Under sportlovet fick jag äntligen träffa min 16-åriga systersons jämnåriga flickvän. Mötet väckte till liv minnena från en av mina starkaste chefsupplevelser. Nu många år senare tänker jag att det overkligt och sorgset att händelsen inte förändrade mig mer.
Flickvännen hade inte kläder för Sälens kyla och snö och inträdet på äventyrsbadet kostade lika mycket som hela hennes resepeng. Det var enkelt att ge ungdomarna rejält med fickpengar. Det var svårt att skaka av sig verkligheten. Till vardags bor den blyga tonårstjejen på ett kriscentrum tillsammans med sin mamma och lillebror.
Mötet i Sälen fick mig att minnas den CSR (corporate social responsibility) satsning jag gjorde på ett företag där jag var vd. Det var olika projekt, men det som engagerade medarbetarna och mig mest var Fryshusets ”Barn till ensamma mammor”. Jag kunde enkelt ha rört dig till tårar med berättelser om vardagen och mötet med barnen och mammorna, men jag nöjer jag mig med att skriva att de lever under ekonomisk eller annan utsatthet. Notera att mammorna inte bara är ensamstående. De är ensamma.
Jag hade varit chef på företaget i många år då vi började arbeta med ”Barn till ensamma mammor”, men det var först genom projektet som jag fick se flera av mina medarbetares rätta jag och fulla potential. Alla gjorde mer än de skulle. Alla tog ett större ansvar än vad som förväntades. Medarbetarna höll varandra ansvariga och de löste oenigheter sinsemellan. Notoriska deadlineslarvare levererade i god tid. Personer som normalt tyckte att det mesta i livet var i svåraste laget tog sig an de mest krävande uppgifterna. I mötet med motstånd kom de själv på kreativa lösningar och körde på som tåget. För omväxlingens skull var det jag som bromsade och förespråkade en liten dos ”good enough”. Ni förstår, det var en chefsflow utan dess like.
CSR-arbetet lärde mig en chefsläxa. Att människor som finner mening med sitt jobb presterar bättre var inget nytt. Att det mest meningsfulla för de flesta är att göra något för andra var inte heller en ny insikt. Jag fick däremot en helt ny förståelse för vikten av att som chef skapa mening för medarbetarna. På ena sidan är det enkelt eftersom alla våra verksamheter gör något för andra. På andra sidan är det så svårt. För det kräver ju att jag som chef ska lyfta blicken ifrån dagliga uppgifter, akuta problem och allt annat som ska göras här och nu….
Jag tycker att jag har Sveriges mest meningsfulla jobb. Under mina barnvagnspromenader i Sälen funderar jag mycket på hur stor andel av min chefstid jag ägnar åt att på olika sätt förtydliga, påminna och ”sälja in” till medarbetarna vilken stor nytta vi gör. Det är som tusan att jag ska vara så tröglärd!
Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag. 
15 02
– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->
25 01
Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->
Läs alla blogginlägg i arkivet
Några år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till att bli strategikonsult och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.