• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 08/12 2019 kl 02:25 -

Metro-chefen är okontrollerbart upprörd och irriterad över att personalen har jobbet kvar

Ett rykte spred sig på kontoret i fredags. Efter en stunds oroligt surrande gick några av medarbetarna till en av cheferna, som bara kunde bekräfta att det är sant; deras arbetsplats metro.se ska läggas ner. Att hela redaktionen och säljavdelningen ska sägas upp nådde SVT Nyheterna – och sen övriga riksmedier – under fredagseftermiddagen. Hoppsan, det var ju inte meningen att medarbetarna skulle få reda på det förrän efter helgen. 

Våra medlemmar har inte fått någon samlad personalinformation, och det har inte kommit någon förhandlingsframställan till facket. Det som finns är uppgifterna till SVT – om de stämmer är det lika vårdslös personalhantering av Metro som tidigare. Journalistförbundets ordförande Ulrika Hyllert till TT efter att nyheten om Metros nedläggning nådde pressen

När Metros ägare Christen Ager-Hanssen av Expressen får frågan om uppgifterna stämmer så börjar ett nytt kapitel av elände. 

Det här har varit min rekommendation länge, men styrelsen har varit lite trög med att fatta beslut. Min rekommendation har varit att avskaffa alla journalister.

På frågan om papperstidningen fortsättningsvis kommer ut som tidigare en gång i veckan, svarar han 

Papperstidningen? Vem fan driver den? 

Mediabranschen har aldrig legat högt på ”best practices”-listan över föredömlig personalhantering, men jag anser att detta kunde ha skett i vilken bransch som helst. Det sägs att det svåraste som finns för en chef är att säga upp personal, men hur svårt är det egentligen? Inte särskilt knepigt alls, påstår jag.

En gång i tiden kunde man ha samma arbetsgivare under hela sin livstid, men den typen av anställningstrygghet försvann med 90-talets finanskris. De senaste tretti åren har ”corporate restructuring”, outsourcing och nedbemanningar blivit vardagskost för såväl chefer som medarbetare. Det gör att chefer numera vet precis vad som behövs göras för att uppsägningarna ska åsamka minsta möjliga skada på såväl individer – de som måste lämna och de som får stanna – som verksamhet:

Varför:Förklara kristallklart – för alla samtidigt – varför verksamheten måste minska sin personal. 

När och hur:Svara på varje anställds viktigaste fråga; Vad innebär det här för mig. Berätta om tidslinjen och beskriv hur verksamheten kommer ta ansvar för och hjälpa de som måste lämna. 

Tillgänglig och personlig:Var tillgänglig för medarbetarna och ha personliga samtal. Att förlora jobbet är en stor och i regel hemsk livshändelse, och som chef är det viktigt att visa förståelse för det och möta alla med värdighet och respekt. Var empatisk, men inte emotionell.

Kommunicera skyndsamt och till leda:Mota spekulationer och skvaller i grind med upprepad information och genom att bjuda in till frekventa möten där frågor möts ärligt, uppriktigt och tydligt.

Blicka framåt:Skapa framtidstro och en gemensam vision om hur verksamheten ska lyckas framöver. 

Trots att ”alla” chefer idag väl känner till att-göra-listan är det ett stort gap mellan vad chefer vet att de borde göra och vad de faktiskt gör. Studier visar att anställda efter en nedbemanningsprocess ofta förstår och är okej med varför, det vill säga att de fick lämna. Men hur cheferna agerar under processen är det som kan få de anställda att känna sig svikna och kränkta. Mest missnöjd är man om arbetsgivaren har väntat till sista sekund med att informera, och att cheferna inte visade respektfull medmänsklighet.

Att skyndsam informera i mängder, samt att visa respekt och medmänsklighet – det kan väl inte vara så svårt. Hur kan man misslyckas? Jo, genom att chefens känslor tar överhanden. Att säga upp personal är förstås obekvämt, obehagligt och i vissa fall hjärtskärande. Men ändå värre är det att bli uppsagd. Som chef gäller det därför att ta sig samman, skaffa perspektiv och inte låta sina egna känslor få förtur framför utsatta anställdas och verksamhetens behov. 

Att Metros anställda fick höra om sin egen uppsägning på nyheterna orsakade onödigt lidande för både personal och verksamhet, och är ett episkt fiasko genom alla chefsnivåer. Dubbelt plågade är cheferna eftersom de i en redan svår situation nu även måste hantera sviterna efter sitt eget misslyckande. Den enda som tycks gå fri är Ager-Hansson – han är bara okontrollerbart irriterad och upprörd över att personalen fortfarande har jobbet kvar. 

Suck.

The sign of an intelligent people is their ability to control their emotions by the application of reason. Marya Mannes
 

(Under måndagen den 12:e augusti bekräftade ledningen att Metro lägger ner sin journalistiska verksamhet.)

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela