Om jag i korthet och gravt förenklat ska sammanfatta Hylland Eriksens förklaring till vår generations försämrade livskvalitet (lykka) med två ord så är det visionsfattigdom och hopplöshet. Eller som författaren Erlend Loe (f. 1969) beskriver vår generation i en av sina böcker:
"Vi som inte byggde landet."
I boken filosoferar Hylland Eriksen med lite humor kring meningen med livet, och citerar det svar han fick av en vän:
”Meningen med livet är tre saker. Att tro på Gud, att få barn och en tredje sak jag inte kommer ihåg.”
Vår generation går genom livet med en ständig saknad efter en tredje sak vi inte kommer ihåg. Vi upplever att vi missar något viktigt och missnöjdhet blir vårt öde.
Boken tar mig tillbaka några år. December 2006 får min 62-åriga pappa diagnosen obotlig cancer. I samma ögonblick som vi fick beskedet bestämde jag mig för att springa Stockholm maraton. Den 22 mars avled pappa och den 9 juni passerade jag mållinjen på Stadion. Min pappa hade uppfostrat mig under devisen ”om du vill så får du det till”. Jag bevisade honom rätt och min stolthet var enorm. Maratonresan 2007 betyder oerhört mycket för mig.
Samma år en månad senare åkte jag till New York för att gå en ledarskapsutbildning med den i USA kända David Gershon. Han är mannen bakom bland annat the First Earth Run och att Dove använder ”normala” kvinnor i sina reklamkampanjer. Han är rådgivare till några av världens främsta ledare. A man of greatness. David var också en ivrig maratonlöpare som i unga år hade sprungit för det amerikanska os-landslaget. Nu var han kring 60 år, men såg ut som en 40-åring. (Helt naturligt). Jag hade löpt ett maraton på 4.20 och David hade sprungit säkert hundra på under 2.45. Jag befann mig fortfarande i en blandning av djup sorg och maratonlyckorus, och tyckte oödmjukt att vi två maratonlöpare hade något gemensamt! Han hade en oerhört drivkraft som ledare, men fåfäng som jag är var jag nog mest nyfiken på förklaringen till att hans totala brist på ålderstecken. Kunde det vara löpningen? Dag tre vågade ställa denna privata fråga. David blev inte förolämpat, han bara spända ögonen i mig och sa:
It’s optimism, Vibeke. Its optimism.
Det var då jag bestämde mig för att sträva efter att bli en hoppfull optimist med visioner. Och inte främst för fåfängans skuld, jag lovar! Jag är alldeles övertygat om att David inte en enda minut funderar på vad som är den tredje saken han inte kommer ihåg. Han har mer än fullt upp att förverkliga sina visioner och ingjuta hopp om en bättre tid! Men suck, så tillhör ju också David en generation som har vald att ägna sig åt att bygga landet... .
Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag. 
15 02
– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->
25 01
Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->
Läs alla blogginlägg i arkivet
Några år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till att bli strategikonsult och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.