• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 07/21 2015 kl 10:11 -

Medarbetarna är bättre än cheferna på att se förolämpningen

Det är konstigt att inte fler chefer känner sig förolämpade efter att ha utsatts för detta. Inte bara en gång, men varje eller vartannat år. Att vi chefer blir mätta och utvärderade är rätt, rimligt och nödvändigt. Att bedömningen av chefsjobbet i stor utsträckning bygger på att medarbetarna anonymt ger uttryck för hur (miss)nöjda de är med sin chef och sin tillvaro är varken lämpligt eller vettigt. Nöjd-medarbetare-undersökningar, klimatundersökningar och dess lika är en kraftigt bidragande orsak till nöjd-medarbetar-hetsen i vårt arbetsliv. Och en förolämpning inte bara mot chefer, men också mot medarbetare och verksamheten som helhet.

500 miljoner kronor lägger svenska företag och myndigheter på medarbetarenkäter varje år, men studier visar att man inte kan påvisa positiva effekter av enkäterna. Om det inte räcker som argument, så har jag sex ytterligare skäl till att alla chefer borde kämpa för enkäternas död:

 Nöjdhet har sällan koppling till resultatet
Svenska och internationella forskningsstudier visar att högre medarbetarnöjdhet inte nödvändigtvis leder till högre produktivitet. Med 50% sannolikhet är det medarbetarna som presterar sämst som är mest nöjd med chefen, verksamheten och det egna engagemanget. Och chefer som har fokus på nöjdhet har väsentligt högre sjukfrånvaro bland sina medarbetare än de chefer som fokuserar på uppdraget.

 Signalerar att chefsjobbet handlar om att göra medarbetarna nöjda
Enkäternas titulering, frågeställningarna och användningen av resultatet ger kraftfulla signaler om att chefens främsta uppgift är att göra medarbetarna nöjda. I dagens arbetsliv har det blivit otydligt vad som är mål och vad som är medel. Chefens (och medarbetarnas) uppdrag och existensberättigande är att göra kunderna nöjda. Engagerade och produktiva medarbetare är ett avgörande verktyg, men det kan omöjligt vara målet med verksamheten.

 Chefsjobbet blir en popularitetstävling
I nöjd-medarbetare-enkäterna blir det ofta så att de schyssta cheferna övervärderas och de duktiga som levererar undervärderas. Chefsjobbet blir en popularitetstävling där risken är överhängande att chefer avstår från förändringar och opopulära beslut till fördel för att få bra värde i enkäten som används som mätpunkt för deras prestation- och leveransförmåga. Chefer som sätter verksamheten före sin egen löne- och karriärutveckling riskerar att avsättas underifrån.

 Anonymitet ger lågt i tak
Genom anonyma enkäter skapar vi kulturer där budskapet är att sanningar bara kan sägas anonymt. En gång i året eller vartannat. Det undergräver organisationers strävan efter öppenhet och ”högt i tak”. En organisation skulle aldrig tillåta chefer ge medarbetarna anonym feedback. Det är därför en stor paradox att organisationer uppmanar och rentutav kräver att medarbetarna ska göra just det. Helt ned på individnivå. Och det är förvånande att inte chefer höjer rösten och kräver ett slut på den ohederliga formaliserade processen för osignerad individuell feedback.

 Anonymitet ger illusionen att alla medarbetare är lika viktiga
I de anonyma enkäterna blir allas svar lika viktiga. Men arbetsplatser är inga demokratin. Åsikterna till medarbetarna som levererar borde väga tyngre än rösterna till motarbetarna som inte gör sitt jobb och som är missnöjda med det mesta. Det finns medarbetare som inte bara är viktigare, de är också mer trovärdiga i sin feedback.

 Medarbetarna är häftigaste motståndarna
Varken medarbetarenkäterna eller nöjd-medarbetar-hetsen är medarbetarnas skapelse. Det är kanske därför de i motsättning till oss chefer är det bättre på att se och uttrycka förolämpningen. Medarbetarna tycker att undersökningarna:

# Tar för mycket tid till ingen nytta. Deras upplevelse är att cheferna lyssnar, suddar ut innebörden av det de har sagt och så händer det ingenting ändå.

# Är ytterst omoderna. I sociala medier uttrycker medarbetarna hela tiden sina åsikter om grannens rosbuske, restaurangbesök, nyhetshändelser och andra större eller mindre trivialiteter. Det mesta av sin vakna tid spenderar de jobbet och att då en gång i året eller vartannat erbjudas möjligheten uttrycka sina (avgränsade) åsikter om arbetsvardagen kan i bästa fall anses vara gulligt löjeväckande. I värsta fall en förolämpande provokation.

Självklart behöver vi ha järnkoll på hur medarbetarna upplever sin tillvaro på jobbet och sin chef. Men att årligen lägga en halv miljard på nöjdmedarbetarenkäter är inte rätt metod. Löpande dialog är vad som behövs. Att istället lägga pengarna på att höja kommunikationsförmågan och –klimat torde ge bra avkastning.

Fler och fler organisationer börjar inse medarbetarenkäternas oduglighet, men det kräver mod att avsluta en lång och lättadministrerat tradition. Det är här du, jag och alla våra chefskollegor kommer in. Dags att börja lobba!
 

Ja, tänka det, önska det, vilja det med — men göra det! Nej, det förstår jag inte!

Henrik Ibsen, Peer Gynt

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela