• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 10/23 2013 kl 10:11 -

För de flesta är chefsuppdraget rena gissningsleken

Efter ett antal år som konsult fick jag mitt första chefsjobb. Som vice vd på tidningen Chef. Första dagen på nya jobbet välkomnade vd:n mig med att berätta att han hade fått kämpa för att få styrelsen att godkänna min anställning. De var nämligen ytterst tveksamma till min förmåga att lämna konsultrollen och bli operativ chef. Vd:n fortsatte samtalet med att konkretisera styrelsens (och förmodligen också sina egna) farhågor gällande mig och mitt chefsuppdrag. Jag tyckte det var en alldeles utmärkt första dag som ny chef; förväntningarna på mig kunde inte ha kommunicerats tydligare. Därefter gick det attans så snabbt för mig att lämna konsultrollen! Vd:n och styrelsen uttryckte många gånger sin begeistring över att de hade tagit fel. Kanske var deras oro inte så tokig, tänker jag och skickar en tacksam tanke till min tydliga chef som också gav mig bra stöd på vägen.

Enligt en amerikansk undersökning lever 50-80% av mellancheferna inte upp till de förväntningar som deras chefer hade på dem vid anställningen. Det är en otrolig hög siffra, men min magkänsla säger mig att den kan ligga på liknande nivå även i Sverige. Och jag tror att jag kan ha en förklaring till varför. De flesta chefer har nämligen ingen aning om vilka förväntningar som finns på dem! Och som bekant är det svårt att pricka målet om spelplanen saknar mål.

Under mer än tio års tid har mina kollegor och jag varje år frågat hundratals chefer om de vet vilka förväntningar deras chef har på dem. Kanske behöver jag två händer för att räkna de som har svarat ja, men då räcker det och blir fingrar över. Vi skickar därför cheferna hem för att fråga. När de kommer tillbaka till utbildningen kan 99 av 100 berätta att deras chef hade blivit glad för frågan och att de har fått genomtänkta förtydligande svar. Båda känner tydlighetens lättnad.

Chefens chefs förväntningar handlar sällan om att leverera på budget, mål, policies, och administrativa rutiner. Allt det där är självklart för de flesta chefer. Samtalen handlar snarare om att chefens chef konkretiserar önskat beteende och prestationer som ska leda vägen mot de överordnade målen. Precis så som min vd gjorde. En annan väg hade varit att min chef gav mig tillsägelser eller reprimander varje gång jag betedde mig som en konsult. Man behöver knappast vara beteendepsykolog för att förstå att det hade varit en mindre positiv och mycket längre väg mot målet!

Eftersom fördelarna med tydliga förväntningar på oss chefer är så självklara, är den egentliga intressanta frågan varför inte alla chefer välkomnar nya chefer så som min chef gjorde? Upplevd brist på tid eller avsaknad av förebilder (chefens chef har inte heller fått ta del av sin chefs förväntningar) spelar nog in. Men efter att ha funderat lite landar jag i en stor undersökning som vi gjorde på tidningen Chef för några år sen. Den visade att hela 7 av 10 upplever att de själva är otydliga som chefer. På frågan om varför de tycker det är svårt att vara tydliga svarar de att de är rädda för att medarbetarna ska tappa motivationen, de är rädda för att bli uppfattat som oempatiska och att de är rädda för att medarbetarna ska bli ja-sägare. Ser ni, vi chefer förklarar vår otydlighet med en missbedömd omtanke och underskattning av våra underordnade. Jag blev sjukt motiverad av att få veta styrelsens farhågor och hade jag inte blivit det så hade jag förmodligen inte vara rätt kvinna för jobbet.

Den gissningsleken det innebär att inte få veta vad som förväntas roar nog ingen chef. Det är ett tröttsamt och tärande nöje där både verksamheten och vi chefer får betala. Dags för mig att dela med mig av det bästa ledarskapstipset jag någonsin har fått. I ett möte med dåvarande koncernchef på Ericsson, Carl-Henric Svanberg fick jag lära mig:

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela