Vi chefer kan vara rädda för så mycket. För att bli upptäckt som odugliga eller verka okunnig, för att tappa besinningen och skälla ut någon, för att göra medarbetarna besvikna eller verka okänslig, för att misslyckas, förlora jobbet eller för att inte hitta nytt chefsjobb. Och så finns det chefer som är rädda för Anders.
Kommunals ordförande Anneli Nordström avslutade förra veckan med att i breda medier berätta att allt är hennes underställda och numera sparkade chef Anders' fel. Vi fick veta att Anders är en maktfullkomlig person med goda övertalningsförmågor som hon och alla andra i ledningsgruppen var rädda för. Nordström befinner sig i en kris och jag beklagar djupt att ingen i hennes nära omgivning kunde stoppa henne från att begå det episka misstaget att som chef skylla ifrån sig. Nu handlar det inte om chef- och ledarskap längre. Och än mindre om Kommunal. Det är PR-strategi från en övre medelålders person som förståeligt nog kämpar för sitt jobb och en framtida försörjning.
Jag undrar vad Anneli Nordströms var rädd för att Anders skulle göra om hon sa nej till porrklubbsinvesteringar, lyxiga konferensresor och att hennes makes barn skulle få förtur på sommarjobb? Hur tänkte hon? Själva definitionen på rädsla är att det är en olustkänsla orsakad av våra föreställningar och förväntningar om vad som kan hända i framtiden. Det är alltså en tankekonstruktion och att vi är rädda behöver inte alls betyda att det finns något att vara rädd för. Men det spelar ingen roll, är vi rädda så är vi det. Med alla de bedrövliga konsekvenser det får för den rädda chefen själv och dennes omgivning.
Annelis rädsla väcker liv i en fundering som jag har haft många gånger. Varför så många chefer stannar i chefsuppdrag som är helt omöjliga i allmänhet eller för personen i fråga? Min erfarenhet är att det finns främst fyra förklaringar:
Alla fyra skälen bygger på människans fem grundrädslor. 1)-3) kan relativt enkelt åtgärdas om man har turen att ha en tuff och bra samtalspartner. Men vad med pengarna? Det är nu jag kommer till mitt innerligaste chefstips. Alla chefer borde spara ihop ”dra åt helvete-pengar”! Då jag fick mitt första chefsjobb tog det mig bara några veckor att inse att jag varje månad behövde sätta av pengar till ett ”dra åt helvete-konto”. Jag tyckte om och att jobba med min chef, men konfliktnivån både med honom och ägarna var mycket hög. Efter ett par år blev jag högsta chefen och då ökade behovet av att kunna lämna på dagen då ägarna och jag hade olika åsikter om mycket. Det var nära på några gånger, men det skulle ta tio år innan kontot kom till användning. Pengarna däremot gjorde nytta från dag ett! Vetskapen om att jag kunde sluta på dagen gjorde mig mer orädd som chef. Det gynnade mina medarbetare och verksamheten, men framförallt var det otroligt gynnsamt för mitt eget välmående!
PS Läs gärna den välskrivna och tagande artikeln om vikten av ”fuck-off fund” och det kloka i att börja spara tidigt.
Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag. 
15 02
– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->
25 01
Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->
Läs alla blogginlägg i arkivet
Några år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till att bli strategikonsult och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.