När chefen delar för mycket av privatlivet

Han är en av landets absolut främsta chefer och företagsprofiler. På besök hos Skavlan i fredags står Stein-Erik Hagen (59) fram som homosexuell. Den två gånger gifta (med kvinnor) fyrabarnspappan och normalt så självsäkra chefen är allt annat en bekväm i Skavlans sällskap. Inte undra på det. Han är en vuxen vettig person och respekterad chef som inför miljonpublik ska tala om sitt privatliv av den mer intima sorten. I intervjuer efter Skavlan förtydligar Hagen att han är bisexuell och att hans exfruar, barn och vänner har vetat om det ”från början”. Då jag i tidningen ser en artikel vars rubrik avslöjar att Hagen delar sin syn på ”drömmannen” bläddrar jag vidare i ren panik. Jag har sedan länge passerat gränsen – jag har fått mycket mer information än jag behöver! Det har inget att göra med läggning, det är bara för privat. Blotta tanken på att tvingas lyssna på exempelvis Stefan Löfven berätta om sina heterosexuella förehavande och sin drömkvinna gör mig lätt illamående.


Vi chefer har fått lära oss att vi i professionella sammanhang ska vara personliga, men inte privata. Undvik att prata politik, religion, sex, den egna plånboken och gå inte i detaljer om relationsproblem och sjukdomar var råden som chefer fick då jag började jobba. Det är inte bra för varken förtroende eller produktiviteten. Är dessa "sanningar" numera helt förlegade? Hagens besök hos Skavlan får mig att undra om det har skett en rejäl förflyttning av gränsen mellan personlig och privat i arbetslivet.

Vi lever i en tid där vi oftare och oftare utsätts för svällande vågor av andra människors överdelande. Såväl hyllande av kändisidealet som de sociala medierna har haft en katalysatoreffekt på vad och hur mycket vi delar både online och offline, och gapet mellan vad vi får veta och vad vi vill veta har aldrig varit större. Det finns de som tar upp andras arbetstid genom att dela bedövande vardagstrivialiteter. Och så finns det de som delar privat information som kollegorna sedan behöver kämpa hårt för att få ut av skallen. Oavsett vad som delas, så är frågan om varför vi delar så överdrivet inte obesvarat. Generellt delar vi personlig information för att knyta an till andra människor och för att forma deras syn på oss (dvs. sociala mediernas hela existensberättigande!). Varför vi delar för mycket kan förklaras med:

# Självupptagna och narcissistiska personer
Det finns personer som helt saknar ett privat filter och som konstant överskattar andra människors intresse för den egna personen.

# Sårbar och ängsliga personer
Personer med en sårbar eller ängslig personlighetstyp delar ofta för mycket oavsett hur trivialt vardagligt eller privat. Det är ett sätt att försöka knyta an och hantera sin ängslan.

Misstar kollegiala relationer för vänskap
I dagens översociala arbetsliv är det enkelt att förväxla kollegiala relationer med vänskap. Till följd är det lätt hänt att vi misstar oss och på jobbet berättar sådant som enbart borde delas i nära vänners lag.

# Opps…varför berättade jag det där?!
Alla berättar någon gång då och då något som vi omedelbart ångrar. Genast tänker vi; Varför berättade jag det!? Förklaringen är att vi omedvetet försöker att kontrollera vår egen ängslighet eller oro. Det kallas självreglering. Det här är vad som händer: Vid vissa samtal/möten går mycket mental energi åt att försöka kontrollera hur andra människan upplever oss. Vi försöker verka smart, rolig, intressant med mera. Men den ansträngningen lämnar mindre hjärnkapacitet över för att filtrerar vad vi säger till vem. Och desto flera vi försöker att göra intryck på, desto mindre filter får vi. Det kan vara i samtal, men det kan också vara bakom tangentbordet.

Den överdrivna delningen har konsekvenser för våra arbetsplatser och för oss chefer. Och utmaningen att filtrera och dra gränser är speciellt stor för chefer. För inte nog med kändisglorifiering och sociala medier, vi chefer har till råga på det just fått lära oss att nu behöver vi vara autentiska och transparenta om vi vill lyckas som chefer. Inte undra på att det idag kan vara svårt för chefer att dra gränsen mellan privat och personlig!

Att dela privat personlig information är viktigt för att som chef bygga förtroende och relationer, men vi ska undvika att dela för mycket. Det innebär inte att chefer ska vara åsiktsbefriade könlösa superhjältar. Det betyder bara att intresset för vissa detaljer är lågt till obefintligt. Det kan jämföras med relationen barn och föräldrar. Det finns saker vi vet att våra föräldrar gör och tänker som vi anser är helt normalt, men som vi ändå föredrar att vara ovetande om! Precis så kände jag då jag såg den obekväma fina mannen Stein-Erik Hagen i Skavlans fåtölj.

Vi lever i en tid då det aldrig har varit svårare att komma ihåg och säkert stå fast vid att några saker bör få vara privata. Men kanske kan följande två frågor vara bra kontrollpunkter att gå genom innan vi delar privata saker på jobbet:
1) Varför delar jag? Är det för min egen skuld eller för att du tror åhörarna har något att hämta från din berättelse som de kan använda i/på jobbet?
2) Gynnar mitt delande mina arbetsrelationer?

Om nyttan för åhörarna och arbetsrelationerna är i fokus, så har du sannolikt en bra personlig (och inte privat) sak att berätta. Den gyllne regeln för alla chefer (och medarbetare) är att allt du säger ska vara sant, men du behöver inte alltid berätta hela sanningen.


There are many things of which a wise man might wish to be ignorant.


-Ralph Waldo Emerson

 

 


CHEFSFRÅGAN: FÖR PRIVAT PÅ JOBBET?

 

Vi lever i en tid där många ägnar sig åt en överdriven delning av privata angelägenheter på jobbet. Tack vara kändisidealet och de sociala medierna har gapet mellan vad vi får veta och vad vi vill veta aldrig varit större!

Att dela för mycket privat information kan påverka professionaliteten, produktiviteten och relationerna på en arbetsplats. Hur är det med delning av privat information på ditt jobb? 

På detta temat har vi fyra snabba frågor till dig som chef. Nästa vecka delar vi resultatet - vi misstänker att det kan bli mycket bra läsning för oss alla! Tusen tack för att du delar!

Syns inte enkäten nedan, vänligen klicka här.


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

15 02

Upprepade dåliga beslut är otillåtet för alla undantaget chefen själv

Av Vibeke Pålhaugen

– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->

25 01

Chefstillvaron baserad på ”sanning, lögn och dåligt minne”

Av Vibeke Pålhaugen

Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen