• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 05/04 2016 kl 09:27 -

Fem saker chefer inte sysslade med för tjugo år sen

Det går inte riktigt att förstå. Bekymrade nationalekonomer letar efter förklaringar till att vi trots triljoner billioner investerade kronor i teknologi och innovation får mindre gjort på jobbet än tidigare.

Produktivitetstillväxten har sjunkit till det obefintliga i USA och Europa och en delvis förklaring är att vi har en oförmåga att ”translate technology and innovation to productivity growth”. Trots all ny underbar teknik och digitalisering lägger vi av någon anledning idag ner fler arbetstimmar på att producera lika mycket som tidigare.

Med lite eftertanke ställer nog inte många chefer sig helt ovetande inför att det blivit just så. Vi kan göra saker rätt (efficient), vi kan göra rätt saker (effective) och helst av allt vill vi göra rätt saker rätt (productive). Men senaste två-tre decennier har arbetslivet och teknologiinvesterarna främst varit besatta av att hitta sätt att göra saker snabbare och billigare (efficient). Till många chefers som nationalekonomers stora förtvivlan.

Our current economy has gone off the rails in large part because we are focused almost entirely on efficiency innovations – on streamlining and wringing bottom line savings and additional profits out of our existing organizations”.
Professor Clayton Christensen, Harvard Business School

Senaste decenniernas digitala innovationer har gjort livet enklare på många sätt och som individer kan vi producera på en dag det som tidigare kanske skulle ha krävt ett halvår. Men olyckligtvis har all denna produktion inte skapat större värde för våra verksamheter (se global produktivitetstillväxttrend i höger graf). Och så konstigt är det kanske inte. Tänk bara på hur mycket av vår tid vi lägger på att göra saker som går snabbt och som inte kräver större ansträngning, men där vi inte ser den stora nyttan. Från vår omedelbara chefsvardag kommer jag snabbt på fem exempel på vad vi chefer gör idag som chefer inte gjorde för tjugo år sen:

1. 200+ brev om dagen
Telefoner, möten och framförallt tidkrävande brev och memorandums var det sätt chefer kommunicerade internt och externt förut. Så fick vi emejl, sms och chatfunktioner som gjorde kommunikationen avsevärt mycket enklare, snabbare och billigare. Vi fick också en enorm volymexplosion. I snitt två hundra in/ut brev/meddelande hanterar vi under en vanlig chefsdag. Den mängden skulle det ha tagit oss månader att ta sig genom för tjugo år sen, men alla chefer mig bekant tycker att volymen har överskridit all sunt förnuft. Vi känner oss fångade av mejl och annan kommunikation där vi anser att nyttan är högst tveksam. Snabbt går det, men om det är rätt sak att göra är en annan fråga.

2. Mötespackade dagar
Förut var det främst chefer som hade tillräckligt pondus att få folk att dyka upp på möten. Och om någon chef (eller snarare dennes sekreterare) gjorde sig det stora besväret att genom telefonsamtal, möteskallelser via internposten eller samtal kalla till möte så var det en så sällsynt händelse att det dukades fram go’ fika. Med emejl och gemensamma kalender blev det avsevärt mycket enklare, snabbare och billigare att boka möten. Chefspondus är idag överflödig. Allt som behövs för att bli kung över andras tid är ett mejlkonto. Som konsekvens har chefsvardagen aldrig varit mer mötespackad – från morgon till middag. Och eftersom chefer bedömer att cirka 70% av all mötestid är meningslös så torde även svaret på denna ”gör jag rätt sak?”-fråga vara negativ.

3. Allt
Förut var chefer omgärdade av personer som inom sitt gebit hade en kompetens som låg långt över och utanför chefens förmågor. Det var administratörer, HR-personer, sekreterare, servicepersonal, reseplanerare, redovisare med vidare. De gjorde jobbet snabbare, bättre och billigare än vad cheferna kunde. Med fiffiga och smarta systemlösningar möjliggjordes det för chefer att snabbare än tidigare själva sköta dessa sysslor. ”Många (admin)bäckar små” har idag blivit en tung arbetsbörda, men framförallt så finns det fortfarande personer som skulle göra jobbet snabbare, bättre och billigare än oss chefer. De har för länge sedan LAS’ats ut. Nej-svaret på frågan ”gör jag rätt sak” kräver inte längre grubblerier för dagens adminbetungade chefer.

4. Roade sig över måttligt
Förut unnade vi oss lite skräpläsning då vi väntade på tandläkaren, morgontidningen kollade vi vid förmiddagsfikat och vi pratade lite skit med kollegorna under eftermiddagsfikat. Idag är den slags och långt mer spännande förströelse bara en mobiltelefonlängd borta och helt gratis. Några minuters rast nu och då under en arbetsdag gör underverk för produktiviteten och det behöver inte alls vara dumt att ersätta fikaskvalleret med lite aftonbladet.se, Youtube eller Facebooksurf. Grejen är bara den vi inte nöjer oss med skärmens underhållande sällskap lite nu och då. Flera gånger i timmen avbryter vi oss själva för att kolla mobilen, mejlen, flödet i sociala medier eller kolla upp en privat grej på internet. Och som om det inte räckte med alla avbrotten så händer det också att vi fastnar rejält länge. Snabbare än förut gör vi varje grej, men om det är rätt saker är mer tveksamt.

5. Jobbade när som helst. Var som helst.
Förut hände det att chefer tog papper att läsa med sig hem portföljen, men utöver det jobbade chefer på jobbet. Idag jobbar chefer när som helst. Var som helst. Delvis för att vi med all ny teknik kan och vill, delvis för att mejl, möten och admin tar all normal betald arbetstid, men också för att våra kontors stökiga öppna landskap gör det svårt att koncentrera sig och göra de lite mer krävande rätta sakerna på jobbet. För många chefer är det bara innan och efter (betald) arbetstid det går att få något vettigt gjort.

Det är inte många chefer som längtar tillbaka till tiden innan mejl, internet och smarta telefoner. Men jag känner inte en chef som inte trånar efter att lägga mer av sin tid på rätt saker. Att göra saker rätt men inte göra rätt saker är att hålla sig sysselsatt. Och fint lite blir uträttat. Visst är det extra paradoxalt att Sverige skulle hamna så snett i det digitala missbruket? Jag tänker att svenskar har ju ”lagom” som sin starkaste OS-gren!?

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela