De två chefernas hyllning av sin chef är omdömeslöst

Ministrarna Lind och Strandhäll kommunicerar till allmänheten att det är upp till chefens goda vilja om det är tillåtet att vara ledig för att ta hand om sina små barn eller vara hemma när man är sjuk. Det är obegripligt ogenomtänkt.

Förra veckan berättade kultur- och demokratiminister Amanda Lind att hon väntar barn. Hon skrev på Instagram att hon och hennes chef statsminister Stefan Löfven ”har haft bra samtal om de praktiska lösningarna” och hon avslutar sin skrivelse med: 

Jag är stolt över att ingå i en modern regering, som gör det möjligt också för ministrar att skaffa barn och familj.”

Jag känner sån irritation och inte bara för att ordet modern alltid får varningslampor att blinka om att något synnerligen omodernt är i antåg. 

Rätten att som arbetstagare vara ledig för att ta hand om sina barn när de är små infördes i Sverige redan år 1974, och den senaste ändringen i föräldraförsäkringslagen kom 1995. Under de senaste 45 åren har således hundratusentals chefer i Sverige gratulerat medarbetare till annalkande föräldraskap, samtidigt som de börjat grubbla på hur de ska lösa deras föräldraledighet. Det är alltså en lagstadgad vardagsuppgift för chefer sen ett halvt decennium – inte vare sig en nymodighet eller ett beundransvärt hjältedåd.

Nu gäller dock inte riktigt samma regelverk för statsministern som för andra chefer. Enligt nya regler från förra mandatperioden ska ett statsråd numera kunna vara ledig helt eller delvis för att ta hand om sitt barn, men föräldraledighet är fortfarande inte en rättighet. Allt rörande ledigheten, även tiden, hänger på statsministerns godkännande. Jag avstår från att ventilera mina åsikter om regelverket som ger statsministern beslutsmakt i frågan, samtidigt som jag är innerligt glad för att jag själv inte som Lövfen behöver ta ställning till om jag ska göra det möjligt för mina underställda att skaffa barn och familj. Regelverket må vara nytt, men det är utom allt tvivel inte modernt

Jag förstår att Lind bara ville visa sin chef lite uppskattning, och det kan tyckas onödigt att hänga upp sig på formuleringar som ”modern” och att chefen ”gör det möjligt också att skaffa barn och familj”. Men jag blir irriterad, för jag förväntar mig att en chef på hennes nivå är mer genomtänkt och verklighetsförankrad. Uttalandet gnager på precis samma sätt som det gjorde då socialförsäkringsminister Annika Strandhäll berättade om sin underställda chef/minister Gabriel Wikströms sjukskrivning på grund av utmattningsdepression 2017. Förutom att häpnadsväckande dumpa ansvaret för Wikström på ”samhället”, när hon själv har drivit fram regelverket som lägger ansvaret på chefen/arbetsgivaren, så uttrycker hon som Lind stolthet över att hennes chef Löfven tillämpar den lagstiftning – Allmän sjukförsäkring med inkomstrelaterad sjukersättning och subventionerad sjukvård – som alla andra chefer har följt sen 1955!

Vi måste som samhället se till att ge det stöd varje individ behöver för att komma tillbaka. Jag är därför också stolt över att företräda en regering där vår chef tar sitt arbetsgivaransvar och ger förutsättningar att komma tillbaka". Annika Strandhäll på sin Facebooksida, 2017

För allt jag vet så kanske statsministern även har rätt att neka chefer att vara hemma från jobbet när de är sjuka, men det borde inte imponera på någon.  

Det ingår i chefsuppdraget att vara oerhört vaksam på att allt det du gör och säger kan vara smittsamt. Långt ifrån alla är insatta i lagstiftningen som infördes 1955 och 1974, och en näst intill obefintlig grupp har kännedom om statsministerns särskilda bestämmelser. I det läget, att som de högt uppsatta cheferna Lind och Strandhäll kommunicera till allmänheten att det är upp till chefens goda vilja om du som chef eller medarbetare får vara ledig för att ta hand som dina små barn eller vara hemma från jobbet sjuk – det är otillåtet oförsvarbart. Och synnerligen besynnerliga blir deras formuleringar när vi har i åtanke att ministeruppdraget är att just se till att landets lagar följs. Uttalandena är utom allt tvivel omoderna och de avslöjar hur långt ifrån (chefs)verkligheten de två befinner sig.  


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

19 03

Han ska hyllas för att han lämnar – chefsjobbet är inte för alla

Av Vibeke Pålhaugen

I möjligheternas och fingerpekandes tidsålder är det innerligt uppfriskande med chefer som fastslår – och tar konsekvenserna av – att allt faktiskt inte är möjligt.… Fortsätt att läsa->

12 03

De två chefernas hyllning av sin chef är omdömeslöst

Av Vibeke Pålhaugen

Ministrarna Lind och Strandhäll kommunicerar till allmänheten att det är upp till chefens goda vilja om det är tillåtet att vara ledig för att ta hand om sina små… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen