• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 10/04 2016 kl 09:49 -

En mycket välförtjänt chefsavhyvling

Det händer ytterst sällan, men det finns tillfällen när det är ett sant nöje att få vara åskådare till att en vuxen människa får en avhyvling. Elisabeth Warren har tokhyllats efter att hon under en senatshöring för två veckor sen hudflängde Wells Fargo’s vd och styrelseordförande John Stumpf. Några citat:

Youtube

Målet är 8 för att det rimmar på…
Antal produkter per kund är avgörande för en banks lönsamhet. Medan de flesta banker ligger på snitt tre produkter per kund, krävde John Stumpf åtta av sina Wells Fargo chefer och medarbetare. Varför just åtta? Jo, för att det rimmar. Till höger från Wells Fargos årsredovisning:

I strävan efter att nå det omöjliga målet svindlades miljontals Wells Fargo kunder. Det upprättades två miljoner konton och kreditkort utan kundernas kännedom. Efter att olagligheterna kom till publik kännedom (interna visselblåsare gick till media) har 5 300 anställda fått sparken. Alla medarbetare och chefer på lägre nivåer. Inga höga chefer har fått gå, trots vetskapen om att det är där skulden ligger. Om 5 300 personer på samma arbetsplats begår exakt samma brott är det en statistisk omöjlighet att var och en har kommit på idén själv. Lika osannolikt är det att en banks kontrollsystem skulle missa tusentals bedragare som använder exakt samma metod. Sen har vi alla tidigare anställda som vittnar om att de innan skandalen blev känd fick sparken för att de vägrade begå brott och för att de var visselblåsare. 

Wells Fargo fick i september en bot om 185 miljoner dollar för bedrägeriena av sina kunder. Det låter kanske mycket, men det är ingenting jämfört med vad banken har tjänat på svindleriet. Det är även mindre än de 200 miljoner dollar som vd'en  personligen har inkasserat på bankens vittspridda olagligheter.

David Letterman’s efterträdare Stephen Colbert summerar Wells Fargo skandalen och Elisabeths Warrens utskällning med stort underhållningsvärde, se nedan klipp.

You squeezed your employees to their breaking point
”Only in America” kan vi tänka, men meningen You squeezed your employees to their breaking point borde ge alla chefer något att grubbla på. Exempelvis idömdes Volkwagens nyligen 14,7 miljarder dollar i bot för sitt utsläppsfusk. Även i detta fall är den mest sannolika förklaringen att hårt toppstyre och orimliga mål fick mellanchefer och ingenjörer att begå brott och bedra kunderna för att behålla jobbet. Globalisering och digitalisering lämnar ingen bransch oberörd och den gemensamma nämnaren är att kraven bara höjs och höjs. Jag tror alla chefer i Sverige kan vittna om det.

Samtidigt har vi ett arbetsliv där det aldrig tidigare har varit större fokus på att vi chefer ska se till (och gärna mäta) att våra medarbetare är engagerade, motiverade och allmänt lyckliga. Men till trots för alla fruktkorgar, stresskurs, gemensamma matlagningsövningr med mera så är läget så att

• Medarbetar- och chefsengagemanget sjunker för varje år som går och har aldrig varit lägre.
• Sjukskrivningstalen pga. stress och arbetsrelaterad psykisk ohälsa är skenande och helt ute av kontroll.

Jag tror det blir så för att vi ser på arbetsglädje och friska pigga medarbetare som en bisyssla med svag eller ingen koppling till hur vi bedriver våra verksamheter. Men det spelar ju ingen roll hur många löften vi ger om trevligt umgänge med arbetskamraterna eller ”work life balance”, om jobbkraven är så höga att medarbetarn står inför valet att jobba sig sjuka, göra något olagligt eller förlora jobbet.

Som chef har jag tänd min beskärda del av värmeljus, bjudit på våffelfika och fruktkorgar och tvungit medarbetarna ut i Lidingöloppspåret. Det är så fruktansvärt enkelt. Långt mer möda krävs det att i tider av förändring och osäkerhet vara en trygg och hederlig chef som arbetar långsiktigt. En chef som har och följer upp på tydliga mål och som ställer rimliga krav utifrån både vad människan klarar av och vad moralen tillsäger.

John Stolpf tjänade personligen 200 miljoner dollar på att bedriva rovdrift på sin personal. Den straff han och hans bank måste leva med är skammen efter Elisabeth Warrens utskällning. Du och jag behöver inte vara rädda för att få Warren på nacken, men hon är inte nödvändig för att också vi ska kunna känna skam. För det kommer otveksamt och välförtjänt ge oss djup skamkänsla om vi driver oss själva och våra medarbetare för hårt.

PS Det är väl spenderade minuter att se ett längre utdrag av Senator Elisabeth Warrens "utfrågning".

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela