• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 01/10 2013 kl 07:42 -

Svenska chefens förbjudna längtan

Den stora majoriteten av oss chefer lustar och längtar efter någon som inte är helt rumsrent. Vi försöker skamset förtränga och dämpa behovet, men driften är så stark att vi inte sällan ser oss nödiga att smussla, smyga och ljuga för att få en ”fix”. Efteråt känns det skönt men samtidigt skamligt. Det dårliga samvetet tär och vi försöker bota våra synder genom fina gester. Överdrivet närvarnade blir vi för våra medarbetare efter att vi har smugit till oss lite ostörd tänketid!

Vi sitter på café, vi sitter hemma och vi stannar kvar i bilen för att få lite ”kvalitetstid” i arbetet. I kalendern har vi ljugit ihop viktiga möten. Chefer med eget kontor grubblar över hur många timmar de får stänga dörren om ens någon minut alls. Vi blir glansiga i ögonen när vi berättar om tidiga timmar på kontoret innan medarbetarna har anlänt eller när de är på semester. Det är nämligen det allra bästa vi chefer vet. Att på jobbet få jobba i lugn och ro!

Det finns många förklaringar till att vi chefer upplever det nästintill omöjligt att få jobba ostörd. En viktig förklaring hittade jag i boken: ”Quiet. The power of introverts in a World that can’t stop talking”. (Jag hann läsa klart under julledigheten, men bara för att jag klev upp vid 6-tiden. Jag är en introvert i en extrovert familj som inte kan hålla truten under många minuterna …). Boken tar för sig Amerikas och Europas dyrkan av det extroverta idealet. Man ska synas, höras, vara aktiv, fatta snabba beslut och framförallt vara social med så många som möjligt och gärna samtidigt. Boken sammanfattar mängder av forskning och case.

Cirka 50% av de som bor i Amerika och Europa är introverta. Känner du inte igen siffran? Nej, just precis. För i det extroverta idealsamhället finns det många introverta som inte har kommit ut av garderoben! Och synd är det för största delen av historiens verkligen stora kvinnor och män var/är introverta. Forskningens visar dessutom med stor enstämmighet att om människan ska ta till sig ny kunskap eller vara kreativ/tänka ut något nytt så gör man det bäst genom att få tänka själv i lugn och ro. Så är våra hjärnor konstruerade, men till det är våra arbetsplatser och skolor inte längre anpassade. Det som dyrkas är öppna kontorslandskap, brainstormingsövningar, ändalösa möten och socialt umgänge. Våra skolbarn sitter i bordsöar och det sociala lärandet prioriteras framför införskaffningen av ny kunskap så som exempelvis förmågan att läsa.

Vi förväntas alltså fysisk och mentalt bokstavligt talat vara på andra människor hela dagarna och alla förlorar. Vi är inte skapt för sådant umgänge och än mindre kan vi få gjort något riktigt vettigt som chefer under sådana förutsättningar.

”I am a horse for a single harness, not cut out for tandem teamwork… for well I know that in order to attain my definite goal, it is imperative that one person do the thinking and the commanding.”

Albert Einstein

På mitt förra jobb hade jag under tio års tid medarbetare som på ett unikt sätt hade tillförskaffat sig den mäktigaste maktbasen jag har upplevd. Han hade ett viktig ansvarsområdet, han var oerhört skicklig på sitt jobb och han var tyst. Så tyst. Han var trevlig, positiv och socialt mycket kompetent och han valde att prata mycket sällan. När han nu och då öppnade munnen lyssnade alla. Antingen kom det ett skämt (mycket roliga sådana) eller något väldigt vettigt. Det var i varje fall så vi uppfattade allt han sa. En som pratar så sällan måste ju vara mycket förståndig, eller hur? Jag var hans chefs chef i tio år, men även jag tänkte mig om både två och tre gånger innan jag gick till honom med en fråga. Jag ville ju inte störa hans arbete i onödan. Han hade mycket stor makt över både sin arbetssituation och sitt ansvarsområde. Den makten erövrade han inte främst med sin specialistkompetens, men med den integritet, trygghet och stolthet han hade i sin introverta personlighet. Och det var nog också just därför att varken hans närmsta chef eller jag någonsin kom på tanken om att i utvecklingssamtalet ta upp frågor som snacka mer, vara med delaktig eller socialisera mer. Något sådant skulle vara att kränka hans personlighet och med säkerhet försämra hans arbetsprestationer.

Det är inget skamligt i oss chefers längtan efter att få arbeta ostörd i lugn och ro. Oavsätt om vi är introverta eller extroverta. Sanningen är att det är det vi är skapat för och det är så vi kan få verkligen vettiga saker gjorda. För att få till en förändring, behöver vi dock först övertyga oss själva och därefter vår omgivning. För min medarbetare såg det synnerligen enkelt ut, så kanske är just denna uppgift - skaffa sig ostörd arbetstid utan skam - chefens bästa nyårslöfte 2013!?

PS I boken Quiet går det att läsa om ett företag som bland många åtgärder för att ge såväl chefer som medarbetare kvalitetstid på jobbet har införd en tyst dag i veckan. Då får ingen snacka! Jag förstår att det inte funkar överallt, men måsta man vara introvert som jag för att tycka att det låter såväl ljuvligt som klokt?

Nyfiken på boken? Börja med att kolla 19 min med författaren på TEDtalks. 
 

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela