• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 06/23 2015 kl 08:59 -

Hemtrevliga chefer odlar oproffsiga medarbetare

Vi har ett översocialt arbetsliv. Och värre lär det bli. Jag kollar på en sajt med bilder från häftiga kontor och jag känner att jag får svårt att andas. Det är inte så många av oss som behöver oroa sig för att inom den närmaste framtid behöva åka rutschkana mellan kontorsplanen eller ha möten på ett utedass (jo faktisk, se nedan bilder). Men jag inser att andan är den samma även hos många verksamheter som bara har en promille av Googles lokalbudget. Nämligen en överskattning av det sociala och en underskattning av människans behov av lugn och ro och en viss privat sfär på arbetet. För att få jobbet gjort. 

Väldigt många är arbetsplatsen blivit en plats för distraktioner och inte för arbete. Det är en chefsdriven utveckling. Vd’en för en känd brittisk arkitektbyrå beskriver exempelvis deras kontor på följande sätt:

The different pockets of space are all named for what happens there. The noodle room, for example, has a writeable wall and very comfortable seating, and it’s where we noodle around ideas. We also have the pitstop, the huddle and the ‘bored room’ – we do need some traditional space – plus the JFDI, the ‘just effing do it’ room, which is the space for getting things done!”"

Stolt som en tupp över sina olika space’s glömmer han nästan bort att de också har ”traditional spaces”, dvs öppet kontorslandskap. Till sist nämner han att de har ett område för JFDI – just f….do it. Jag kan inte annat än förbluffas över chefer som inte anser det för självklart att hela kontoret ska vara en plats för att få jobbet gjort?!

Eländet började med det öppna kontorslandskapet

I come into work early in the morning just to have some quiet, focused time before the insanity starts.”

För tjugo år sen hade vi 30-40 kvadratmeter kontorsyta per person till förfogande. I dag har vi 10-15 kvadratmeter. Det öppna kontorslandskapet – såld in som vägen mot att riva hierarkierna och uppmuntra interaktion och innovation – har i praktiken med all forskningsmässig säkerhet gjort oss mer stressade och sjukskrivna, mindre nöjda och produktiva samt mindre kollegiala än någonsin tidigare. Det öppna kontorets oväsen och brist på en privat sfär uppskattas av 1 av 10 personer. Uppsidan? Jo, mycket lägre lokalkostnader.

Hemtrevligt och okollegialt

Somedays I need to put on my headphones to isolate myself from the "tic tic tic tic tic" noise of everyone typing. But music in my headphones is too intense and just adds other sounds and it prevents me from concentrating."

För att få något gjort sätter folk på sig hörselskydd/hörlurar och de som kan arbetar hemifrån eller på ett fik. Det har olyckliga konsekvenser för interaktionen och samarbetet kollegor emellan. Lösning? Jo, att skapa hemtrevliga gemensamma ytor på kontoret. Desto mer likt ditt vardagsrum, kök eller ett fik desto bättre.

Kök fullproppad med nyttigheter och godsaker. Dryck av alla dess slag inklusive mikrobryggeriöl (ja, med alkohol!). Allt gratis. Bara att ta som om du vore hemma. Det är de hetaste ”perks” bland amerikanska företag för tillfället. Google eftersträvar till exempel att ingen ska jobba mer än ”150 feet from food”. Tanken är att kollegor över en näve cashewnötter (och en öl) lätt och ledigt ska utbyta innovativa idéer.

Den tanken är kanske inte så tokig om det välutrustade köket och de sköna sofforna inte hade kombinerats med det öppna kontoret. Forskningen visar att kollegor som sitter i öppet kontorslandskap snackar mer sinsemellan men det är mestadels trivialiteter helt utan någon som helst relevans för jobbet.

Jag är allt för att ha det trevligt på jobbet och det är inte få liter med våffelsmet och värmeljus som har gått åt under mina chefsår. Att tro att vi blir mer effektiva om kontoret är utformat som ett vardagsrum är däremot en tankevurpa. Människor jobbar inte hemifrån eller på fik för att det är deras mest produktiva arbetsmiljö. De gör det för arbetsplatsen har blivit den sämsta platsen att få något gjort.

Tysta rum för de socialt efterblivna

It's nearly impossible to book a conference room here, since everyone is driven to find a quiet space."


Öppna kontorsytor, soffhäng och välutrustade kök ska få oss att umgås mer socialt. Men så finns det sådana som jag som har en introvert störning. Vi erbjuds så kallade tysta rum där vi kan skämmas över att vi inte vill umgås. Gärna med glasväggar eller annan insyn så att alla kan se vad som försiggår därinne. Men eftersom även de extroverta behöver lugn och ro för att få jobb gjort är rummen alltid en bristvara.

Gränslöst och oprofessionellt

Känn-dig-som-hemma kontoren ska inte bara få oss att med större lätthet umgås kollegor som om de vore barndomsvänner. Vi ska också spendera mer tid på jobbet. Tekniken har redan suddat ut gränserna mellan jobb och privatliv. Och genom att utforma arbetsplatsen som om det vore ett privathem eller favoritfiket så eldar vi på den olycksamma utvecklingen. Det gränslösa har inte bara konsekvenser för vårt välmående och vår produktivitet, den har också en dålig inflytande på vår professionalitet. Desto mer hemtrevliga kompisar vi blir på jobbet, desto större är sannolikheten för att vi beter oss oprofessionellt.

Nedvärderande

Det sägs att det idag behövs häftiga kontor för att attrahera de unga. Det är nedvärderande. Vi ska inte lägga skulden på tjugoåringarna. Rutschkanor och dess liknande är vad gott medelålders tjänstemän har fått för sig att yngre generationer vill ha. Men de är tjugofem och inte fem! De är vuxna som självvalt inte har varit i lekparken på tjugo år.

Framtiden är ljus för chefer som vågar vara omodern och som går för fullblods JFDI-kontor.

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela