Omgiven av psykopatmedarbetare – boken vi knappast kan vänta oss

Don’t judge a book by its cover säger engelsmännen, men det är just vad jag har gjort med de ofantligt populära ”Omgiven av…”-böckerna. Först var det idioter, sen psykopater, och nu läser jag att i september släpps ”Omgiven av dåliga chefer”. Den kommer garanterat bli ytterligare en bästsäljare. 

Olästa har jag inga åsikter om böckerna mer än att jag finner omslaget – eller närmare bestämt titelvalet – avtändande. Jag tar det förmodligen alltför bokstavligt, men att förhålla sig till sin egen omgivning som full av idioter eller psykopater känns olustigt och en smula självgott. Och dessutom felaktigt, för rent statistiskt är de så ytterst få att de omöjligt kan ”omge” någon som helst. 

Handlar boken om chefer? var den omedelbara frågan som en på jobbet fick när hon berättade att ”Omgiven av psykopater” hade berört henne. Givet den allmänna uppfattningen att chefsskrået är överbefolkat av personer med den allvarliga störningen så gissar jag att svaret på frågan (delvis) är ja. I en intervju med bokens författare säger han också följande:

”Psykopater är överrepresenterade överallt där man kan få makt: som företagschefer, i politiken. De gillar att stå i centrum.– Det är lite kvällstidningsjournalistik över det: ”Kolla om din chef är psykopat”! Jag brukade fnysa åt det där. Men när jag kom in på ämnet märkte jag att frågan är relevant. I företagstoppen är andelen psykopater runt 10 procent. Och tänk en psykopat som leder ett land!”

Enligt författaren utgör psykopater 2–4 procent av befolkningen, att jämföra med 10 procent inom chefsyrket. Jag ska inte ägna mig åt sifferpolemik, men låt mig nämna att de vanligast förekommande siffrorna i sammanhanget är att omkring 1 procent av den totala befolkningen är psykopater och att störningen är dubbelt så vanlig bland chefer, det vill säga 2–3 procent. 

Sen långt innan Trump och skapelsen ”alternative facts” florerar alltså ”sanningen” att många chefer är psykopater. Det är förmodligen ”fake news” så notera följande fakta så att du vid tillfälle kan ta psykopatchefer i försvar:

Opålitligt 

Psykopati är extremt svårt att identifiera även för medicinskt lärda. Det krävs resurser och psykologiska utredningar för en korrekt diagnos – där man även behöver analysera och kartlägga personens beteende under de tidiga barn- och ungdomsåren. 

Förståeligt nog har inga chefer frivilligt tackat ja till en sådan granskning, så hur har de då kommit fram till att chefskåren är överrepresenterad av psykopater? Jo, genom att fråga HR-chefer om de har psykopatchefer på företaget. Och genom att be ett par hundra chefer i ett ledarskapsprogram att svara på enkätfrågor. Det finns alltså inget tillförlitligt forskningsstöd bakom påståendet att chefer i dubbelt så hög grad är psykopater jämfört med tandläkare, lärare eller någon annan.

Otidsenligt

Eftersom vetenskapen inte är pålitlig, tyr forskare och andra experter sig till ”det sunda förnuftet” för att underbygga tesen att psykopattätheten är högre bland chefer.  Man resonerar att eftersom vi chefer drivs av pengar och makt så är vi sannolikt oftare psykopater – eftersom pengar och makt (=karriärklättring) mest framgångsrikt uppnås om man är en empatilös psykopat. 

Det är en ålderdomlig syn på chefers drivkrafter, och inte minst på vad som krävs för att erbjudas, lyckas med och behålla ett chefsuppdrag idag. Jovisst, psykopater är bättre på att skaffa sig makt, men att förvalta den effektivt är en annan sak. Nya studier visar att psykopater är bra på att ”talk the talk”, men inte på att ”walk the walk”.

För att bli en framgångsrik chef som levererar resultat idag så krävs en utvecklad samarbetsförmåga, pålitlighet och ansvarstagande – samt stor lyhördhet inför den sociala miljön. Det här är förmågor som den empatistörda one-man-show-kaosskapande psykopaten totalt saknar. Kanske är det faktiskt så att förekomsten av psykopater är lägre än 1 procent bland oss chefer eftersom vårt jobb kräver ett teamtänk, en lyhördhet och en anpassningsförmåga som psykopaten inte kan fejka?

Obetydligt 

Även om vi skulle acceptera siffrorna är de så försumbara att de inte förtjänar sina (kvälls)tidningsrubriker – eller stämplingen av ”alla” chefer som monster. 

I en organisation med 1 000 anställda (100 chefer och 900 medarbetare), finns rent statistiskt 2–3 psykopatchefer och 9 psykopatmedarbetare. Drag av charm, manipulation, impulsivitet, okänslighet eller skamlöshet har många, men de fullblodade psykopatcheferna är ytterst få till antalet. De allra flesta kan alltså känna sig trygga med att de kan gå ett helt arbetsliv utan träffa en enda chef som är psykopat. 

Den som trots allt ändå har råkat ut för en psykopatchef på jobbet har en hemsk tillvaro. Psykopatstörningen är obotlig och personen är iskall, omöjlig att lita på och saknar helt viljan och förmågan att samarbeta. Är din chef en psykopat är lösningen enkel: Ta ingen strid och lämna så snabbt det går. Att som chef ha en medarbetare som är psykopat är däremot långt svårare. Nu har du inte bara dig själv, men framförallt övriga medarbetare och verksamheten att tänka på. Vad gör du? Din chef kommer inledningsvis förvänta sig att du lyckas med det som tusentals terapeuter har misslyckats med under decennier; men det finns ingen chans i världen att du kan få personen att förändra eller anpassa sig.

Till råga på eländet är antalet psykopatmedarbetare många fler än psykopatcheferna, men för den sakens skull kan vi knappast vänta oss boken ”Omgiven av psykopatmedarbetare”. Inte heller boken ”Omgiven av dåliga medarbetare” är  sannolik. Och mycket bra är det, eftersom det för de allra flesta chefer skulle kännas olustigt, självgott och framförallt inhumant att förhålla sig till sina medarbetare som usla (eller) psykopater. Ledsamt nog gäller inte samma sak tvärtom.


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

04 12

Fyra chefer som anser att egen oduglighet bäst åtgärdas genom lönelyft

Av Vibeke Pålhaugen

Föga överraskande uppstod upprorsstämning förra veckan, när det avslöjades att de fyra kommunalrådscheferna på Lidingö tänkte ge sig själva… Fortsätt att läsa->

27 11

Alla de som lämnar sin chef, inte för att de kan – men för att de måste

Av Vibeke Pålhaugen

Du har säkert läst dem du också; solstrands-artiklarna om lyckliga chefer eller medarbetare som helt eller delvis har lämnat sina jobb för att få en vettig(are) tillvaro.… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen