Uppgiften ingen chef kommer lyckas med

Rapp, vass och klipsk med ett glasklart minne. Det var förr det. Nu känns alltför ofta som att skallen inte hänger med som den brukade. Och vi inbillar oss inte, den gör faktisk inte det. Våra hjärnor är helt enkelt inte gjorda för dagens arbetsliv. Och den nya normalen har blivit att känna sig lite trög.

Nu behöver det nödvändigtvis inte vara odelat negativt att vara lite trög. Hade vi förmådd trivas med tillvaron som dumbommar så kunde livet kanske ha varit rätt skönt. Tyvärr vittnar de skenande sjukskrivningstalen om något helt annat.

Den nya AFS:sen - Arbetsmiljöverkets nya regler för organisatorisk och social arbetsmiljö – har nu verkat ett par veckor. Som bekant ger den varje enskild chef ansvaret att säkra den rappa, vassa, klipska och avstressade människans återuppståndelse. Det miraklet tror jag ingen chef kommer lyckas med. Jovisst, vi kan komma en bra bit på väg genom att som chefer tydligare visa på riktning och meningsfullhet, jobba mer med uppföljning och feedback, vara goda förebilder, skaffa mer resurser med mera. Det som emellertid ger oss usla odds är att våra hjärnor inte är skapta för dagens (arbets)liv.

Den hjärna vi har idag har några hundra tusen år på nacken och är konstruerad för att överleva dagen på savannen. Visst har det skett viss utveckling av hjärnan under alla dessa år, men den är ytterst marginell. Och det som gör att du som chef behöver mer än ett mirakel för att lyckas med uppdraget enligt den nya AFS:en är att våra hjärnor är gjorda...

…för att göra en sak i taget men vi har utvecklat beroende av multitasking. Varje gång vi studsar mellan uppgifter får vi en stopp/start process som kostar tid, energi och fler misstag.
Resultat: Stress och vår kognitiva förmåga försämras mer än om vi hade rökt gräs (ja, det är gjort studier på just det!). Oturligt nog så är multitasking också beroendeframkallande. Det finns en nyhets- och belöningssökande del av hjärnan som premierar oss med en liten härlig kick varje gång vi avbryter en uppgift för att skicka ett sms, kolla mejlen eller fipplar med telefonen.

…så att förändringar ger oss en känsla av osäkerhet och förlust av kontroll som i sin tur ger oss stress. Samtidigt spås förändringarna bli ännu flera och komma ännu snabbare nu som vi kliver in i den fjärde industriella revolutionen.
Resultat: Mer stress.
 

…för att umgås och samverka med andra människor i lagom doser, medan dagens arbetsideal på kort tid har rört sig ifrån ”ju mer vi är tillsammans” till ”alltid tillsammans!”.
Resultat: Mer stress.
 

…för att regelbundet få en hygglig mängd vila och återhämtning, medan ny teknologi och arbetssätt har gjort oss tillgängliga 24/7 och att vi igång mer än någonsin i historien.
Resultat: Mer stress och nedbrytning av våra kognitiva förmågor. Oturligt nog gillar den nyhets- och belöningssökande delen av vår hjärna kickarna det ger att kolla mejlen innan vi kliver ur sängen på morgonen, kolla tv-serier på väg till jobbet, scrolla genom sociala medier flödet om arbetsuppgiften framför oss är för svår, göra nytta för oss i Konsum-kön och kolla mejlen det sista vi gör innan vi lägger oss. Vi kollar mobilen i snitt varje 3:e minut och några kallar det för ett beroende.


…för att hantera stress i kortare avgränsade perioder (typ så länge det tar att undvika att bli uppäten av ett jagande djur på savannen), medan stressknappen i dagens (arbets)liv oftare är ON än OFF.
Resultat: Ref skenande sjukskrivningstal och "trög skalle" som den nya normalen.






 

 

Med tanke hjärnans synnerligen långsamma evolutionstakt, så ska vi utgå ifrån att hjärnan inte kommer anpassa sig till oss. Vi behöver anpassa oss till den om vi ska lyckas få ned stressen och ohälsan. Och det miraklet kommer ingen chef ensam att lyckas med. Tillsammans är jag emellertid övertygat om att vi chefer kan uträtta stordåd. Förutsatt att vi agerar innan vi alla har blivit fullblodade dårar.


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

15 02

Upprepade dåliga beslut är otillåtet för alla undantaget chefen själv

Av Vibeke Pålhaugen

– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->

25 01

Chefstillvaron baserad på ”sanning, lögn och dåligt minne”

Av Vibeke Pålhaugen

Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen