva – förvänt dig ingenting! Jag har dock varit med på en julpresent som även jag kan skriva under på låg under en förväntan om noll. Innan jag flyttade till Sverige arbetade jag för Olav som var vd för en av Norges största banker. Ett år fick han i julpresent av Postens vd en tjusig ask och i den låg det inlindat i rött silkespapper ett par herrkalsonger med följande text på y-fronten:

Tillsammans ska vi växa.

Smaka lite på den. Olav som hade god humor, hade ett ännu häftigare temperament. Han blev ursinnig över smaklösheten och gav sin sekreterare order om att omedelbart slänga presenten (vilket hon inte gjorde och som är förklaringen till att jag fick kännedom till det hela). Olavs och Postens vds relation blev för alltid lite mer frostig efter den julen.

2012 års julklapp har inte korats än, men i 2011 var följande enligt medarbetarna bästa och sämsta julklappen från chefen:


Bästa julklappen
1. Presentkort
2. Pengar
3. Förmåner (som t.ex. extra semesterdagar)
4. Matkorg/delikatesser
5. Knivset/bra köksredskap

Sämsta julklappen
1. Prylar med företagets logo
2. Almanacka
3. Chokladask
4. Gammal mat
5. Udda prydnadsföremål

Källa: Ny teknik

 

Skulle ni inte hitta rätt i år heller, tipsa era gnällande medarbetare om att det inte är någon skam att vara en "re-gifter" a la Seinfeld. 


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

15 02

Upprepade dåliga beslut är otillåtet för alla undantaget chefen själv

Av Vibeke Pålhaugen

– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->

25 01

Chefstillvaron baserad på ”sanning, lögn och dåligt minne”

Av Vibeke Pålhaugen

Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen