Tre goda skäl att överge chefsjobbet

Min balans är orubbad trots budgetar och planer som inte håller. Medarbetares skrala prestationer och dränerande missnöje med stort som smått tänker jag tillhör chefsvardagen. Inte ens att tvingas hantera urspårade julbord, sexuella trakasserier eller annat mörker får mig att ångra löftet om att aldrig mer bli medarbetare igen. Jag är så innerligt övertygad om chefsjobbets tjusningar, men trots allt har det på senare tid hänt att även jag har vacklat i tron på att chefsyrket överträffar alla andra yrken (för mig).

Som förra veckan när jag läste The Guardian-artikeln Big Brother isn't just watching: workplace surveillance can track your every move. En spontan och ärligt talat inte helt ovanlig reflexion dök upp att ”nej, då struntar jag i det här, jag lämnar chefsyrket…”, men för ovanlighetens skull försvann den inte efter några minuter. Och faktum är att jag fortfarande vacklar. För jag vill inte vara arbetsgivarrepresentant i ett arbetsliv där vi chefer…

…övervakar våra medarbetare

Övervakningsmjukvara har blivit ett ledningsverktyg som vinner allt större inflytande i alla möjliga branscher. Det är en dräpande tanke att jag som chef ska jaga produktivitet genom att exempelvis ta en bild av medarbetarna och deras skärmar var tionde minut, mäta antalet tryck på tangentbordet eller skickade mejl per timme, eller övervaka vilka appar och program som medarbetarna använder. För att sen – via något elektroniskt medium – höra av mig titt som tätt under dagen med uppmaning om skärpning.

1800-talets Taylorism är på väg tillbaka. Enda skillnaden är att produktivitetskraven är högre, att teknologin möjliggör ännu tuffare övervakning och att verksamheter inte behöver bry sig om avigsidorna med stress, vantrivsel och ökad personalomsättning. Och det som en gång fick Taylorismen på fall är ett ännu mindre bekymmer tack vare spridningen av gigekonomin – också kallad frilansekonomin.

…vill ha hyperflexibilitet och kräver att de anställda ska ta hela notan

Gigekonomins goda avsikt är att möjliggöra för individ och verksamhet att mötas där det finns en begränsad eller periodisk efterfrågan och/eller utbud av en viss kompetens eller arbetsinsats. Jag behöver exempelvis någon som korrekturläser mina veckovisa bloggar. För Chefshuset är det inte ekonomiskt försvarbart med en fulltidstjänst för uppgiften, som samtidigt vore synnerligen ostimulerande för en korrekturläsare. Frilanssamarbete är en ömsesidig lösning som gagnar båda parter. Avvigssidan är när efterfråga och utbud av arbetskraft inte är begränsad och verksamheter använder gigekonomins momentum till att skaffa sig hyperflexibla kostnader på de anställdas bekostnad. Inte sällan gäller det låglönebranscher där utbudet är högre än efterfrågan.

Det är en dräpande tanke att jag som chef ska jaga extra lönsamhet genom att erbjuda osäkra anställningar där det enda jag tar ansvar för är min underskrift på ett zero hours contract och ett löfte om att jag hör av mig på sms om och när jag behöver en anställds arbetsinsats. Anställda får i bästa fall någon dags framförhållning och 15 sekunders respit att tacka ja till ett dagsarbete. Är du inte tillräckligt snabb går jobbet till nästa person på listan. SMS-anställningar lämnar många med en orosklump i magen; kommer du att få tillräckligt med jobb för att ha råd med mat och hyra?

I LO-rapporten ”Anställningsformer och arbetstider 2017” framgår det att allt fler arbetsgivare väljer att erbjuda otrygga anställningsformer. 1990 var 42 000 personer i Sverige behovs- och timanställda. 2016 var siffran 262 000 personer. Av alla anställda i åldern 16–24 år är drygt hälften, 53 procent, tidsbegränsat anställda.

…känner press att bryta lagen

I den stunden så var jag orolig för att vi inte skulle kunna leverera det samhällsuppdrag vi hade, och jag såg ingen annan utväg än att fatta det här beslutet.” Maria Ågren till Sveriges Radio Ekot.

Transportstyrelsens Maria Ågren bröt tre lagar trots många och starka varningar. Hon riskerade hela sin karriär samt rikets och svenska medborgares säkerhet för att spara it-kostnader för skattebetalarna. Och hon är inte ensam chef att uppleva sig pressad. Enligt Arbetsmiljöverket upplever tjugo procent av Sveriges arbetsgivare – det vill säga vi chefer – sig tvingade att bryta lagar, regler och god moral för att överleva i branschen. Det är en dräpande tanke att jag som chef och tjänsteman ska riskera mitt goda samvete, min nattsömn, böter och fängelse för att avlasta ägarna bekymmer, och säkra dem en god avkastning.

 

 

 

 

Tidigare chefsgenerationer har lämnat efter sig godsaker som exempelvis sjukförsäkring, 40-timmars och fem dagars arbetsvecka, föräldraförsäkring, VAB, trygga anställningsformer och arbetsmiljölagstiftning. Vad blir eftermälet till vår chefsgeneration? Det vore olidligt om det skulle bli Taylorismens återuppståndelse, SMS-anställningar, underminering av lagstiftningen och skenande sjukskrivningstal.

Tack och lov ingår jag som chef i den grupp som avgör hur vårt arbetsliv ska se ut. Och tack och lov är människans längtan efter ett lyckligt slut outtröttlig. För visst strävar också vi efter att lämna efter oss ett schysst eftermäle? Första steget är att börja diskutera vilket arbetsliv vi vill ha, och vad du som chef helt enkelt inte kan stå ut med. Jag är en långt över genomsnittet verksamhetsorienterad chef, men lönsamhetsjakten måste vara schysst. Och human. Vad är annars meningen?

For some this is a heady time of brilliant technological innovation that is bringing us into an exciting new world. For others it is the opening of a savagely difficult book without a happy ending.” Ur författaren Annie Proulx uppmärksammade tal i samband med mottagandet av National Book Awards hederspris, november 2017


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

12 12

Självklart finns det en gräddfil för riksdagschefen

Av Vibeke Pålhaugen

Det finns ingen gräddfil för talmän, uttalade S-gruppledare Anders Ygeman efter att flera medarbetare förra veckan vittnat om att talman Urban Ahlin (S) är en konfliktsökande… Fortsätt att läsa->

05 12

Försvarsmaktens högsta chef borde prata mindre om sina känslor

Av Vibeke Pålhaugen

Att chefer pratar om sina känslor är jag inte mycket för. Och när Försvarsmaktens högsta chef ÖB Micael Bydén förra veckan – i en förvånansvärt… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen