• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 01/08 2019 kl 01:24 -

Han stämplas redan som chefsgeni, men ingen utför mirakel första veckan på nya chefsjobbet

Han är en oerhört folkkär och hyvens kille, jämnårig med mig och liksom jag var i många år är han fotbollsspelare – utan övrig jämförelse. Då jag som utvandrare är Norgepatriot långt över genomsnittet kan det därför kanske tyckas konstigt att jag under jul- och nyårsveckorna har irriterats över alla hyllningar som min landsman Ole Gunnar Solskjær har fått efter att han den 19 december fick jobbet som tillfällig chef för Manchester Uniteds herrlag.

Fem matcher av fem spelade har laget nu vunnit sen Jose Mourinho sparkades och Solskjær tog över. Och det är inte bara de norska sportredaktionerna som är entusiastiska. ”Solskjær är ett chefsgeni” tvittrade den tidigare fotbollsstjärnan Gary Lineker redan efter första matchen, och toppchefer från näringslivet skriver om allt de har lärt sig av nordmannens första tio dagar på jobbet. Några hävdar att Solskjær har fått världens mest attraktiva chefsjobb och att hans prestationer är högre än de som andra nordmän har uppnått som generalsekreterare för FN, generaldirektör i WHO och som NATOs generalsekreterare.

Det är förstås både förnuftsstridigt och löjeväckande. Sanningen är den att ingen chef – inte ens en hyvens kille från Norge – uträttar mirakel efter bara några dagar på nya chefsjobbet. Att Manchester United de senaste veckorna har vunnit matcher har ingenting med Solskjærs förmågor eller chefsinsatser att göra. Varken magi eller chefsgenialitet ligger bakom arbetsgruppens prestationslyft. Förklaringen är snarare den mänskliga naturen; teamet reagerar helt enkelt positivt på den nya chefen (Solskjær) för att hen inte är den gamla chefen (Mourinho).

Team vars chef sparkas och som får en ny upplever i regel alltid en kortsiktig resultatförbättring. Fenomenet har vetenskapen gett namnet ”new manager bounce”, och beteendepsykologiskt är förklaringen till (det kortsiktiga) prestationslyftet följande:

Anställdas önskan om att lämna ett gott första intryck – det vill säga att det finns en ökad motivation och vilja att visa sig skicklig och kompetent för den nya chefen. 
En nystart ger nytt hopp. Gammalt prestationstyngande tjafs kan glömmas och det känslomässiga oket att ha en (eventuellt bara associerad i tanken) ”chef som förlorar/inte presterar” lyfts från allas axlar. 
Mindre press och stress. Ingen presterar sitt bästa under extrem press. En chef som inte levererar resultat känner sig i regel extremt pressad, och det påverkar dennes chefsgärning negativt. En ny chef däremot har en relativt stressfri miljö och kan därför prestera på topp, vilket i sin tur har stor positiv påverkan på medarbetarna och deras prestation. 

Allt det här vet självklart en skicklig och hyvens kille som Solskjær, så ingen skugga på honom. Det som oroar är alla som inte vet och vetskapen om att de stora rubrikerna och yviga ledarskapsanalyserna av Solskjærs första tjugo dagar på jobbet bidrar till att skapa orimliga quick fix-förväntningar på andra som tar sig an ett nytt chefsjobb – oavsett dignitet. 

Men nu är det nytt år och mitt nyårslöfte – inspirerat av den folkkära norska journalisten och författaren Vera Micaelsen sista publika ord innan hon nyligen avled i cancer 43 år gammal – är att vara mer generös och tålmodig. Så i den andan, låt mig dela fyra (chefs)upplyftande saker från de senaste förnuftsstridiga Solskjær-veckorna:

En andra chans

För några år sen misslyckades Solskjær monumentalt som manager för engelska premier leauge laget Cardiff. Efter bara 259 dagar fick han sparken och åkte hem till Norge igen för att träna Molde (till stora framgångar). Att Manchester United som en av världens absolut tyngsta klubbar nu vågar ge Solskjær en andra chefschans är uppiggande. 

Delegera mera

Solskjær säger att en viktig lärdom från Cardiff-misslyckandet var att han “försökte för mycket att vara en tränare”. Hans lärdom: Delegera mera och lägg tid på rätt saker. Idag säger han att han har fantastiska tränare som han delegerar mycket av själva coachningen på planen till. 

If you're on the pitch every single day and the players get to hear your voice every single day, they get fed up. Less is more at times and I try to step back and observe, which I think is the key for me, because I'm going to make the decisions on who is playing, what tactics so you need time to reflect on that and not think about the session tomorrow or how certain things went.” Ole Gunnar Solskjær

Positiv, vänlig och lätt att tycka om

Många (fotbolls)storheter som exempelvis de tidigare klubbkollegorna David Beckham, Wayne Rooney och Jesper Blomqvist har uttalat sig om Solskjær efter att han fick jobbet. Alla som en kliver de in i hyllningskören och säger att han “naturally radiates positivity, he is friendly and likeable”. Det är synnerligen en ljuspunkt att det är den trevliga och reko personen som hyllas som den goda ledaren 2019. 

Publika jämförelser av medarbetarna

Solskjærär känd för att publikt jämföra och hylla sina medarbetare. Tänk dig att du är en ung – under 20 år – och ambitiös förmåga från någon liten ort i Norge. På nyheterna får du höra att din chef säger att du spelar som Ryan Giggs, eller att han hellre vill ha dig i laget än Eric Cantona. Feedbackstilen har gett (spel)resultat och det är upplyftande att det generösa och vetenskapligt bekräftade gynnsamma chefsbeteendet får uppmärksamhet och spaltplats. 

Summa summarum gläds jag över att jul- och nyårsledighetens nyhetsflöde har präglats av en genomgående och enstämmig chefshyllning och inte tvärt om. Det lovar gott för ett gott (chefs)år 2019!

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela