• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 04/02 2014 kl 09:58 -

Får man kräkas på generaldirektören?

Två veckor efter att jag fick mitt första barn var jag tillbaka på jobbet. 1-2 timmar om dagen på kontoret som låg tio meter ifrån hemmet. Det var precis så jag ville ha det, men det var inte enkelt. Att lämna sonen i pappas famn någon timme om dagen visade sig svårt för en mamma med ett ocharmant kontrollbehov. Jag led en smula, men stundvis kunde jag se att både far och son fick det bättre med en liten paus ifrån mamma. I chefsrollen hade jag det också svårt. Jag brottades mycket med förebildsdilemmat. Som vd på ett företag med många medarbetare i barnafödande ålder var jag livrädd för att mitt personliga val skulle misstolkas som en förväntning om att göra som mig. Jag kommunicerade till leda att det här är rätt för mig och högst sannolikt inte rätt för så många andra. Var och en måste göra på sitt sätt, det är min förväntning. 

Alla vi chefer är förebilder antingen vi vill det eller ej. Det ligger i uppdragets natur. Några är goda förebilder och andra usla. Vilka chefer som gör störst nytta respektive skada är självklart. Min erfarenhet är att chefer i allmänhet reflekterar väldigt lite över förebildsrollen. Måhända för att rollen upplevs som otydlig (Vad förväntas av en förebild?) och/eller oattraktiv (Jag vill inte vara felfri, jag vill vara fri!).

Senaste månadens skriverier om Försäkringskassans generaldirektör och kommunikationsdirektör fungerar som utmärkta case för att diskutera förebildsbegreppet. Som chef är du en god förebild om du är ett gott exempel vars beteende tas efter av andra och om du konsekvent leder genom att agera enligt önskvärd beteende. Med det som bakgrund – fundera dessa två situationer:

1) Har vi chefer yttrandefrihet?
En sen kväll i slutet på februari tittar generaldirektör Eliasson på tv. Det är Debatt med SD ledaren Jimmy Åkesson. Någon timme innan midnatt twittrar Eliasson och lägger ut på Försäkringskassan hemsida följande:

”Normalt håller jag mig till socförsäkringen. Men J Åkesson i debatt gör att jag kräks!”

Då många reagerar över myndighetschefens näthat med Försäkringskassan som plattform och kanal svarar Eliasson: "En del tycker att GD ska vara tyst! Passar inte mig. Hatar rasism!" och ”Alla måste visa var man står. För många rasister i Sve. Står jag för!"

Som fd politisk sakkunnig för Laila Freivald och fd statssekreterare åt Thomas Bodström är det nog ingen överraskning att Eliasson inte kommer att lägga sin röst på SD. Det är dock inte hans politiska åsikter som är störande. Det är hans rätt att dela dem underskrivet ”Dan Eliasson, statlig myndighetschef” som jag inte kan försvara. I samma stund som du tackar ja till chefsuppdraget blir du arbetsgivarens företrädare och i den rollen kan du inte lika fritt som tidigare dela dina personliga åsikter i/på jobbet.

2) Är det andra regler som gäller för oss chefer?
Med GDs kännedom gör kommunikationsdirektören sin flickvän till sin underställd chef, höjer hennes lön med 10 tsek samt attesterar hennes lön, utlägg, utbildning och semesteruttag. Som ”ett misstag” godkänner kommunikationsdirektören att flickvännen får lön under en gemensam privat semesterresa. Försäkringskassans chef för verksamhetsstöd anställer sin sons sambo till en ny tjänst utan att varken berätta om deras relation eller att utlysa tjänsten. Kort efter att händelsen blir känd befordras chefen.

Enligt den juridiska expertisen är detta släktskapsjäv vilket inte är lagligt inom statliga myndigheter. När media uppmärksammar ärendet hävdar Eliasson att en utredning pågår, medan internutredningsavdelningen hävdar at Eliasson ljuger och att han har lagt ned ärendet med ”inga åtgärder” som beslut. Till tidningen Expressen lämnar Eliasson som svar:

"Jag är väldigt stolt över den chefskultur som finns... att vi litar på varandra och inte kör en kontrollregim à la Stalin."

Hur tänker du, goda eller dåliga chefsförebilder? Kajsa på Försäkringskassans IT-avdelning skulle aldrig få för sig att på eget bevåg anställa sin egen son. Kalle på Försäkringskassans call center vet att han inte får spy galle över sittande regeringens politiska beslut om ändringar i sjukförsäkringen trots att det är frestande när personen i andra luren skäller eller gråter. Och sist men inte minst, varje medarbetare på Försäkringskassan vet att de inte ska bemöta generaldirektörens åsikter med ”Du gör att jag kräks!”. Jag kan förstå Försäkringskassans upprörda medarbetare som nu står fram och tycker det är mycket beklämmande att deras chefer inte vet. Där har vi nog svaret på förebildsfrågan.

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela