• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 08/06 2014 kl 12:30 -

Flumchefens skam

Förskolebarn har i snitt 100 varför-frågor om dagen. I mellanstadiet har barn i praktiken slutat fråga varför. Vid samma tidpunkt dyker deras motivation och engagemanget. Efter en viss ålder får vi lära oss att det är påträngande, nyfiket, lite ohyfsad och kanske till och med eljest att fråga varför. Vuxenvärlden står helt enkelt inte ut.

100 varför-frågor per medarbetare per dag, skulle du klara av det? Knappast, rätta dagen kan vi känna irritation vid ett enda varför. Bara gör det, tänker vi behärskat. Kanske just därför får vi inte frågan så ofta, men det betyder inte att medarbetarna har slutat undra. Snarare tvärt emot. De tyngs av sina otillfredsställda - medvetna eller omedvetna – varför-frågor. Och det gör vi chefer med.

I veckan kom jag I SvD över ännu en forskningsrapport som visar att det vi chefer får lägst betyg på av våra medarbetare är ledarskapet och tydliga mål. Vi chefer förmår helt enkelt inte svara på frågan ”Varför gör vi det vi gör?”. Samtidigt visar entydig forskning att chefer som visar på meningen med att gå till jobbet varje dag också leder de arbetsplatser med högst motivation och engagemang och bäst resultat. Såväl chef som medarbetare arbetar med passion för att de vill och inte under stress för att de måste.

Vi vet ju detta, men hur kommer det då sig att vi chefer har så svårt att ägna oss åt VARFÖR? All vår tid lägger vi på VAD och HUR. Förutom den prepubertala fråga-inte-varför-läxan så finns det faktisk en biologisk förklaring. VARFÖR handlar om känslor. Flummigt och otydligt. VAD och HUR handlar om analys, fakta och siffror. Rationellt, mätbart och tydligt. Redan i 2002 fick psykologen Daniel Kahneman Nobelpriset i ekonomi för sin nydanande (hjärn)forskning som bevisar att människor fattar beslut med känslor och inte med fakta och rationalitet. Vi gillar däremot fortfarande att tro att det är tvärt om. Vi känner oss flummiga och oproffsiga när vi ägnar oss åt ”känslodravel” som exempelvis meningen med det hela. Så proffsiga är vi att vi blir irriterade över medarbetarnas årligt återkommande gnäll om ledarskap och tydliga mål i nöjd-medarbetare-undersökningarna. Vi har ju sagt tusen gånger vad vi ska göra hur?!? Och så gör några gånger till. Det de inte vill ha. Roliga är vi! Men VAD och HUR är bara information. Människan vill inspireras till att agera för att de vill och inte för att de måste. Och då är känslor enda vägen. Och de i sin tur kan bara väckas av VARFÖR.

Jag tänker att vår acceptans för ”flum” är som högst nu som vi är nedvarvade och sköna efter några veckors ledighet. Varför då inte inleda hösten med att fundera på meningen med det hela? Om inte för medarbetarnas och verksamhetens skuld, så för din egen! Du har måhända din mest passionerade och inspirerande höst framför dig.

Varje gång du känner varför-irritationen komma krypandes så kanske du kan hitta stöd i en gemenskap med amerikanska komikern Louise CK:

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela