Fackchefer ska granskas precis som Teslachefer

Det blev världsrubriker förra veckan då norska alpinstjärnan Lucas Braathen (23) kallade till presskonferens och lämnade beskedet ”Jag är färdig”. Tre års förhandlingar med norska skidförbundet om vilka kläder han får gå runt i när han inte åker på skidor, hade tagit ifrån honom skidglädjen. 

– De har behandlat mig respektlöst, berättade Braathen. 

Att den omtyckta ynglingen kände sig tvingad att lämna sin livsdröm för att ”være glad flest mulig dager i året” spridde en känsla av bedrövelse, och en samlad presskår och opinion ställde sig på hans sida. Braathen har inte ifrågasatt den traditionsrika landslagsmodellen och sitt (stora finansiella) bidrag till kollektivet, men önskade lite större frihet när det kom till hans fritid. Precis som andra framgångsrika skidåkare som Kläbo, Northug och Kristoffersen före honom. 

Cheferna på norska skidförbundet fick – ännu en gång – förödande kritik. Med flaggan ”norska landslagsmodellen” i högsta hugg lever de kvar i en svunnen tid. De är också oförmögna att ta in att de inte har samma makt som tidigare, och därför inte kan bete sig hur som helst. När Braathen lägger skidorna på hyllan tappar skidförbundet vad som skulle varit en av deras största stjärnor och inkomstkällor de kommande tio åren.

Här ser jag paralleller med kollektivavtalskonflikterna som just nu pågår på Tesla, Klarna och Spotify, där bolagen är Braathen och facken är skidförbundet. En stor skillnad är dock att journalisterna och opinionen oförtrutet ställer sig på fackens sida. I berättelsen framställs facken =  det goda och bolagen = det onda.

De hajpade bolagen Tesla, Klarna och Spotify är i förhandlingar, men motvilliga till att teckna kollektivavtal. Facken hotar med strejk. Att det bakom bolagen finns högprofilerade miljardärägare som Elon Musk, Sebastian Siemiatkowski och Daniel Ek gör det givetvis svårt – för journalister och allmänheten i övrigt – att föreställa sig att motståndet handlar om något annat än girighet och en önskan om att fritt kunna utnyttja sina medarbetare. Man kan bokstavligen känna smaken av tidigt 1900-tal i fack- och medialogiken, men vi chefer vet att 2024 överlever inget bolag som inte satsar på och månar om sina medarbetare. Inte osannolikt drivs Tesla, Klarna och Spotify precis som Braathen av behovet av frihet snarare än pengar. 

”Jeg har nesten alltid valgt å gjøre det som gjør meg mest glad. Det er det som betyr noe for meg. Det er min definisjon på suksess. Ikke de lukrative samarbeidsavtalene jeg er i.”  Braathen

Personligen uppskattar jag som chef och arbetsgivare tydligheten och maktbalansen som kollektivavtalen ger. Men jag har som de flesta chefer från tid till annan frustat över stelbentheten, skådespeleriet och den låga nivån på dialogen. Över lag tycker jag att dock - för mina bolag - fördelarna uppväger nackdelarna. Jag har emellertid inget annat än respekt för chefskollegor som ifrågasätter och försöker åstadkomma förbättringar. Det är väl alltid bra om en tradition från 1938 regelbundet ses över och förädlas.

Med flaggan ”den svenska arbetsmarknadsmodellen” i högsta hugg driver facken sin linje mot Klarna, Spotify och Tesla, och under samma flagga skrivs hetsiga tidningsrubriker. Chefer är en utsatt grupp i ett chefsfientligt samhälle. Vi har en mediamobb efter oss, men det upprör mig inte alls. Vi sitter på makten och ska granskas. Det som däremot upprör mig rejält är att cheferna på facken inte utsätts för samma granskning som cheferna på Tesla, Spotify och Klarna.

Alla chefer på dessa bolag är givetvis inte stjärnor, och det är definitivt inte alla chefer på facken heller. Under förhandlingarna har båda parter ett ansvar för att komma till en eller annan lösning, men när de nu har blivit konflikt så är det kanske Tesla-, Spotify- och Klarnacheferna som är överjäkliga och helt orimliga i sina krav. Eller kanske är det inte helt osannolikt facken som fastnat i en svunnen tid och respektlöst stövlar fram.

Vi kan bara hoppas att ynglingarna Tesla, Klarna och Spotify inte går Braathens väg och proklamerar ”Jag är färdig”. Det vore en bedrövelse och förlust för Sverige. 


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje vecka. 

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

15 02

Upprepade dåliga beslut är otillåtet för alla undantaget chefen själv

Av Vibeke Pålhaugen

– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->

25 01

Chefstillvaron baserad på ”sanning, lögn och dåligt minne”

Av Vibeke Pålhaugen

Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen