Mitt mest minnesvärda coachfiasko

Desto äldre man blir desto närmare kommer man sitt sanna jag. Det är min ovetenskapliga övertygelse. Det innebär att ditt sanna personliga ledarskap visar sig först när du är kring 70 år och pensionär. På min förra jobb gav jag min ledningsgrupp uppgiften att skriva ned hur de trodde de skulle bli som ledare som 70-åringar. Min första punkt på listan var: fullkomligt ocoachande.

 

Jag tror på det coachande ledarskapet och jag förespråkar det starkt, men det kräver all min kraft och medvetenhet att tillämpa det i relationen till mina medarbetare. Det kommer inte naturligt för mig. Jag har alltför mycket tempo, alltför lite tålamod och säkerligen för mycket eller för lite av något annat också. Rådgivarrollen ligger närmare min personlighet.

 

Det är snart jul och en av mina mest minnesvärda coachfiaskon dyker upp i huvudet. Johan arbetade för mig som assistent året innan han skulle börja plugga. Han var ett unikum. Överlevererade på allt och fick ständigt mer krävande uppgifter. Positiv, smart, snabb och inte för fin för någon uppgift. En drömmedarbetare!

 

Det blev december och julpresenter är min grej. Jag köper in massa olika presenter och har komplicerade excelmatriser för vem som ska få vad och vem som ska göra vad. Julkorten ska vi göra själva och inslagningen ska vara hemmagjort. Personlig = omtänksamt = gör folk glad = gynnar affärsrelationen, är logiken. Året innan hade det brustit i julklappslogistiken och jag hade skickat iväg en halvtom flaska sherry med skruvkort (!) till vd’en på Kairos Future. Det är en gåta varför flaskan överhuvudtaget fanns på kontoret och än mer hur den hade blivit halvtom, men hur som helst skäms jag fortfarande när jag tänker på det. Som ni förstår, det var ett ansvarsfullt projekt och Johan var mannen mogen för uppdraget!

 

Det visade sig emellertid snabbt att det var den största pestuppgiften jag kunde ha gett Johan. Han fattade inte poängen med vare sig individuella julpresenter, att de skulle vara inslagna eller att det skulle vara snyggt.

 

Efter en stunds coaching åkte han motvilligt iväg på presentinslagningsinköp. Han kom tillbaka med gröna påsar, lila silkespapper, rosetter i silver och etiketter i guld.  Jag höll mig fast i bordkanten och repeterade för mig själv; Nu har du delegerat, gilla läget!! Silkespappret kom aldrig till användning för jag lyckades aldrig få Johan att förstå användningsområdet. Vi skiter i ryggsäcken! var Johans förslag då en av tre presenter till styrelsen inte gick ned i presentpåsarna. Jag samlade kraft och frågade om det kanske fanns en annan lösning? Han höll på att avlida då han fick uppgiften att göra presentlappar med stämpeldynor och glitterlim. Gång på gång försökte jag att förklara hur glada folk blir och affärsnyttan i det, men det bet inte det dugg. Allt var bara pest, och till slut kapitulerade jag och satte in extra stöd till Johan. Deadlinen var oflyttbar och jag förmådde inte att coacha honom i mål.

 

Johan saknade övertygelsen om ”det lilla extra” som var fundamentet för denna uppgift. Jag kunde helt säkert ha gjort ett mycket bättre coachingjobb, men jag fick också en annan insikt under denna resa. Om fundamentet för motivation saknas, så ska det nog chefas snarare än coachas!

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

15 02

Upprepade dåliga beslut är otillåtet för alla undantaget chefen själv

Av Vibeke Pålhaugen

– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->

25 01

Chefstillvaron baserad på ”sanning, lögn och dåligt minne”

Av Vibeke Pålhaugen

Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

  • Vi skickar dig gärna Vibekes blogg varje vecka. I vårt nyhetsbrev med chef- och ledarskap som tema får du förutom Vibekes blogg också en kort sammanfattning av veckans ledarskapsnyhet, ledarcitat, aktuella erbjudanden, inbjudningar, utlottningar med mera. Skriv din mejladress och bli prenumerant.
    Anmäl dig här

Vibeke Pålhaugen

  • Några år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till att bli strategikonsult och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

    Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. 2011 öppnade jag Chefshuset med övertygelsen om att GODA LEDARE ÄR LÖSNINGEN PÅ ALLT!

    Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är mina arbetsdagar och jag har den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar idéer till mina veckovisa krönikor.