• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 09/11 2018 kl 02:07 -

Det värsta chefsjobbet jag någonsin har haft

“I don’t know why any of us are here. This is the worst job I’ve ever had” ska John Kelly ha sagt om sitt jobb som Vita Husets stabschef, efter ett utbrott där han bland annat kallat Trump för idiot. Det framgår i boken Fear – som ger en 448-sidors beskrivning av arbetsmiljön i Vita huset – som släpptes igår. Författaren är journalisten Bob Woodward – han som tillsammans med Carl Bernstein avslöjade Watergate-skandalen 1974. 

”Det värsta jobb jag någonsin haft” dyker upp i bakhuvudet när jag läser Arbetsmiljöverkets pressmeddelande med rubriken ”Arbetsgivare följer inte upp chefers höga arbetsbelastning”. 

Med vetskapen om att chefer som mår dåligt påverkar hela personalgruppen, har Arbetsmiljöverket som en del av ett regeringsuppdrag under tre år inspekterat operativa chefers arbetsmiljö inom vård och omsorg. De har träffat drygt 1 300 chefer inom kommuner och landsting samt hos privata vårdgivare. 

Resultatet som presenterades förra veckan är nedslående. 99 procent av de besökta arbetsplatserna fick krav på att åtgärda brister i chefernas arbetsmiljö. 99 procent, det är helt galet. Men inte överraskande. Man behöver inte vara chef inom vård- och omsorgssektorn för att känna igen sig. Det räcker med att vara chef.

Men jag kan ha fel, så kolla gärna för egen del i vilken utsträckning beskrivningen av vård- och omsorgschefernas (arbetsmiljö)riskfyllda vardag också stämmer överens med din:

På den positiva sidan så hoppas jag att du liksom vård- och omsorgscheferna kan säga att: 

• Jag brinner för mitt arbete, harett stort engagemang och vill att verksamheten ska fungera 
• Jag får oftast stöd från min överordnade chef och chefskollegor när det behövs. 
• Jag trivs med mitt arbete och tycker det är positivt att se medarbetare utvecklas. 

Cheferna tycker lyckligtvis – i motsättning till John Kelly – inte att den närmaste chefen är en idiot eller att jobbet suger. Man kan ju undra varför Kelly inte bara slutar? Samma fråga dyker upp inte bara när jag läser Arbetsmiljöverkets rapport, men också i många av mina möten med chefer runtom i Sverige. Givna de ofta usla förutsättningarna, är jag av åsikten att svenskt arbetslivs räddning är chefers stora ansvarstagande och engagemang. Samtidigt varnar Arbetsmiljöverket för att många chefer slutar, och bra är kanske det om det kan bidra till att chefer högre upp i organisationen får upp ögonen för chefers (lagstridiga) arbetssituation och -belastning. 

Väldigt många chefer – om inte mörka 99 procent som inom vård och omsorg – har usla förutsättningar och sliter. Det tär, men vi trivs rätt bra ändå. Och det är väl bra, kortsiktigt. För det sunda förnuftet – med fullt stöd i vetenskapen – säger oss att chefer med ovan förutsättningar inte kan prestera i närheten av sin förmåga samtidigt som den egna hälsan offras. Vi skulle alla vinna – chef, medarbetare, verksamhet och nation – på att ta bättre hand om oss chefer. 

Det behövs strukturer för att följa upp chefernas arbetsbelastning och förtydliga vilket stöd som finns för att avlasta dem. De behöver bland annat få hjälp att prioritera arbetsuppgifterna för att kunna fokusera på sitt kärnuppdrag, annars är risken stor att de drabbas av ohälsa och inte orkar arbeta kvar. Vi har tyvärr också sett att många chefer slutar. —Erna Zelmin-Ekenhem, generaldirektör på Arbetsmiljöverket

Arbetsmiljöverkets rapport "Första linjens chefer inom vård och omsorg" hittar du här. 

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela