• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 08/21 2013 kl 10:38 -

Hur mycket tjafs ska chefer behöva stå ut med?

Stolar i halvcirkel, konsult med blädderblock och övningar de flesta av oss känner igen som teamutvecklande. ”Heta stolen” och allt vad det heter. Det var en bra dag och jag var nöjd med väl spenderad tid och pengar. Nästa morgon väcktes jag av telefonen och en bekymrad medarbetare som frågade mig hur jag som chef skulle ta mig an konflikten som hade exploderat under en övning dagen innan. Jag anser mig själv för att vara en mycket receptiv person, men jag är verkligen usel på att tidigt känna doften av konflikt. Jag är alltför mycket ”glad i hågen”: ”Du tycker/gjorde så och du tycker/gjorde så och inget mer med det!”.

Stanford University släppte nyligen en rapport kring vd:ars önskemål om stöd och utveckling. Gissa vad vd:arna vill ha som mest, jo bättre förmåga att hantera och lösa just konflikter! När arbete inte längre främst är medel för försörjning men en strävan efter självförverkligande ökar antal konflikter på jobbet. Arbetet blir högst personligt och chefens hanteringsförmåga blir avgörande då olösta konflikter kostar skjortan. Sjukskrivningar, personalomsättning, lägre produktivitet med mera med mera.

Den genomsnittliga amerikanska chefen lägger cirka 20-30% av sin tid på att lösa konflikter. Ska vi tro de svenska författarna Heberlein (Det var inte mitt fel! Om konsten att ta ansvar) och David Eberhard (Ingen tar skit i de lättkränktas land) som anser att svenskarna har blivit världens mest lättkränkta, så är det möjligtvis så att du som chef i Sverige lägger ännu mer än 1 – 1 ½ dag i veckan på medarbetarnas oenigheter. Min tanke är: ÄR DET VERKLIGEN RIMLIGT!?!

Vi vet att oenighet i sakfrågor kan leda till konflikter som väl omhändertagna kan ge något positivt. Men så finns det också mängder av konflikter som är rentutav TJAFS. Tjafskonflikterna är också de som ökar mest. De där medarbetarna har full koll på sina rättigheter och ingen tanke på sina skyldigheter och blir djupt kränkta över det minsta lilla avvikelser från egna förväntningar och önskemål.

Hur mycket tjafs ska vi chefer stå ut med att lägga vår energi och arbetstid på? Jo, det sorgliga svaret på det är att vi måste lägga tid på det tjafset vi har. Att låta bli kan bli katastrof och vi behöver som de amerikanska vd:arna tillförskaffa oss förmågan att lösa konflikter. Jag är dock mest nyfiken på vad som ska till för att stävja översvämningen av tjafskonflikter på jobbet. Heberlein förespråkar att vi chefer ska bli mindre välmenande och det känns rätt logisk.

”Denna ”massflykt från ansvar” möjliggörs av välmenande människor som bryr sig mer om skitstöveln än den som är duktig och sköter sig.”

Ann Heberlein

Min fråga om HUR är obesvarat. Till barn säger vi ”Sluta bråka!”, ”Nu får ni vara sams!” och ”Tjafsa inte!”, men något säger mig att liknande krav och tydlighet inte skulle fungera på jobbet. Det är något lite sorgligt över att det endast är barn som förväntas leva upp till förväntningen om att helt enkelt ”bete sig”! För oss chefer torde det innebära att vi behöver ta den långa vägen för att mota tjafset i grind; dialog och diskussioner om ansvar, känslor och hur vi ska ha det på jobbet. Det känns allt annat än lockande, men jag inser att det behövs för jag kan bara inte stå ut med tjafset!

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela