• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 05/05 2020 kl 11:21 -

Den egotrippade ledartrions haveri

Med stor välvilja och kvävd irritation kan haveriet möjligen betraktas som en chans att lära sig något av andra ledares okunskap och felsteg. Samtidigt hör jag nästan Sherlock Holmes ”Elementary my dear Watson” eka i huvudet. För allt är egentligen grundläggande simpelt. 

Vårdcentralen Hedda Care har mötts av massiv kritik för att de trots Folkhälsomyndighetens, Läkemedelsverkets och WHOs avrådan erbjuder antikroppstest till privatpersoner. Vad jag förstår är problemet att testen inte är tillräckligt tillförlitliga. Men företeelsen hade nog inte hamnat på löpen, sysselsatt tidningarnas ledarkrönikörer och förargat socialministern om det inte också vore för att ett av tre PR-pumpade ansiktena bakom Hedda Care är deckarförfattaren Camilla Läckberg. 

Hedda Care grundades och ägs av läkaren Sara Löfgren, PR-konsulten Christina Saliba och Camilla Läckberg. Löfgren är vd och Saliba styrelseordförande, medan Läckberg bara har en roll; delägare. När bred och allvarlig kritik nu riktas mot företagets omstridda coronatest agerar den egotrippade ledartrion allt annat än föredömligt. De sätter jaget framför laget och verksamhetens bästa när de tar sina interna meningsskiljaktigheter till media. 

Tidningarna skriver först att Hedda Care trots avrådan erbjuder test till privatpersoner. Läckberg skriver frustrerat på Instagram att ”ingen från media” har sökt hennes åsikt i frågan men klargör att hon är emot ledningens beslut, vilket ledningen inte har hörsammat. Hon väljer därmed att göra interna meningsskiljaktigheter publika, och att vinkla strålkastarljuset mot sig själv. Några dagar senare beklagar hon sig över just uppmärksamheten hon själv har skapat, i en intervju i DN:

”Det har känts otroligt frustrerande för mig att ensam få bära hundhuvudet för något jag inte ens står bakom.”

Lärdom 1: Det är ledningen som fattar operativa beslut
Det var helt rätt av media att inte söka Läckberg i frågan eftersom hon (bara) är delägare. Journalisterna har den elementära chefskunskapen – som Läckberg saknar – att ledningen i regel aldrig ska informera eller involvera ägare i operativa beslut. 

Lärdom 2: Ledningen bestämmer – och du får inte alltid som du vill
Delägarrollen kan jämföras med mellanchefsrollen i avseendet att båda innebär att du inte alltid får som du vill. Du behöver därför kunna stå för någon annans beslut än dina egna, och förmår du inte det ska du varken vara delägare eller mellanchef. Mellanchefsrollen är dock avsevärt många snäpp knepigare eftersom den även kräver förmågan att på ett övertygande sätt operativt verkställa ledningens beslut. Allt som krävs av delägaren är att gilla läget.  

Lärdom 3: Goda ledare sätter verksamhetens behov framför sina egna
I samma ögonblick som Läckberg riktar strålkastarljuset på sig själv doftar journalisterna konflikt inom ägartrion. DN kontaktar vd:n Sara Löfgren och frågar om det faktiskt stämmer att Läckberg varit emot testen. Till journalistens stora glädje svarar vd:n precis så som (även vd:n själv ändå anser att) en vd inte ska svara:

”Det är förstås lockande att skicka över våra konversationer kring detta. Men jag jobbar inte så. Nej det gör man ju inte i ett aktiebolag. Jag är ändå vd och ytterst ansvarig och svarar mot en styrelse. Då finns det regler för vad man gör och inte gör och det hålls inom styrelsen.”

Löfgren som borde ha ”vänt andra kinden till” och hållit tyst begår istället övertrampet att ”hota” med att avslöja intern kommunikationsväxling, och därmed också att mycket tydligt insinuera att en av ägarna ljuger. Sen resonerar hon högt om att det hon precis gjorde inte ska göras av en vd. Läckbergs motreplik håller samma låga nivå:

”Åh herre Gud. Jag har också sms som jag kan skicka över i så fall, där jag tydligt, tydligt motsätter mig.”

Inte heller pr-experten och styrelseordföranden Saliba kan motstå frestelsen och hejda sig – utan bekräftar konflikten. Till Aftonbladet skriver hon:

”Jag tänker inte gå i offentlig konflikt med henne eller delta i denna mediala dokusåpa som just nu pågår”.

När ledartrion Läckberg, Löfgren och Saliba så oombett delar irritation och meningsskiljaktigheter gällande en operativ fråga så är det självklart oemotståndligt för det breda laget av nyhetsmedier. En ”medial dokusåpa” är just vad de får, levererad på silverfat, av ledare som inte har förstått att goda ledare sätter verksamhetens behov först – före egot.

Jag kan inte annat än djupt ömma för Hedda Cares alla anställda. Deras dagliga verk får massiv kritik och deras ägare/ledare börjar träta som självupptagna småbarn inför full publik. Det är det sista de och företaget behöver. ”Elementary my dear Watson” ekar fortfarande i mitt huvudet. 

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela