• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 01/14 2020 kl 09:11 -

Det enda de tjusiga chefsjobben i Försvarsmakten säger om honom är att han är en gudabegåvad lögnare

Den falska officeren-skandalen som nu avslöjas är för många av oss chefer en smått obehaglig påminnelse om en (av många) saker vi borde göra, men som vi alltför sällan gör eller ser till blir gjorda. Nämligen att kolla upp att jobbkandidaters CV:n berättar sanningen. 

Varför vi skippar den uppenbart viktiga uppgiften är dock inte svårförklarlig; det kan vara krångligt och ta mycket tid att avslöja eventuella lögner, och vi drar oss från att framstå som jobbiga chefer/människor som är misstrogna och kräver intyg och andra bevis. I det aktuella fallet i Försvarsmakten är det emellertid både oförklarligt och obegripligt att cheferna har skippat. 

Det började nämligen bra. Några chefer i Försvarsmakten gjorde sitt jobb och 1999 avslöjade de att mannen hade ljugit sig till gymnasiebehörighet – som krävs för att få gå officersutbildningen – varpå han fick lämna. 

Han var inte ärlig så han avskildes från den tänkta militära utbildningen. Svårare än så är det inte. När vi började kontrollera honom så såg vi det att det här är absolut ingenting för Försvarsmakten. Morgan Gustafsson som i dag är chef för Försvarsmaktens vinterenhet i Boden, men som var handledare för yngre befäl 1999

Men på ett oförklarligt sätt tog sig samma man in i Försvarsmakten igen, och under tjugo års tid lyckades han förfalska och ljuga till sig såväl officersutbildningsdiplom, gradbefordringar till löjtnant och kapten och ständigt mer ledande och tungt säkerhetsklassade befattningar bland annat inom inom utlandstjänsten (Mali, Kosovo och Afghanistan) och Must (militära underrättelse- och säkerhetstjänsten). Flera av tjänsterna som mannen har haft kräver officersutbildningen som han inte har. 

Här inträffar något som inte riktigt går att förklara. Det finns alltså inga papper någonstans som kan bekräfta att mannen har blivit befordrad vare sig till löjtnant eller till kapten. Han är bara kapten helt plötsligt. Carl-Axel Blomdahl, överstelöjtnant som leder utredningen av ärendet vid Högkvarteret till DN

Försvarsmakten utbildar sina egna officerare och deras gradbefordringar kräver formella interna beslut. Så att i sina egna system och kollegium kontrollera mannens uppgifter torde vare sig vara krångligt, tidskrävande eller medföra risk att uppfattas som en jobbig chef/människa/arbetsgivare. Uppgifterna är lätta att kontrollera, men har ändå missats. Trots att Försvarsmakten av självklara skäl ska genomföra avancerade säkerhetsprövningar av sina anställda, och trots att det handlade om rikets säkerhet att kolla upp såväl det enkla som det svåra. 

Vi tycker att vi har en bra metod för att göra säkerhetsprövning av de individer som vi anställer i Försvarsmakten. Ingen metod är hundraprocentig och jag kan bara konstatera att vi har brustit i det här fallet. Carl-Axel Blomdahl, överstelöjtnant som leder utredningen av ärendet vid Högkvarteret till DN

2016 lämnade mannen i fråga Försvarsmakten för en operativ och säkerhetsklassad chefsbefattning på Kustbevakningen. Han ljög då om att han hade statsvetarexamen och körkort vilket cheferna efter tips upptäckte efter en tid, och 2018 stängdes mannen av från Kustbevakningen. De slog sedan larm till Försvarsmakten, Säpo och Regeringskansliet, men det hindrade inte Försvarsmakten från att 2019 ge mannen uppdraget att bli stabschef för den svenska insatsen i Mali. 

Intern utredning av den falska officeren-ärendet har inletts, men man behöver inte vara konspirationsteoretiker för att landa i slutsatsen att förklaringen kommer handla om fler och mycket allvarligare saker än chefer som har slarvat och skippat steg i säkerhetsprövnings- och rekryteringsrutinerna. Men här och nu kan vi ta med oss tre saker från ärendet: 

1) Nästan alla ljuger under anställningsprocessen – för att det funkar

Enligt studier så skarvar, förskönar eller ljuger majoriteten människor under anställningsprocessen, och 4 av 5 lögner upptäcks aldrig. De vanligaste lögnerna gäller sjukdomar/beroenden/missbruk, brottslighet, förlängda anställningstider för att dölja luckor (35 procent), lön och titel. Och hela 20 procent ljuger som mannen i Försvarsmakten om sin utbildning. 

Det var en missriktad ambition att öka mina chanser att få jobbet helt enkelt.

Den avslöjade mannen förklarar till DN varför han ljög på sitt CV till Kustbevakningen, och på frågan om han har ljugit tidigare svarar han

Ja, jag kan ha gjort det flera gånger. Svaret är att jag inte vet hur många gånger jag gjort det, och inte heller vilken gång som var första gången.

2) Att ljuga på CV:t är sällan ett brott eller tillräcklig grund för uppsägning

Vi kan inte göra någonting annat. Det är en annan lagstiftning som styr de här sakerna. Carl-Axel Blomdahl till DN om varför den avslöjade personen har anställning och lön kvar, men är arbetsbefriad

Att ljuga om utbildningar, jobberfarenheter och andra meriter på sitt CV är bara ett straffbart brott om lögnen ”innebär vinning för gärningsmannen och skada för den som har vilseletts”. Att personen har lyckats vinna tjänsten utan att kunna erbjuda utlovad kompetens/meriter är inte tillräcklig vinning och skada enligt lagen för att anse lögnen som ett straffbart brott. 

Arbetsrättsligt kan det också vara svårt att få igenom att lögner, överdrifter eller kryddning av CV:t är tillräcklig grund för uppsägning. Det finns alltså stor anledning att kolla noggrant innan anställningen, för efteråt blir det svårt och kostsamt. 

3) Skillnaden mellan att få jobbet vs att göra jobbet

Tunga och fina jobb har mannen på Försvarsmakten fått, vilket innebär att han måste ha varit oerhört duktig. Och med kunskapen om att han inte har genomgått officersutbildningen så måste ju mannen till och med vara en gudabegåvad naturtalang och ett militärgeni? Nej, den enda och säkra slutsatsen vi kan dra är att mannen är en gudabegåvad lögnare. Har han i 20 år ljugit sig till utbildningar, grader och tjänster så har han med säkerhet också ljugit sig till prestationer. 

Att man fick det fina chefsjobbet är inte detsamma som att man sen gjorde ett bra jobb. Och har man lyckats landa ett bra jobb utan att ha förmågan, så kan man lyckas landa fler. För utan den logiken så skulle alla som fått chefsjobb vara utmärkta chefer, vilket jag tror vi kan vara överens om långt ifrån är fallet. 

Det är så lätt att bländas av kandidaters tidigare tunga och fina befattningar, arbetsgivare och kontaktnät, men att de en eller fler gånger fått fina jobb är helt utan betydelse. Vad de faktiskt åstadkom i jobbet och deras värderingar/integritet/pålitlighet är det enda som är relevant. Men också mycket svårare, mer tidkrävande och obekvämt att ta reda på än det vi på någon minut kan se på CV:t. Avslöjandet i Försvarsmakten påminner oss om att det lönar sig, med råge. 

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela