• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 06/16 2015 kl 03:36 -

Hur i hela friden blev chefsjobbet minutoperativt

Några sitter med datorn i knäet. Andra har telefonsamtal. Ännu flera svarar på mejl och skickar sms. Facebook uppdateras. Och det småpratas och skrattas över bilder i mobilerna. Det är sommaravslutning på min sons skola i ståtliga Engelbrektskyrkan i Stockholm. Barnen sitter knäpptysta, rakryggade och lyssnar på tal, sång och utmärkelser. Det är bland föräldrarna det skådas mängder av böjda nackar, ett evigt pillrande med mobilen, jidder och här och där även jobbdatorer och -samtal. Inte engång de tre nervösa tjejerna i tioårsåldern vars späda sångröster ska nå tusen-personers-publiken förtjänar alla vuxnas tystnad. Än mindre uppmärksamhet. Det är min första sommaravslutning som förälder och det är omskakande.

Jag ska avstå att orda om mina känslor inför vuxna som pratar, kollar Facebook och mejlar samtidigt som förskoleklasserna som har övat i två månader sjunger Idas sommarvisa. Jag tror nämligen alla normalbegåvade tycker likadan; det är förbaskat oförskämt och gravt oacceptabelt. Även de som gör det tycker det. Om de tänker efter.

Och vi känner igen fenomenet även på jobbet. Den tiden då människorna runt mötesbordet helt och hållet ägnar sig åt att lyssna uppmärksamt är förbi. Enligt en svensk undersökning tar sju av tio med sig mobiltelefon och dator på möten. Samtidigt är det åtta av tio som irriterar sig på att kollegorna använder mobilen under mötets gång!

Vi gör det samtidigt som vi tycker att det är djupt störande och ohyfsat. Hur kan vi förklara det beteende? Låt oss först avfärda jag-multitaskar-och-får-mer-gjort förklaringen. Trots vår strävan efter effektivitet så förmår våra hjärnor fortfarande bara med en sak i taget. Ingen kan under ett möte skriva mejl och samtidigt lyssna uppmärksamhet på vad en kollega har att säga.

Jag tror dock jag har hittat förklaringar till varför vi kollar mobiltelefonen i snitt 150 gånger per dygn. Och varför det är så svårt att låta bli pillra med mobilen att förväntansfulla sommarbarn som tågar in i kyrkan behöver ropa tre gånger för att få sina föräldrars uppmärksamhet.

 Drog
Forskarna kallar det ”dopamin loops”. Att skicka sms, google-sök, Facebook-uppdateringar, skicka mejl etc ger en omedelbar belöning. Med responsen kommer känslan; ”Wohoo – någon tycker om mig – jag betyder något!”. Och som bekant vill mycket ha mer, så för att få nya kickar och ”bekräftelsesgodis-dopamin” spenderas ännu mera tid i telefonen, på Facebook och i mejlboxen. Så om och om igen. Tills man fastnar i ett beroende. Och som alltid; de som berörs och lider är långt fler än den som är beroende.

 Minutoperativt
Ovan nämnda studie visar också att drygt 8 av 10 arbetstagare känner behov av att omedelbart svara på inkommande samtal, sms och mejl under arbetstid. Omedelbart?! Jag har under min 20 åriga yrkeskarriär alltid haft ansvarsfulla ledaruppdrag inom flera olika branscher. Trots min erfarenhet har jag så svårt att tänka ut vad det är som är så viktigt att det behöver avhandlas på studs. I en kyrka eller mitt under ett jobbmöte. Hur i hela världen kan vi ha fått för oss att chefsjobbet (och tjänstemannajobbet) är minutoperativt!? Jag tänker att det vore nyttigt att försöka förklara vad det är som är så akut till de som verkligen har minutoperativa jobb inom polisen, i försvaret, på akutmottagningar, på SOS Alarm eller liknande!

 Oförskämt
Ursäkta mig, men jag har någon som är viktigare än dig som jag behöver tala med.
Ursäkta mig, men jag har viktigare saker för mig än att lyssna på dig.

Det är precis detta vi kommunicerar när vi under möten svarar i telefonen, jobbar i mejlen, surfar på aftonbladet.se eller kollar mobilen vart femte minut. Okej, vi kanske får saker gjorda eller får en liten dopaminkick, men på bekostnad av alla andra i mötesrummet. Och det tycker 8 av 10 i rummet är helt vidrigt, men 7 av 10 gör det ändå. Vi kan alltså inte utesluta möjligheten av att vi helt enkelt har blivit mer egocentriska och hänsynslösa inför andra människors behov. Och helt enkelt mer oförskämda.

Nio av tio kan tänka sig helt mobilfria jobbmöten, men för att det ska hända behövs det chefer som bestämmer att vi gör så. Och som därefter går före som gott exempel. Uppsidan är inte bara mer effektiva jobbmöten, men också att våra barn kan få jobb- och mobilfria sommaravslutningar.

Och bästa chefskollegor, om si sådär 15 år kommer du eller jag vara chef för de tre tioåriga flickorna och alla deras skolkompisar vars vackra sång möttes av vuxnas böjda nackar och ansikten upplyst av ljuset från mobiltelefonskärmen. Skam på oss om vi låter oss uppröras över att de varken möter vår blick eller lyssnar när vi pratar. Vi vuxna/chefer får de medarbetarna vi förtjänar.

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela