Det är rent ut sagt s***jobbigt att vara Ritas chef

Hon är rebellisk, brutalt uppriktig och en duktig lärare. Rita ifrågasätter, löser problem kreativt, följer inte alltid reglerna och hon anser att alla krig är värda att kämpa om barn är involverade. Eleverna älskar och respekterar henne. Cheferna däremot tycker att Rita är ohyfsad och rent ut sagt skitjobbig. Många av kollegorna och föräldrarna tycker likadant. Hon balanserar hela tiden på gränsen, och hade hon inte varit så fördömt kompetent och godhjärtad så hade hon åkt ut för länge sen.

Mig veterligen finns inte Rita på riktigt. Hon är en karaktär i den hyllade danske tv-serien Rita (finns på Netflix) som handlar om arbetsvardagen på en 0–9-grundskola. Tv-serien erbjuder en mumma av knepiga chef- och medarbetarsituationer och föga charmanta föräldrabeteenden, samt rikligt med berättelser om barn och ungdomars grälla utsatthet. (Ritas trassliga privatliv är också ett tema i serien).

Jag såg det sista avsnittet i söndags, och hamnade i grubblerier kring våra verksamheters (bristande) tolerans och tålamod att ge utrymme för chefer och medarbetare att vara mer sig själva och gå sina egna vägar. Det finns knappt den verksamhet idag som inte besmyckar sig med värdeord som ”nytänkande”, ”förtroende”, ”kreativitet” och ”öppenhet”. Och det lovar gott för människors möjligheter att visa sitt rätta jag på jobbet, men tyvärr är det ofta bara tomma ord som inte återspeglas i hur anställda upplever arbetsvardagen. Studier visar att medarbetare och i ännu större grad chefer, upplever en stark press att anpassa sig och inte ifrågasätta på jobbet. Konformitetskravet har en hög kostnad i form av lägre engagemang, produktivitet och innovation. Hur har vi råd med det?


(För alla som vill se Rita obesudlat; sluta läsa här, för nu kommer en spoiler).

Tillbaka till Rita och hennes öde. Ritas chef (rektorn) blir sjukskriven på grund av stress, och utser överraskande Rita till sin vikarie. Men Rita får sparken inom en vecka på chefsjobbet. Skolan behöver pengar från kommunen till ”integrationsbarnen” och det fixar Rita – fullt medveten om att det kommer att kosta henne jobbet. I seriens sista minuter får vi se hur en tyngd Rita packar ihop och lämnar skolan i ett regn av glitter, ackompanjerat av barnens, föräldrarnas och kollegornas tacksamma applåder. Rita lämnar skolporten och alla vet att förlorarna är barnen. Men ingen ifrågasätter, tänjer på reglerna eller kämpar för att Rita ska få stanna. För i konformitetens tidsålder är den enda rättvisan att det måste finnas ett (otrevligt) slut för den som trär snett, eller ännu värre går sin egen väg. Rita är bara en påhittad tv-serie, men den är så verklighetstrogen att det blir deppigt.


Rita har en god lärarkollega som heter Hjördis (som efter Rita fick en egen tv-serie). Hon är också udda, men på ett nördigt och inte alls hotfullt sätt som Ritas. I ett avsnitt frågar Hjördis sin pappa om det inte hade varit svårt att vara förälder till ett så avvikande barn. Pappan berättar vad Hjördis' mamma brukade säga till honom: Jag tycker synd om andra barn. De är bara speciella en dag om året. Vår Hjördis är speciell varje dag.

Jag tänker att Rita är läraren vi alla önskar vi hade haft och våra barn kunde få. Jag tänker att vi alla kunde ha varit mer speciella varje dag om större utrymme hade getts. Och jag tänker att vi chefer har en helt speciell möjlighet att se till att våra verksamheter blir så öppna, tillitsfulla, innovativa och kreativa som vi säger oss vilja. Det gäller bara att orka. För visst är det rent ut sagt skitjobbigt att vara Ritas chef. Om du då inte är smart som seriens andra rektor, och ser till att Rita blir din lagspelare…

PS Om du är nyfiken på hur du som chef kan gå tillväga för att skapa en mindre konform arbetsplats, kolla gärna Harvard Business Review-artikln ”Let your workers rebel”.

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

15 02

Upprepade dåliga beslut är otillåtet för alla undantaget chefen själv

Av Vibeke Pålhaugen

– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->

25 01

Chefstillvaron baserad på ”sanning, lögn och dåligt minne”

Av Vibeke Pålhaugen

Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

  • Vi skickar dig gärna Vibekes blogg varje vecka. I vårt nyhetsbrev med chef- och ledarskap som tema får du förutom Vibekes blogg också en kort sammanfattning av veckans ledarskapsnyhet, ledarcitat, aktuella erbjudanden, inbjudningar, utlottningar med mera. Skriv din mejladress och bli prenumerant.
    Anmäl dig här

Vibeke Pålhaugen

  • Några år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till att bli strategikonsult och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

    Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. 2011 öppnade jag Chefshuset med övertygelsen om att GODA LEDARE ÄR LÖSNINGEN PÅ ALLT!

    Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är mina arbetsdagar och jag har den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar idéer till mina veckovisa krönikor.