Hela den där #knytblusförsara-grejen gör mig oerhört konfunderad. Det är både rörigt och olustigt när sakfråga blir personfråga och dessutom personlig. Men det är tyvärr inte alls ovanligt. Jag borde alltså vara van, men förbryllas ändå över alla de som efter Sara Danius avgång i torsdags satte på sig knytblus i sociala medier – som en hommage till hennes utmärkta ledarskap av Svenska Akademien. Lika mycket förvånas jag över de som med bestämdhet anser att hon gjorde ett uselt jobb som ständig sekreterare.
Vi lever i en tid då eldigt tyckande inte anses kräva vare sig större vetande eller fakta. Danius kollegor i de Adertons krets torde ha på fötterna för att kunna göra en bedömning av hur hon skötte sitt ledaruppdrag, men i övrigt kan det inte finnas många som vet tillräckligt för att kunna hissa eller dissa Danius ledarskapsgärning. Men det görs hej vilt ändå och häpnadsväckande nog ingår även flera av våra ministrar i det sällskapet. Jag undrar på vilka grunder de ger Danius tummen upp eller ner?
Jag ska inte tråka ut er med listor på vad som karakteriserar en bra respektive dålig ledare. Istället ska jag skriva om fem saker som säger just precis ingenting om en persons chefs- och ledargärning:
I denna aktuella sakfråga tillhör jag Team Danius (och inte Team Engdahl), men det innebär inte att jag nödvändigtvis tillhör Team Sara. Det faktum att Danius och jag delar åsikt och åsiktsmotståndare gör henne inte per automatik till en utmärkt ledare för Svenska Akademien. Eller till en usel sådan, om vi skulle ha tyckt olika.
Sara Danius vågade ta sig an kampen mot ”det gamla”, och för det ska hon ha all heder och ära. Men utan kunskap om hur hon tog sig an och genom striden, säger mod ensamt ingenting om hennes duglighet eller oduglighet som Akademiens ledare.
Det finns de som hyllar och kommer sakna Danius stilighet och tjusiga kläder. Högklackat, färgglatt och smått excentriskt har hon vunnit folkets kärlek och Team Engdahls avsky, skrivs det här och var. Det finns inget belägg för att knytblus, smaktest av semlor eller Gittan-alter-egon-humorinslag på arbetsplatsen gör dig vare sig mer eller mindre lämpad för ledaruppdraget.
Horace Engdahls häpnadsväckande "Sara Danius är den av alla sekreterare sedan 1786 som har lyckats sämst med sin uppgift"-inlägg i Expressen gjorde det enkelt för många att bli förtjusta i Sara Danius. Kanske är Engdahls Trump-liknande personangrepp på Danius mycket av förklaringen till att hon nu tycks vara ”älskad av alla”.
Att Danius åsiktsmotståndare saknar ett vårdat språk och normalt hyfs gör inte nödvändigtvis Danius till en ledarförebild. Jag kan dock förstå den mentala frestelsen. För apropå Donald Trump – även han utsåg förra veckan historiens sämsta chef, men för FBI och inte Svenska Akademien. Striden mellan Donald Trump och den sparkade FBI-chefen James Comey blossade upp igen i helgen. Inför en tv-intervju med Comey inför släppet av hans bok kom Trump med ännu ett hårt Twitter-angrepp på Comey. Förutom att vara den sämsta FBI-chefen i historien är han också enligt Trump en "slemboll" och "hal lögnare". Efter att ha läst några av Trumps Comey-tweets är det förföriskt lockande att dra slutsatsen att Comey måste vara historiens bästa FBI-chef. Samma frestelse finns för Danius efter att ha läst Engdahl i Expressen.
Men att Trump och Engdahl – med ovårdat språk och allmänt ohyfsade – kallar sina åsiktsmotståndare för de sämsta cheferna i historien gör dem heller inte nödvändigtvis till de bästa. Skrivelserna säger väldigt mycket om Engdahls och Trumps ledarlämplighet, men faktiskt ingenting om Danius och Comey.
Sara Danius ledde teamet som förlorade mot Team Engdahl. En självklar och ansvarsfull konsekvens är att lämna, vilket Danius också föredömligt gjorde i torsdags. Utöver det säger den förlorade striden väldigt lite om Danius ledargärning, för det finns tillfällen då det inte är ledaren men gruppen eller själva uppdraget som är problemet. Jag skrev om det förra veckan, men bättre summerades det av Mats Jansson (tidigare vd och koncernchef för bland annat SAS och Axfood), då han i helgen ”i sista minuten” drog sig från att kliva på uppdraget som styrelseordförande för Posten:
Jag kom fram till att det var ett självmordsuppdrag. Det har jag redan haft i SAS och ville inte ta ett sådant igen.”
Mats Jansson till Dagens Industri, 13 april 2018
Sara Danius åsikt i sakfrågan, modet att ta strid, hennes ovårdade och allmänt ohyfsade åsiktsmotståndare, den förlorade kampen och de udda knytblusarna säger oss självklart ingenting om hennes lämplighet för chefsyrket och ledaruppdraget på Svenska Akademien. #bortmedteamhoraceengdahl kunde jag enkelt ha förstått, men #knytblusförsara gör mig bara konfunderad. Och synnerligen så när några av landets högsta chefer och politiska ledare utan större vetande tar på sig knytblusen och gör en sakfråga till en personfråga.
Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.
15 02
– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->
25 01
Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->
Läs alla blogginlägg i arkivet