• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 08/14 2013 kl 06:53 -

Sårbara chefer misslyckas inte

Jag misslyckades med mycket under min tid som chef för tidningen Chef. Jag misslyckades framförallt med att sprida misslyckandet. Vi hade gjort större avtryck på Sveriges chefskår om vi hade fått fler chefer att berätta om sina felsteg i tidningen. Våra stora chefskonferenser hade blivit bättre om jag hade lyckas förmå de kända cheferna som stod på scen att bjuda på sina floppar.

Rädslan för att göra fel finns i människosjälens djupaste mörker. På arbetsplatser där den som gör misstag bestraffas lägger såväl chefer som medarbetare ned mycket tid och kraft på att dölja och på att jaga syndabockar. Samtidigt som ingenting händer blir lärandet begränsat och samma fel görs om och om igen. (En rolig och lättläst bok på ämne är Professor Lars Strannegårds ”Flipp eller flopp: i misslyckandets dynamik”). Många chefer lägger därför stor kraft på att bekämpa rädslan-för-att-misslyckas-kulturen. I detta arbete är chefens roll som förebild oöverskattbar; vi avstår ifrån att dömma och vi bjuder på egna misslyckanden. Min erfarenhet från Chef-tiden är att det första är enklare än det sista. Det gläder mig därför stort att generationen som ännu inte har passerat 40 år tycks omfamna såväl misslyckanden som vikten av att dela dem med omvärlden. FailCon och Day of failure är två internationella konferenskoncept där chefer och entreprenörer samlas för att dela och diskutera sina felsteg. 

Äntligen på väg mot målet, tänker jag belåtet tills jag läser i Harvard Business Review att sårbarhet och villighet att erkänna ”jag vet inte” / ”jag kan inte” är en viktig förmåga hos den framtida framgångsrika chefen. Inte bara kommer den såbara chefen att vinna i trovärdighet och innovation, men han/hon kommer förmodligen också att misslyckas mer sällan eftersom den som medger att han/hon inte vet lär sig så mycket mera. Så just när vi hade lärt oss säga ”Jag gjorde fel” ska vi som den ökända Manuel från Barcelona* utan skam även medge att ”Jag vet ingenting”. Puh, det kräver sin chef att hela tiden gå före! Samtidigt gläds jag, för i dagens duktighetssamhälle finns det något härligt befriande i att tillstå att jag inte kan. Trots stundande höst går vi chefer alltså ljusare tider tillmötes!

* Kuriosa: I den dubbade spanska versionen av Faulty Towers är Manuel från Mexico. Spanjorerna vet alltså inget och det förmodligen tack vare en katalansk översättare med beskyddarbehov. 

Den som är obekant med hur rädsla-för-att-misslyckas kulturen fungerar får en beskrivning i denna film. Måhända känner du igen dig och får ett skratt! Favorit i repris.

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela