Tyck-om-mig chefer får ingenting gjort

Det är inte klart än, men det tycks bli så att Donald Trump kommer få nyckeln till det Ovala kontoret. Framtiden kommer erbjuda mängder av analyser av varför den smutsigaste valkampanjen i modern tid gick i realitystjärnans favör. Och det kommer även finnas en del lärdomar att hämta för oss chefer. Jag tänker exempelvis på att Hillary Clinton under valkampanjen gick i ledarfällan att sätta sin önskan om att bli omtyckt framför sitt behov av förtroende och respekt.

Det finns grupper som i decennier har tyckt illa om Clinton, men hon har alltid varit respekterad som en uthållig, rak, tydlig och kunnig politiker med stor erfarenhet. Men valkampanjen har kraftigt tärt på såväl förtroendet som respekten för hennes person. Och det även bland hennes anhängare. För i en strävan efter att bli omtyckt tackade Clinton ja då Trump bjöd upp till dans. De politiska sakfrågorna och landets bästa fick under valkampanjen vika för en dans fullspäckat med hårda personangrepp, hånfullheter och lögner. Det har varit en skräckens föreställning.

Önskan att bli omtyckt är djupt rotad i de flesta människor, men för chefer är denna drivkraft ett problem om den inte tämjs. Om behovet av att bli omtyckt övergår behovet att få respekt och förtroende, så kommer nämligen inte mycket kunna uträttas på jobbet. Tyck-om-mig chefen som vill gillas av alla tappar inte bara fokus på verksamhetens bästa, men lika allvarligt så förtvinar chefens inflytande. Chefen som ängsligt försöker vara alla till lags överger omedvetet makten till medarbetarna.

Chefer som tar sig an chefsuppdraget som en popularitetstävling kör i diket. För vem av oss har inte mött en chef som vi har omtalat som ”Jo, hen är ju en snäll och trevlig person, men som chef har jag ingen respekt/inget förtroende...”. Och vem av oss har inte sett hur lite de förmår uträtta och hur arbetsgruppen kvävs. För det är inte tyck-om-mig cheferna som får saker gjorda och som skapar engagemang, arbetsglädje och högproduktiva medarbetare. Det bästa för ett lands invånare och för våra arbetsplatser är starka ledare som med stor integritet och humanitet vågar ta impopulära och obekväma beslut för att det är till landets eller verksamhetens bästa.

Clinton trillade sannolikt i gilla-mig-fallgropen i jakten på röster. Några av oss chefer trillar dit när vi försöker räkna in nöjd-med-din-chef röster till medarbetarenkäten. Trump körde förvisso också gilla-mig spåret, men ännu hårdare körde han på hata-dem. Han vann (förmodligen) på hatet, och just därför är det min förhoppning att han som saknar respekt och förtroende inte kommer att få mycket gjort.  

 

 


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

15 02

Upprepade dåliga beslut är otillåtet för alla undantaget chefen själv

Av Vibeke Pålhaugen

– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->

25 01

Chefstillvaron baserad på ”sanning, lögn och dåligt minne”

Av Vibeke Pålhaugen

Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen