• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 04/07 2020 kl 03:55 -

Jag har blivit ett fan, men det tär att han bryter mot den gyllene chefsregeln

Han har en sällsynt förmåga att formulera sig lugnt, tydligt och en smula underhållande, och han är utomordentligt kunnig inom sitt gebit. Och som om inte det vore nog tycks han även vara en trevlig och hyvens person. Liksom stora delar av landets befolkning har jag fattat varmt tycke för tidigare statsepidemiolog Johan Giesecke. 

Men trots att jag har blivit ett fan av Giesecke drabbas jag av både oro och obehag varje gång jag ser honom i något av alla de medier han de senaste veckorna har visats. Det är femton år sen 70-åriga Giesecke lämnade chefsjobbet som Sveriges statsepidemiolog, och det är något orent över att han under coronapandemin har klivit in på sin efterträdare Anders Tegnells område. 

Det är förståeligt att journalisterna vänder sig till Giesecke trots att den nuvarande chefen Tegnell i allra högsta grad är tillgänglig. Giesecke har visat sig vara en snäppet vassare kommunikatör än Tegnell, och framförallt jagar de klickmummat att Giesecke kan säga emot eller kritisera sin efterträdare och/eller Folkhälsomyndigheten. Så varje gång jag ser honom känner jag en pyrande oro för att han ska yttra något som skulle kunna skapa ännu större osäkerhet, och undergräva den efterträdande chefen Tegnell och myndigheten som vi nu mer än någonsin behöver känna förtroende för. 

Det orena är att Giesecke tackar ja när journalisterna ringer, och i så omfattande utsträckning väljer att kliva in i strålkastarljuset som ”tidigare statsepidemiolog”. Det vore mer statsmannamässigt och i enlighet med den gyllene chefsregeln att inte offentligt kommentera eller kritisera sin efterträdares arbete, eller åtminstone vara ytterst återhållsam med det – att hänvisa dem till Tegnell eller Folkhälsomyndigheten. 

Medierna skulle älska om Fredrik Reinfeldt eller Göran Persson ställde upp på intervjuer för att dela sina åsikter om hur de tycker Stefan Löfven sköter sitt statsministerjobb om dagarna. Men förklaringen till att det inte händer är att de tidigare statsministrarna inte ställer upp. Inte för att de saknar åsikter, men för att det är en hederskodex och gyllene chefsregel att sätta sin tidigare verksamhet före jag:et. Att tänka att det bästa för min efterträdare och den verksamhet jag har lämnat är att jag varken kommenterar eller kritiserar. Jag kliver av scenen och låter allt strålkastarljus skina på min efterträdare. 

…I follow the wise American tradition of ex-presidents gracefully exiting the political stage.” Barack Obama förklarar under ett tal varför han avstod från att öppet kritisera Donald Trump under de första 18 månaderna av hans presidentskap. 

I will not criticize. These jobs are tough enough without an extra voice criticizing you.” Michael Bloomberg gav löftet om att inte kritisera Bill de Blasio, hans efterträdare som borgmästare av New York. 

Giesecke tycks vara en klok och hyvens person, och hans kritik eller motsägelser gällande Tegnell och Folkhälsomyndigheten har varit ytterst modesta. Och dessutom rejält uppblandade med beröm och stöd för vald strategi. I vissa stunder har det det till och med känts som att Giesecke har tagit sig an rollen som myndighetens frifräsande PR-maskin.

Några tusen, tror jag. Jag och Anders Tegnell tycker för det mesta lika. Men han tror att det är ganska få, jag tror att det är ganska många. Vi får se vem som har rätt.” Johan Giesecke svarar på frågan om hur många som 19 mars 2020 är smittade av det nya coronaviruset i Sverige 

Att sätta Stockholm i karantän skulle nog ha effekt.” Johan Giesecke, TV4, 26 mars 2020

Jag kan tycka att vi epidemiologer har fått lite för stor makt. Regeringen ska göra andra överväganden, men där har de låtit oss bestämma.” Johan Giesecke

Jag tycker han är duktig. Han borde få en medalj, för han gör det här bra. Och han är rätt tuff, så det är klart att han får kritik.”Johan Giesecke hyllar samtidigt sin efterträdare som statsepidemiolog; Anders Tegnell

Att Giesecke kliver in på sin efterträdares område och gör sig till informell ledare i coronakrisen är säkerligen välmenat och dessutom uppskattat av många, men det är fortfarande orent gentemot hans efterträdare Tegnell och Folkhälsomyndigheten. Det tror jag Giesecke är högst medveten om, och i en intervju med Aftonbladet den 29 mars uttalade han att det var hans sista intervju. Efter en veckas tystnad dök han emellertid i söndags upp i medierna igen. Kanske var det jag:et som lockade honom tillbaka in i det bekräftande strålkastarljuset, eller kanske var det Folkhälsomyndigheten som frågade honom om han kunde ställa upp. Om det sistnämnda är fallet borde myndigheten rena det orena och berätta för oss att Giesecke numera är anlitad av myndigheten som underordnad till den sittande statsepidemiologen Tegnell för att bistå honom i informationsarbetet. Jag kan dock inte föreställa mig att det är så många vare sig efterträdare som företrädare som skulle vilja gå in i ett sådant samarbete. Just för att den gyllene regeln är den gyllene vägen. 

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela