För avsevärt lindrigare brott får andra chefer mycket hårdare straff

För mig som har som jobb att sälja in idén om att dåligt ledarskap straffar sig, har åren med Donald Trump varit bedrövliga. Presidentens notoriska lögner samt infantila och aggressiva personangrepp borde enligt all vedertagen ledarskapslogik rendera värre konsekvenser för en chef och politiker – än snaskiga tidningsrubriker. Bland världens toppchefer – som aldrig suttit mer otrygga – vankar Trump oberörd och självbelåten från den ena skandalen till den andra. Det är obegripligt.

Inte ens när han med grotesk själviskhet utsätter sina närmaste medarbetare för risken att smittas med covid-19 blir konsekvenserna värre än att hans meningsmotståndare upprörs. Det gäller ändå ett ansenligt antal människor; hushållerskor, vaktmästare, livvakter, rådgivare, pressansvariga, kampanjledare med flera. Och när han dessutom förminskar allvaret med pandemin som fler än 200 000 av hans landsmän har dött av så passerar även det som en sur men förhållandevis mild bris. 

Varje dag som en ny Trump-skandal blossar upp och sen dör ut påminns jag om de bevingade orden ”Nothing matters, absolutely nothing matters anymore!” från enTrump-sketch i Saturday Night Live. Under Trumps presidenttid har det blivit en återkommande deppig tanke som tynger extra mycket nu med alla nyheter om och från den sjuka presidenten. Det är bara en sak som kan ta mig ur mörkret, och det är att övertyga mig själv om att Trump är det extrema undantaget. 

Dåligt ledarskap resulterar nu mer än någonsin – med högre krav och hårdare granskning från media, anställda, kunder och samhället – i avskedanden och/eller att förtroendet för chefen blir skadat. Medan Trump kommer undan som potentiell covid-19 superspridare, så finns det under coronapandemin gott om ledarskapsexempel där avsevärt lindrigare ”brott” har gett mycket hårda konsekvenser. Ett litet urval:

  • Nya Zealands hälsominister fick avgå efter att ha åkt till stranden med sin (friska) familj när det var lockdown i landet.
  • Irlands hälsominister och en irländsk EU-kommisionär fick avgå efter att ha brutit mot coronareglerna och deltagit på en middag med 80 gäster. 
  • Premiärminister Boris Johnssons rådgivare Dominic Cummings var i maj nära att få sparken efter att under nationens lockdown åka bil med sin familj genom landet för att besöka sina föräldrar. Att han fick behålla jobbet skapade politiskt kaos och en minister avgick i protest. 
  • Norska Hurtigrutens operativa chef fick sparken efter att ha väntat två dagar med att agera, efter att han nåddes av informationen om möjlig smitta ombord på fartyget MS Roald Amundsen.

Man kan diskutera om konsekvenserna ovan är för drastiska, men de har i varje fall en logik. De bekräftar att det betyder något att vara chef och ledare. Samt att den vedertagna ledarskapslogiken fortfarande gäller; det goda ledarskapet lönar sig. Och omvänt. 


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag. 

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

02 12

Orka vara en kreativ chef i bläcksvarta december

Av Vibeke Pålhaugen

Det kommer bli jul i år också, fast det är året då nästan allt blivit inställt. Men det är inte konstigt om chefer i ren utmattning och kreativ torka känner… Fortsätt att läsa->

24 11

Frågan alla chefer borde få just nu

Av Vibeke Pålhaugen

I ärlighetens namn tycker jag att det har varit ett skitår. De första veckorna hade jag ångest inför det som skulle ske i februari; jag skulle fylla 50. Det är olika… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen