• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 12/08 2011 kl 06:09 -

Fyra myter om min lön

Våra chefslöner är ett känsligt ämne. Percy Barnevik är en klassiker,  Annika Falkenbergs lönehöjning mitt under finanskrisen kommer vi ihåg och nu senast är det Christian Clausen på Nordea och Johan Ståhl på Sydsvenskan som har varit i mediernas fokus.

Varje gång drevet går förundras jag över att det är vd’arna som får ta smällen. Ännu mer förvånas jag över att folk inte inser att det inte har någon som helst praktisk betydelse för varken medarbetare eller kunder om en vd har 5 eller 10 miljoner i lön. Det har självklart ett signalvärde till tusen, men det är också allt.

Låt oss försöka döda de fyra myterna om våra chefslöner.

1. Chefens främsta drivkraft är lönen

Genomsnittlig chefslön i Sverige ligger på cirka 34 000 sek/månaden. Den främsta drivkraften för en chef i Sverige är individuell utveckling och att utveckla människor och verksamheter.

2. Chefer sätter sin egen lön

Av en eller annan förunderlig anledning så tror allmänheten att vi chefer skriver våra egna anställningsavtal. På eget bevåg tar vi som Joakim von Anka för oss i pengabingen.

Jag har full förståelse för att både kunder och medarbetare blir förbannade på Clausens lägenhetsaffärer eller Ståhls avgångsvederlag. Men varför bli förbannade på vd’arna? De har varken skrivit eller beslutat om sina avtal. Det har deras uppdragsgivare gjort; nämligen styrelsen.

3. Medarbetarnas får dela på det som blir över efter att chefen har fått sitt

Det är en fin tanke att exempelvis Falkengren eller Ståhl som anställda tjänstemän skulle hejda styrelserna från att ge dem för förmånliga lönepaket. Stopp, det här känns orimligt mycket. Skulle du sagt så? Förmodligen inte. Och varför skulle du? Den enda som tjänade på att Falkengren avstod från sina 2 msek är Wallenbergerna. Varken SEB anställda eller vi kunder fick ett enda öre. Och får jag välja så föredrar jag hellre att arbetaren Falkenberg får pengarna än kapitalet Wallenberg!

4. VD bestämmer allt

Även en vd har en chef, nämligen styrelsen under ledning av en styrelseordförande. Bakom varje orimliga vd-avtal finns det i värsta fall en affärsonära styrelse och i bästa ett slarvigt styrelsearbete!

Det är mänskligt att bli förbannat på sig själv för dårliga beslut. Det är också mänskligt att i första instinkt försöka skylla ifrån sig. Men så är det (styrelse)ledarens ansvar att ha den portion impulskontroll som krävs för att analysera situationen och se vart det i verkligheten gick snett. Och axla konsekvenserna.

Jag längtar och väntar på den dagen då en hedersam och karaktärsstärk styrelseordförande med självförtroende står fram och tar sitt ledaransvar när det blåser som mest.  Det var jag som satte Ståhls lön, det gick nog lite snabbt, men jag orkade inte riktigt att läsa genom hela avtalet. Nu är det så, ett avtal är ett avtal och det enda vi kan göra är att lära oss till nästa gång.

Ska vi tro på Winston Churchill lär vi nog tyvärr få vänta:

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela