Omdömen en chef aldrig bör ge sig själv

Jag är en enkel och prestigelös person utan fasoner som heller går på Summerburst och kör än står med sotarmössa på Håkan Hellström, så beskriver den svenska vd’en sig själv i en tidningsintervju. Det där med dj-festivalen Summerburst versus Håkan på Ullevi är konfunderande (och motsägelsefullt från en självutnämnd fasonsbefriad person…). Jag stannar hemma vid båda tillfällena och har ingen aning om vad vd'en tänker att det säger om mig. Min slutsats är att det gör mig till en tråkig person! Det leder mig vidare in i grubblerier kring vilka omdömen en ledare gör klokt i att överlåta till andra att fälla. Att som Zlatan beskriva sig själv som Gud är självklar, men jag är säker på att också omdömen som ”enkel”, ”prestigelös”, ”utan fasoner” och ”tråkig” gör sig bäst om de kommer från någon annans mun.

Zlatan kan absolut vara Gud, vd’en är säkerligen en alldeles förtjusande enkel person helt utan fasoner och jag är sannolikt så tråkig att klockorna stannar. Min poäng är att ledaregenskapen ”självmedvetenhet” kräver inte bara att du har en bra bild av dina kunskaper, förmågor, styrkor och svagheter. Självmedvetenhet förutsätter också att du lyssnar in och förstår hur andra på jobbet upplever dig. Det är alltså först när omgivningen bekräftar att du är Gud, enkel och fasonsfri eller trist som du med trygghet kan föra omdömet vidare.

Och känner du dig det minsta osäker – vilket inte vore konstigt med tanke på hur knepigt det är skatta sig själv som ledare ur egna och andras ögon – så gör du smart i att underskatta dig själv en smula. I Harvard Business Review läser jag om en studie baserat på 360 graders feedback till 69 000 chefer med 750 000 respondenter i hundratals företag.
Slutsats 1: Hur chefer bedömer sig själva sammanfaller generellt inte med hur omgivningen uppfattar dem.
Slutsats 2: De mest effektiva och uppskattade ledarna är de som underskattar sig själva.
Den självunderskattande chefen anses av omgivningen vara en god ledare pga. sin ödmjukhet, höga personliga standard och ständiga strävan efter att bli bättre. Denna kategori chefer har också medarbetare med högst engagemang visade studien. Den självöverskattande chefen anses av omgivningen vara en dålig ledare pga. sin arrogans, självgodhet och föga fokus på behovet av att utvecklas.

I samband med Muhammad Ali’s bortgång förra veckan haglade lovorden kring boxarens ledarskap. "He helped us get used to the America we recognize today", "A hero beyond the ring", "A world champion for equality and peace", "The greatest ambassador the United States ever employed", uttalade personer som Barack Obama, Jesse Jackson, Ban Ki-moon med flera. I sina memoarer från 2003 skrev Muhammad Ali om hur han önskade att bli ihågkommen:

I would like to be remembered as a man who won the heavyweight title three times, who was humorous, and who treated everyone right. As a man who never looked down on those who looked up to him, and who helped as many people as he could. As a man who stood up for his beliefs no matter what. As a man who tried to unite all humankind through faith and love. And if all that’s too much, then I guess I’d settle for being remembered only as a great boxer who became a leader and champion of his people. And I wouldn’t even mind if folks forgot how pretty I was."


Som boxare var Muhammad Ali allt annat än ödmjuk, men inför livet och ledarrollen var han det. Till den grad att han inte ens ansåg att han var rätt person att ge sig själv omdömet en ledare. Muhammad Ali har i dagarna fått bekräftelsen att han var en ledare med en storhet han nog inte ens själv vågade drömma om. Det finns ett samband mellan hans inställning och allt han åstadkom. Och det finns en läxa att lära för den Gudalika Zlatan, den enkla vd’en utan fasoner och den tråkiga mig.


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

15 02

Upprepade dåliga beslut är otillåtet för alla undantaget chefen själv

Av Vibeke Pålhaugen

– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->

25 01

Chefstillvaron baserad på ”sanning, lögn och dåligt minne”

Av Vibeke Pålhaugen

Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen