• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 06/09 2022 kl 08:23 -

Det är deras förbaskade chefsansvar att lösa problemet

Vore inte tillvaron som chef och medmänniska alldeles ljuvlig om vi endast hade ansvar för att lösa de problem som vi själva har skapat? Det skulle visserligen kräva kapaciteten att lösa alla problem på egen hand, men också en sällsynt förmåga att se och erkänna att ”det är jag som har skapat problemet”. Det är Putin som har skapat ett världsproblemet krig i Ukraina, men det är knappast hans syn på saken. Så eländet fortgår, och det blir vårt ansvar att lösa problemet bäst vi kan. Att klara sig helt själv är en omöjlighet – och de flesta dagar inte ens något vi strävar efter. För vi är väl medvetna om den stora tjusningen - och ansvaret - som följer med att få tillhöra en grupp, en verksamhet, en nation och ett världssamhälle. 

Vi chefer är ständigt upptagna med att lösa problem som vi inte själva har skapat. Det är en självklar del i jobbet och det ger chefsuppdraget ett existensberättigande. Vi ska lösa problem och verka för verksamhetens bästa, oavsett var problemen uppstår. 

Denna basala ledarskapskunskap är uppenbarligen helt främmande för politiska ledare i svensk riksdag och regering. Det kan vi konstatera efter den senaste veckans bedrövliga politiska debacle.

Spel och tjafs inom politiken har ökat, och när det handlar om att jaga makt och röster tycks allt numera vara tillåtet och förlåtet. Den här gången var det därför en liten tröst i misären att de politiska kommentatorerna – oavsett kulör – var fullständigt samstämmiga om det obegripligt ansvarslösa beteendet från alla parter (Centerpartiet eventuellt undantaget).

I det här fallet var det SD som skapade ett problem med sitt misstroendeförslag. På arbetsplatsen Riksdag och Regering blev det alla andras förbaskade ansvar att lösa problemet, med öga för vad som är till det bästa för nationen Sverige. Men nej, så ser inte våra politiska ledarare på sitt ansvar, på sin arbetsplats. Skamlöst berättade den ena politikern efter den andra, rakt in i kameralinsen, att det här är inte mitt/mitt partis problem att lösa – det är någon annans:

Det är inte jag som har skapat detta, det är högerpartierna, jag har bara hamnat i skottlinjen. 

Det är regeringens ansvar att söka en lösning, det är inte mitt ansvar. Jag avskyr den här situationen. Amineh Kakabaveh

”Det är inte mitt problem” är lyckligtvis "förbjudna" ord från såväl chefer som medarbetare i dagens arbetsliv. Men i politikerlivet anses det som en logisk och framkomlig väg. Det är bedrövligt och förödande för förtroende för de som har den viktiga uppgiften att leda landet.

På jakt efter ljuspunkter så fick vi under samma vecka åtminstone ett kvitto på framsteg och att det i varje fall finns ett beteende som numera inte är förenligt med innehavet av ett förtroendefullt ledaruppdrag inom politiken. Såväl SKRs ordförande (M) och en riksdagsledamot (S) lämnade med omedelbar verkan sina uppdrag förra veckan då de enligt en polisutredning är misstänkta för sexköp i Karlstad respektive Stockholm. På ett konstigt sätt kände jag en lättnad; det finns en viss logik mitt i all galenskap.

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag. 

• Dela