• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 03/10 2015 kl 08:30 -

Reinfeldt ingen kompischef

För någon vecka sen berättade Fredrik Reinfeldt att han har hittat någon att hålla kär. Mitt ointresse för Fredriks kärleksliv är partipolitiskt obundet, men det pirrade faktisk till då jag läste hans skrivelse om relationen till sin före detta medarbetare:

"Roberta och jag är arbetskamrater sedan många år. Det har efter hand gått över i djup vänskap. Vart det för oss nu vet jag inte ännu, men Roberta är en fantastisk kvinna".

Jag väljer att ta Fredrik på ordet och det jag läser är att Fredrik inte har varit en kompischef. Jag blir så glad varje gång jag kommer över förebildschefer! För en chef ska inte vara vän med medarbetarna. Det finns dock många chefer som inte tycker som Fredrik och jag. Några argumenterar med att de ojävigt kan skilja på arbete och det privata. Och de som har klivit upp och blivit chef för sina fd kollegor/vänner hävdar gärna att; ”Att jag har blivit deras chef förändrar ingenting i vår relation” eller ”Vi kan ju inte sluta umgås privat bara för att jag har blivit chef.” Det är ett egoistiskt sätt att tänka, för det handlar inte om vad vi chefer vill eller vad vi tror oss kunna. Och ja, att tacka ja till att bli chef innebär bl a att behöva försaka vissa saker. Att avstå från att ha nära vänner bland medarbetarna följer med chefsjobbet och låt mig dela fyra goda skäl till det:

Maktobalans
Må så vara att vi har rivit pyramiderna och plattat till våra organisationer, men makten är det fortfarande vi chefer som har. Vi bestämmer våra medarbetares lön, arbetsuppgifter, utveckling, arbetstider och rentutav hela personens anställning. Chefen är (arbets)givare och medarbetaren är (arbets)tagare, och däri ligger en maktobalans i medarbetarens disfavör som inte ger förutsättningar för vänskap.

Favorisering
Misstänkt eller verklig, det spelar ingen roll. Förtroende för chefen och dennes ”medarbetarvän(ner)” skadas oavsett. Det i sin tur påverkar produktiviteten negativt.

Förväntningar om att dela
Ömsesidigt orealistiska förväntningar om att dela information uppstår. Chefen vill att vännen ska berätta om vad händer bland medarbetarna och medarbetaren i sin tur förväntar sig att (chefs)vännen delar med sig av ledningsdiskussioner och -beslut. Att dela anses vara brukligt och lojalt vänner emellan, men är ett illojalt beteende på jobbet för såväl chef som medarbetare.

Feedback kvävs
Chefer ska bedöma och ge sina medarbetare feedback – och i värsta fall avskeda dem. Det blir svårare att sätta verksamhetens behov först för chefer som tillåter sig att ha nära vänskapsrelationer på jobbet.

En professionell chef förstår att ojävighet är omöjligt om känslobanden är starka och har respekt för att medarbetarna har behov av en viss distans till chefen. Vi chefer får självklart tycka om, vara omtänksamma och dela många skratt med våra medarbetare, men vi ska inte pådyvla dem vår vänskap. För det kan vara svårt att tacka nej om chefen (med makt) bjuder in.

Men vi chefer ska inte alls vara ledsna över att medarbetarna i regel inte vill vara våra vänner. Det behöver inte alls vara personligt. Beviset på det får vi när vi byter (chefs)jobb och relationen till en fd medarbetare blommar ut i vänskap. Om än inte nödvändigtvis så djup som Fredrik och Robertas…! 

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela