• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 03/15 2016 kl 07:20 -

Den själsdränerande uppgiften “att kontrollera” är en passande chefsbestraffning

Efter fyra sega veckors väntan skärpte jag mig igår och följde upp. Lite surt frågade jag Har ni fått leverans på bänkskivan så att ni kan slutföra renoveringen som började i november? Byggaren svarade på studs att materialet hade han fått för drygt en vecka sen. Passar det bra om de kommer på torsdag? Suck. Jag förstår att jag kunde haft ett badrum klart för två veckor sen om jag bara hade legat på.

Det sägs att det som följs upp är det som görs. Men många chefer tänker att Om alla bara kunde göra vad jag eller de har sagt att de ska göra så skulle jag inte behöva ägna mig åt den föga charmanta uppgiften vid namn ”uppföljning”! Som följd är chefer i Sverige långt ifrån föredömen när det kommer till att följa upp. Många ser inte uppföljning som något de ska behöva lägga sin tid på och andra avstår för att de inte vill uppfattas som detaljstyrande chefer.

En förklaring till att vi är så dåliga på uppföljning är att vi tänker kontroll - som vi absolut inte vill ägna oss åt - när vi säger uppföljning. Jovisst, det finns tillfällen som med min byggare när vi behöver följa upp för att säkerställa att saker blir gjorda. Det är undantaget. För i de allra flesta fall borde denna viktiga chefsuppgift handla om att följa upp det som redan är gjort och ofta gjort på ett alldeles utmärkt sätt till och med! Det är så vi som chefer säkerställer lärande, utveckling och inte minst motivation.

Som chefer sätter vi mål, delegerar och fördelar arbetsuppgifter. Missar vi uppföljningen så börjar medarbetarna undra om det är så viktigt det de/vi håller på med och om chefen har koll överhuvudtaget. Det är ju ingen som bryr sig om mitt arbete och allra minst chefen. Och vad händer när den känslan sprids? Några medarbetare slutar att göra arbetsuppgifter för det blir ju ingen konsekvens ändå. Andra fortsätter pliktfyllt att leverera, men sämre och sämre i takt med att motivationen tryter och lärandet stannar upp.

Paradoksalt slutar det hela med att desto mindre tid vi chefer ägnar oss åt uppföljning desto mer tid får vi lägga på den själsdränerande uppgiften vid namn kontroll som vi avskyr mest av allt. Det finns väl en viss rättvisa i det, tänker jag och gräms inte längre över mitt ofärdiga badrum.

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela