Skandalen är inte hur chefen röstade – utan att han hade möjligheten

Under veckan har (idrotts)Sverige upprörts över Riksidrottsförbundets ordförande Karl-Erik Nilsson. Mannen sitter på två stolar – eftersom han också är vice ordförande i det europeiska fotbollsförbundet Uefas exekutiva kommitté. I den sistnämnda rollen har det nu – efter inledande lögner och bortförklaringar – framkommit att Nilsson har röstat för ett återinförande av ryska landslag i U17-turneringar – tvärt emot svensk idrotts riktlinjer.

Bestörtningen är stor. Hur kunde han… rösta på det sättet! Men en del protester är överraskande försiktiga. Man omtalar att händelsen ”väcker frågor”. Kanske är det inte möjligt för Nilsson att sitta på två stolar. Möjligen borde han avgå.

Möjligen! Det skandalösa är inte hur han röstade. Släpp det. Det mest obegripliga är hur han till att börja med ens kunde ges två stolar att sitta på! 

I rollen som Riksidrottsförbundets ordförande företräder Karl-Erik Nilsson ett lands 73 idrotter. I hans internationella Uefa-roll ska han företräda 55 olika länders uppfattning i frågor rörande idrotten fotboll. Det är ofattbart hur det är tänkt att inte krocka, och lika befängt som om vi chefer skulle ha chefsuppdrag på två angränsande bolag samtidigt. 

Det norska landslagets förbundskapten Ståle Solbakken och fotbollskrönikören Olof Lundh är mindre försiktiga. I en intervju med SVT kallar Solbakken Nilsson (och hans danske kollega Jesper Møller, som röstat som Nilsson – i strid med dansk linje) för ”opålitliga”, med tillägget: 

De är herrar som är duktiga på att positionera sig och klamra sig kvar på posten.

Lundh kommenterar att 50 specialidrottsförbund på fredag ska ha ett digitalt möte med Nilsson där han ska ”förklara sig”. 

Karl-Erik Nilsson är en slipad politiker som såg till att skjuta på mötet för att få tid att ringa runt till alla aktörer för att hänga kvar på den här posten.

Kanske finns här någonstans förklaringen till hur Nilsson från första början kom att sitta på två stolar. Slipad klamrade han sig fram till vad hans ego ville ha. Hur han röstade i Uefa-frågan är nu helt irrelevant. Hela havet stormar, och det enda vettiga är att rycka undan en stol från Nilsson. Kanske två. Är vi inte där innan helgens slut lämnas vi med en unken känsla inför kompetensen och inte minst civilkuraget inom svensk idrott. Heja specialistförbundens ledare!

 


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje vecka. 

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

15 02

Upprepade dåliga beslut är otillåtet för alla undantaget chefen själv

Av Vibeke Pålhaugen

– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->

25 01

Chefstillvaron baserad på ”sanning, lögn och dåligt minne”

Av Vibeke Pålhaugen

Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen