• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 12/04 2018 kl 03:32 -

Fyra chefer som anser att egen oduglighet bäst åtgärdas genom lönelyft

Föga överraskande uppstod upprorsstämning förra veckan, när det avslöjades att de fyra kommunalrådscheferna på Lidingö tänkte ge sig själva en stadig löneökning på 20 000 – 35 000 kronor per månad. 

De föreslagna höjda kommunalrådslönerna inom intervallen 70 000 – 110 000 SEK gav gnista till såväl rubrikssugna journalister som den gemene medborgaren. I jämförelse skulle kommunens oppositionsrådschefer enligt samma förslag ”bara" få 5 000 kronor mer och landa på cirka 48 000 kronor i månaden.

Jag är en varm förespråkare för att chefer ska ha rimligt betalt för sin möda, men jag är alltför oinsatt i kommunalrådchefers vardagsslit för att överhuvudtaget kunna ha åsikter om lönenivån. Jag upprörs däremot innerligt av kommunalrådschefernas argumentation till löneklivet. Den är både bekymmersam och löjeväckande. Jag vet inte vad som är värst; bristen på grundläggande chef- och ledarkompetens eller att de eldar på såväl chefs- som politikerföraktet.

Genom att höja arvodena kan Lidingöborna också ställa högre krav på de personer som har de tyngsta politiska uppdragen. Daniel Källenfors (M)

Vi vill undvika att beslut måste rivas upp på grund av dåliga underlag, genom att kunna ställa högre krav.

Vi har haft en mandatperiod där flera beslut har tagits och behövts rivas upp och göras om. Det vill vi undvika. Det har kostat många miljoner för skattebetalarna. Vi kommer att ställa högre krav på alla politiker på Lidingö med det här nya systemet. Carl-Johan Schiller (KD)

Den vedertagna logiken vid lönerevidering är att man ska få lön för utförd prestation. Och ju bättre du har gjort ifrån dig desto högre höjning ska du få. Den baskunskapen kallar vi chefer prestationsbaserad individuell lönesättning. 

Mot den kunskapen tycks alltså Källenfors och Schiller häpnadsväckande säga att de har gjort uselt ifrån sig och att de behöver högre lön för att höja sin prestation. För med högre lön kommer de förstå att chefsjobbet medför höga krav, och seru’ då kommer de ta sig i kragen och börja leverera. Oppositionsrådscheferna däremot tycks redan leverera på en så hög nivå att lönehöjning anses onödig. 

Resonemanget kanske inte hade varit så tokigt om det inte vore för att lön inte har någon som helst påverkan varken på begåvningen eller dugligheten. Om Källenfors, Schiller och deras chefskollegor från L och C har problem att leverera i sina chefsuppdrag idag så blir det inte lättare i morgon, bara för att det kommer in mer pengar på deras konton. Och deras mötesunderlag i morgon kommer vara lika otillräckliga som de var igår, besluten likaså. 

Visst vore det ljuvligt om vi chefer med några tusenlappar mer i lön – till oss själva eller våra medarbetare – kunde köpa oss fria från våra egna och verksamheters alla stora och små utmaningar. Oavsett om det handlar om någon som inte förmår göra ett bra jobb, eller en av de tusen andra saker som inte fungerar i verksamheten. Men chefsjobbet är oerhört mycket knepigare än så. 

I helgen meddelade Lidingöpolitikerna att de backar från förslaget om sina rejäla lönehöjningar. Och det var väl ett klokt beslut de fattade, trots den magra lönen. Men jag misstänker att de resonerar som så att hade de bara haft högre lön från början så hade de kommit fram till ett klokt beslut redan då, eller… 

Så förtvivlat snurrigt. Om jag formulerar mig mycket snällt. 

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela