• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 12/10 2014 kl 09:51 -

Kan chefen skylla på andra? Problemet löst.

Chefer som gosar in sig i offerkoftan gör mig irriterad. Chefer som skyller ifrån sig gör mig arg. Kombinationen av de två gör mig förbannad. Som invandrare utan rösträtt hetsar jag sällan upp mig över händelser i Sveriges partipolitiska liv, men senaste veckan har jag varit rosenrasande på landets högsta chef Stefan Löfven.

Det mest avslöjande testet av en ledare är att observera hur hen agerar om något går fel. Ställd inför ett misslyckande står ledaren kvar som ”jag” eller omvandlar hen snabbt verkligheten till ”vi”/”man” eller värst av väljer hen att peka finger på ”han”/”hon”/”dem”? Utsatt för testet valde Löfven förra veckan sämsta möjliga väg, nämligen offerkoftan och ägna sig åt ”the blame game”.

En bra chef tar på sig mer än sin rättmässiga andel av skuld och mindre än sin rättmässiga andel av beröm. Forskningen visar att människor som skyller ifrån sig förlorar status, tappar förtroende, lär sig mindre och presterar sämre än de som tar ansvar för sina misstag. Det samma gäller för organisationer. Mitt ilskna tillstånd har dock inget att göra med att Löfven har skadat förtroendet för såväl egen person som för Socialdemokraterna. Det som gör mig förbannat är smittriskerna Löfven utsätter Sveriges invånare för.

”The blame game” smittar
Chefer som skyller ifrån sig är mer skadliga än andra som pekar finger eftersom chefer är förebilder, kulturbärare och extra ”smittsamma”. Forskningen visar nämligen att det är smittsamt att skylla ifrån sig. Det vill säga att det faktum att vi har exponerats för Lövfens fingerpekande ökar sannolikheten för att du, jag och hela svenska folket i sin tur vänder oss om och lägger skulden på någon annan för helt orelaterade misslyckanden.

Grinighet och missnöje smittar
Jag förstår att Löfven är arg och sur över det politiska kaos som nu råder (där han är självutnämnd offer), men jag har ingen förståelse för att han som ansvarig ledare trumpet väljer att sprida sin bitterhet till hela det svenska folket. En ledares grinighet smittar även mer en dennes fingerpekande.

Löfven har nog inte för avsikt att smitta ner oss med offerkoftor och skylla-ifrån-sig-sjukan, men att högsta chefen gör det omedvetet känns om möjligt ännu sämre. En professionell människa förmår kontrollera känslorna när det behövs. En bra ledare förstår att i kaoslägen måste de egna emotionerna läggas åt sidan. Det är nödvändigt för att kunna axla ledarrollen genom att förtroendeingivande ta ansvar, skapa lugn och ingjuta en gnutta av hopp om att det här kommer att ordna sig.

Det är bedrövligt, men jag ser strimmor av ljus. Alla kan vi bli en fingerpekare, men de med störst benägenhet att skylla ifrån sig är egodefensiva, osäkra och inte sällan något narcissistiska personer. Så till ljuspunkten, ”the blame game” smittar inte personer som är trygga och som värdesätter sig själva (high-self-worth)! Och många är vi chefer som är immuna mot Löfvens smitta, eller hur?! Dessutom har vi helt vanliga chefer i motsättning till Löfven en smittande humor! Till alla som undrar hur i all världen Löfven kunde välja offerkoftan och fingarpekandet, så kan förklaringen vara att han fått hjälp av den ökända norska problemlösningskonsulten. Überkonsultens råd är nämligen att så länge du kan lägga skulden på andra så är problemet löst. Och om inte, stackars dig! Kolla klippet, du kanske kan känna igen dig och få skratta lite!

(PS Lite hjälp med norskan innan du kollar klippet:
Har du tukla med det = Har du rört det/lagt fingrarna i
Söppla = soporna)

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela