Oskyddade sommarveckor

En av nackdelarna med sommar och semester är att det finns tid att ta in och tänka. En helt vanlig dag - låt oss säga i mars - skulle jag enkelt ha kunnat sticka huvudet i sanden och jagat vidare helt oberörd. I juli inne på tredje semesterveckan är det omöjligt. Bara senaste dagarna har vi läst om att självmord numera är den vanligaste dödsorsaken bland män i åldersgruppen 15-44 år i Sverige. Flygplansnedskjutningen i östra Ukraina där 298 dog varav 80 barn är utan jämförelse i övrigt lika svår att begripa.

Och i dag är på dagen tre år sen den händelsen utanför mitt privatliv som har präglat och påverkat mig mest. Massakern i Oslo och på Utöya där 77 – mestadels barn och ungdom – mördades. Jag mådde ofattbart dåligt i juli 2011. Och många veckor därefter. Jag saknade helt det skyddet som en stressad (chefs)vardag kan erbjuda.

Eftersom jag sysslar med det jag sysslar med funderar jag på chefsutmaningen ingen ledarutvecklingskurs har på programmet. Hur bör man agera som chef om medarbetare eller nära anhöriga av medarbetare tar självmord eller blir mördat?

I all sin enkelhet tror jag att jag kom över det bästa chefstipset i Åsne Seierstads enormt välskrivna skildring av Anders Behring Breivik, offren och anhöriga samt Norge där detta på något sätt kunde ske; boken En av oss. En berättelse om Norge. Att få följa några av föräldrarnas dagar, månader och år både före och efter deras barn blev skjutna på Utöya är skoningslöst vackert och smärtsamt. Som föräldrar till ett mördat barn uttrycker de antingen tacksamhet eller frustration över sina arbetsplatser gällande en fråga; hur lång tid får man sörja/vara i sorg när ett barn dör? Efter att ha läst deras berättelser tänker jag att det bästa chefstipset gällande den sortens sorg är; ha ingen åsikt, ha ingen deadline och välkomna att det tar den tiden det tar.

Apropå skoningslöst vackert och smärtsamt. Laleh sjunger ”Some die young” på ettårsmarkeringen i Oslo i juli 2012. Det är omöjligt att skydda sig, och bra är det.


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

15 02

Upprepade dåliga beslut är otillåtet för alla undantaget chefen själv

Av Vibeke Pålhaugen

– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->

25 01

Chefstillvaron baserad på ”sanning, lögn och dåligt minne”

Av Vibeke Pålhaugen

Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen