• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 03/08 2016 kl 04:05 -

När chefsjobbet handlar om att inte bli bortröstat

Uberchaufförer får - via appen - sparken om snittbetyget går under 4,6 på en femgradig skala. En missnöjd kund – kanske för att du körde fel eller för att du vägrade att åka med en person i bakluckan – och du förlorar jobbet. Kunden har som bekant ”alltid rätt”, men 

inget skydd från arbetsrätten eller från en chef som kan bedöma rimligheten i kundens missnöje gör inte underverk för en persons välmående och prestation på jobbet.

Oavsett högt eller lågt betyg så tycker de flesta att det är mycket olustigt att bli betygsatt. Den typen av social hot eller belöning sätter igång en stark reaktion i hjärnan som missgynnar såväl motivation som prestation. Med stöd i hjärn- och motivationsforskningen är det därför fler och fler företag som tar bort den enkla betygsättningen i prestationsbedömningen av sina medarbetare.

Men samtidigt som vi själva inte vill bli betygsatta så älskar vi att anonymt betygsätta och ännu mera att läsa andras bedömningar. Därför den starka framväxten av den så kallade bedömningsekonomin (reputation eller ratings economy). Vi ägnar fritiden åt att osignerat och med mycket liten tolerans för de minsta lilla felsteg betygsätta Uberchaufförer, hantverkare, restauranger och dammsugare på en skala 1-5. Och vi gör det inte enbart i rollen som konsumenter, men också i rollen som anställda.

Glassdoor.com är en ratingsajt av arbetsgivare och deras högsta chef. Företaget och vd’en betygsätts och under rubrikerna Pros, cons och Advice to management, skriver anställda anonymt om tillvaron på jobbet. Mycket av det som står att läsa handlar om oss chefers olika tillkortakommanden. Sajten har mer än en miljon ratings från anställda och 30 miljoner unika besökare varje vecka.
 

Jag är långt över genomsnittet förtjust i mål och mätningar. Och jag förstår att jobbsökare vill kolla Glassdoor.com innan de tackar ja till jobbet. Men liksom för Uberchaufförerna är det något som skaver. Och då tänker jag inte främst på de självklara svagheterna med rajtningarna så som den fungerar idag. Anonymiteten, att 15-20% av alla ratings är falska eller köpta eller att ratingen kan driva fram ett icke-önskvärd beteende som lärare som ger elever oförtjänt höga betyg, läkare som skriver ut läkemedel bara för att patienten inte ska bli sur eller chefer som anstränger sig för att bli omtyckt av alla.

Nej, det som skaver mest är Robinson-öråds-känslan. I de bästa av världar är syftet med feedback att åstadkomma utveckling. Men just nu är känslan mer avveckling. Bli vald eller bortvald baserat på de fem sista (det är vad vi orkar ta till oss) mer eller mindre godtyckliga omdömena. Och en uppgiven känsla av att allt vi som chefer och arbetsgivare kan göra är att försöka ”ingå pakter” så att inte fler ska rösta bort oss.

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela