• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 04/15 2015 kl 09:30 -

När höga chefer öser galla över varandra

Strax före jul fick Finansinspektionens generaldirektör Martin Andersson enligt eget innerliga önskemål förlängt sitt förordnande med tre år. I förra veckan – fyra månader senare - lämnade Andersson beskedet att han avgår med omedelbar verkan. Man behöver inte vara konspirationsteoretiker för att känna doften av konflikt. Och i varje nyhetsartikel som skrev om generaldirektörens avgång kunde vi läsa följande mening; “Andersson har inte alltid dragit jämnt med riksbankschefen Stefan Ingves”.

De två myndighetscheferna med nära angränsande ansvarsområden ska ha haft en extremt dålig relation. Ord som skyttegravskrig och dagisverksamhet har används av personalen för att beskriva situationen och berörda personer berättar:

”Det är olyckligt om centrala aktörer i det finansiella systemet inte kan samarbeta på ett klokt sätt utan baktalar varandra.”

”En osmidig och tidvis arrogant Ingves mot en prestigefull och principfast Andersson”

”Martin Andersson är en prestigefull person som inte tycker om att bli ifrågasatt och som dessutom har svårt att hantera Stefan Ingves speciella ledarskap.”

”Stefan Ingves drar sig inte för att visa sitt missnöje och anklaga sin omgivning, inklusive generaldirektörer på Finansinspektionen, för bristande kompetens, om han anser att så är fallet.”

De två mycket skickliga fackmännen har uppenbarligen inte haft tillräckligt med social kompetens. Det vilade ett stort ansvar på de två cheferna att lösa sina oenigheter på ett professionellt sätt. Det lyckades de inte med. Ett ännu större ansvar att hantera konflikten hade deras chefer – finansministern, finansmarknadsministern och Riksdagen.

Ohanterade konflikter kostar dyrt i termer av mental ohälsa, produktivitetsförluster och samarbetssvårigheter. Och att bra personer lämnar. Och de som drabbas vid en konflikt är alltid många fler än personerna som strider. Och med tanke på att det i det här fallet är de högsta cheferna som har tjafsat så lär det ha varit väldigt många berörda på såväl Riksbanken och Finansinspektionen som på Finansdepartementet. Med de ödesdigra konsekvenserna av ohanterade konflikter i åtanke är det tre fatala fel en chef ska undvika när en konflikt uppstår:

 Sticka huvudet i sanden
Det ingår i chefslönen att agera snabbt, beslutsamt och konstruktivt vid konflikter. Att undvika den är inget alternativ. Att tillåta konflikten växa och froda är ett säkert sätt att tappa respekten som chef.

 Bli hetsig och känslosam
Utbrott, försvarsställning och ogenomtänkta uttalanden och beslut eldar på konflikten samtidigt som den hetlevrade chefen förlorar respekt.

 Ösa galla och skvallra
Att diskutera sin konflikt med underställda och kollegor för att få utlopp för sina frustrationer och för att påverka omgivningen att välja sida är förödande för såväl berörda personer som verksamheten. Skvallret går, konflikten eldas på och förtroende för den skvallrande chefen sjunker snabbt. 

De två stridande direktörerna valde enligt tidningarna att hantera sin konflikt genom att ägna sig åt att ösa galla över varandra och skvallra. Vad departement och Riksdag har gjort eller inte gjort vet jag inget om, men har de undvikit ovan tre fatala fel så kvarstår bara alternativet att de inte hade förmågan att hantera konflikten.

Efter Anderssons besked i torsdags är det förhoppningsvis många som har funderat på hur konflikten kunde ha hanterats bättre. Kärnan i framgångsrik konflikthantering är enkel: Håll dig lugn och agera hederligt. Med respekt för all världens managementlitteratur, så tycker jag första och sista versen i Kiplings dikt If beskriver det bäst trots att han med säkerhet inte hade tjafsande chefer i åtanke då han skrev det (dikten skrevs i 1895 så ha överseende med att han inte också skrev ”Woman, my daughter”):

IF
 

If you can keep your head when all about you   

    Are losing theirs and blaming it on you,   

If you can trust yourself when all men doubt you,

    But make allowance for their doubting too;   

If you can wait and not be tired by waiting,

    Or being lied about, don’t deal in lies,

Or being hated, don’t give way to hating,

    And yet don’t look too good, nor talk too wise:

….

Yours is the Earth and everything that’s in it,   

    And—which is more—you’ll be a Man, my son!

 
RUDYARD KIPLING

”Alla” – förmodligen minus Stefan Ingves – tycker att Martin Andersson har gjort ett väldigt bra jobb på Finansinspektionen. Givet Sveriges ekonomiska läge är timingen av hans avhopp usel. Men så är det. Inte sällan slutar de bästa och hittar en mer hälsosam och sund arbetsmiljö när konflikter tillåts att växa och frodas. Kanske är det precis det Martin Andersson nu har gjort. Och gjorde han det främst för medarbetarnas och Finansinspektionens bästa så står det respekt av det. Det var det näst bästa han kunde göra. Jag vill gärna tänka att det är så. Lika gärna som jag vill tänka att Ingves ser Anderssons avgång som ett nederlag och inte en seger.

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela